- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tredje årgången. 1918 /
1

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Böckerna och vi. Föredrag vid bibliotekskursen i Örebro den 9 januari 1918

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

BÖCKERNA OCH VI.


Föredrag vid bibliotekskursen i Örebro den 9 januari 1918
av Lektor Odal Ottelin.

Det hände i ett norskt bibliotek, att dit kom en man, vars lektyr hade
utgjorts av de tarvligaste äventyrsromaner, men som nu av bibliotekarien
fick anvisning på en bok av Cooper. Han kom igen och ville ha mera
Cooper. Han läste allt, som i biblioteket fanns av Cooper. Småningom höjdes
standarden, och så kom en gång den dag, då han hade läst Shakespeares dramer,
från den första till den sista.

Vilken förändring i den mannens själsliv från den tid, då han sökte mätta
sin ande med dravel, och till den tid, då han i sin läsning umgicks med
världslitteraturens främste! Han var samme man, och ända inte samme man.

De tarvligaste äventyrsromaner och Shakespeare. Där har vi ytterpunkterna.
Det går en förbindande linje mellan dem. Och den linjen är fantasiens behov
av näring, människans behov av att i sina tankar förflytta sig till en annan, en
mera fängslande värld än det kanske grå och trista vardagsliv, i vilket hon
framsläpar sin tillvaro. En söker kortlapparnas spänning, en annan rusets
ögonblicksskimmer, en annan en bok — den första bästa han får tag i.

När Afrikas buschman vid den till en båge böjda grenens andar knyter en
sträng och ur den framlockar en ton, så svag att bära han själv hör den, där
han sitter med bågändan mellan tänderna och knäpper på strängen sin enda
ton, som dock tycks honom vara en ljuvlig musik — ja, vad är det annat än
en motbild till den ringa begynnelse, varur harpan, den härliga harpan, har
uppstått? Är inte harpans vackert böjda linje än i dag liksom ett minne av
grenens enkla båge? Och när en fattig och oskolad människosjäl lyckas glömma
sig och sitt slit i tarvlig litteratur, är det då inte i själva verket, som om han
sträckte sitt innersta efter en drömvärld, som han ingenting vet om, än mindre
förstår något av, men som han dras till, så som markens djur dras till solskenet
och så som vilden dras till musiken, så som vi alla dras till befrielsens känsla?
Det är sannerligen ingen sfärernas musik, som ljuder ur den billighetsbok, hans
fumliga hand har fått tag i; vi skulle kanske snarast kalla det för ett uselt
biograftingeltangel. Men ända! Det öra, som nu fylls av dess skrällande
vulgaritet, kan komma att ödmjukt och hänfört lyssna till den underbara musiken
av Shakespeares diktning, till den rikaste och mest skiftande av all diktens
orkestrering.

Det första stadiet på läsningens väg är förströelseläsningen. Och då är det
i synnerhet spänningen, som fängslar. Det behöver dock inte nödvändigt vara
spänning. Det kan vara blott och bart det att få vara med om något nytt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:23:00 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1918/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free