- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tredje årgången. 1918 /
2

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Böckerna och vi. Föredrag vid bibliotekskursen i Örebro den 9 januari 1918

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

något oanat, helst då något med färg och glans över sig. Det är därför, som
resebeskrivningar utövar en så stark dragningskraft på en hel del människor.
Reseskildringar är ofta för de vuxna vad sagor är för barnen. Det är något
nytt, fängslande, fullt av oanade möjligheter och underliga ting. Man gör
bestämt klokt i att ha gott om reseskildringar i ett lånbibliotek. Likaså finner
en hel mängd människor en särskild charm i att läsa om förnämt folk och
kunglighet och all dess prakt. Det är inte bära en annan värld än den, där de
flesta rör sig, men det är en värld, där man ser ljusen stråla festligt och
prakten och glansen fylla livet. Det är som när i småstäderna folk samlas utanför
det hus, där det är fest, och njuter av att genom fönsterrutorna uppfånga en
skymt av de eleganta dräkterna i den strålande belysningen. — Helst vill man
dock ha spänning i böckerna. Barnaåldern föredrar indianböckerna framför de
lugna reseskildringarna, de vuxna vill gärna ha en intrig i boken, helst
komplicerad och tillsatt med oväntade hinder. Det är romanens övertag. Man är i
spänning om »de skall få varann» eller om någon annan viktig punkt i
handlingen. Kipling har skrivit en dikt, som under namnet »Den gamla tredäckaren»
ingår i den samling av förträffliga översättningar från Kipling, som Edvin
Tengström har gjort. Den ger svaret på några ord i en daglig tidning, vilka
har satts före dikten som ett slags motto: »Den gamla romanen i tre delar håller
på att dö ut.» Det är den gamla tredäckaren, som går »den trygga traden till
Lycksalighetens Ö», hälften av besättningen grevar, hälften arvlös, ingen
diskussion om de sociala problemen, icke Sanningen vid rodret och icke Vetenskapen
till lots, men dans på fördäck och rosor kring ankarspelet och luften ljum av
älskandes suckar,
        »och vi ta’ de trötta med oss till Lycksalighetens Ö.»

Människor behöver också denna sorts böcker: de spännande. Spänningen
spelar ju förresten även stor roli i böcker, som är rena konstverk, och utgör
även där i allmänhet begynnelsen till intresset.- Ta t. ex. Ibsens Kongsemnerne!
För den ytlige läsaren eller åskådaren blir frågan, vern av de båda
kungsämnena, Håkon eller Skule, som skall segra — eller kanske snarare, hur det skall
gå för Skule (för det är ju han, som alltmer blir dramats huvudfigur). Det, som
fängslar framför allt, blir själva händelseförloppet med dess inre spänning,
kraftmätningen. Dramats höjdpunkt blir väl då scenen vid bisp Nikolas död, när
biskopen genom svek får Skule att bränna brevet, genom vilket gåtan om den
rätta kungabörden skulle lösas. Detta är spänningens ståndpunkt.

Låt oss inte underskatta den betydelse, som de spännande böckerna och den
rena förströelselitteraturen överhuvud har! De fyller en uppgift redan i och för
sig. »Vi ta’ de trötta med oss till Lycksalighetens Ö.» Och de banar väg för
högre former. Ger man inte människor sådan litteratur, får man dem inte att
läsa den, som står högre. Den folkbiblioteksrörelse, som uppstod i samband
med utfärdandet av 1842 års folkskolestadga, och som verkligen en tid var
blomstrande, domnade av så småningom. Det var av flera anledningar, men
en anses ju vara, att man inte tillräckligt tillgodosåg kravet på roande och
omedelbart fängslande litteratur. Vi får inte tro, att vi utan vidare kan komma
till folk med de lärorika böckerna, och att, bära därför att vi säger, att de är
så bra, skall mannen och kvinnan av folket genast, gripna av hänförelse, sätta
sig ner och studera dessa verk. Liksom allt annat umgänge går umgänget med
böcker gradvis. Det tar sin tid, innan vi blir förtrogna med de vänner, som
böckerna är för oss. Och vägen till den högre skönlitteraturen och till de
lärorika böckerna går genom de roande och spännande.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:23:00 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1918/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free