- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tredje årgången. 1918 /
6

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Böckerna och vi. Föredrag vid bibliotekskursen i Örebro den 9 januari 1918

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag återkommer ännu en gång, den sista, till Kongsemnerne.

Man har — förr åtminstone — någon gång stött på den uppfattningen, att
i viss mån skulle den ljuse, segervisse Håkon vara en bild av Björnson, och
den mörke grubblaren och tvivlaren Skule en bild av Ibsen själv. Folk har nu
en gång en olycklig benägenhet att i diktverk vilja igenkänna porträtt. I detta
fall var det inte så underligt, ty diktens kontrast stämde rätt bra med
verklighetens. Denna uppfattning är emellertid inte riktig Men från Ibsens eget inre
liv kan vi inte lösgöra dikten.

Låt mig citera Ibsen själv ur ett tal, som han vid ett besök i hemlandet
höll för de norska studenterna 1874. Det var elva år efter det han hade
skrivit Kongsemnerne, och vad han här säger, har ingen speciell syftning på detta
drama, men är säkerligen fullt tillämpligt även på det. Han yttrade bl. a.
följande:

»Alt hvad jeg i de sidste ti år har digtet, det har jeg åndelig gennemlevet.
— — — — Og hvad er det så jeg har gennemlevet og digtet på? Området
har været stort. Dels har jeg digtet på det, der kun glimtvis og i mine bedste
timer har rørt sig levende, som stort och skønt i mig. Jeg har digtet på det,
der så at sige har stået höjere end mit daglige jeg, og jeg har digtet på dette
for at fæstne det ligeoverfor og i mig selv. Men jeg har også digtet på det
modsatte, på det, der for den indadvendte betragtning kommer tilsyne som
slagger og bundfald af ens eget væsen. I dette tilfælde har det at digte været
mig som et bad, hvoraf jeg har følt mig udgå renere, sundere og friere. Ja,
mine herrer, ingen kan digterisk fremstille det, hvortil han ikke til en viss grad
och ialfald til enkelte tider har modellen i sig selv.»

Här hör vi, så klart vi kan önska det, något som människor så ofta
glömmer: att dikt är en del av en diktares liv. Jag menar inte, att dikten är ett
biktande av hans privata förhållanden. Men hans inre liv går på ett eller annat
sätt igen i dikten. Och diktandet är hans högsta sätt att leva. Det är ingen
poetisk klangfras, när Tegnér i Avsked till min lyra säger: »Egentligt levde jag
blott, då jag kvad.»

Den tid, då Ibsen skrev Kongsemnerne, var en bekymrens och slitningarnas
tid för honom. Jag tänker inte på de svåra ekonomiska bekymmer, som tryckte
honom, eller bekymren inför den brist på förståelse för hans diktning, som han
fann hos sina landsmän. Men jag tänker på att han mer än en gång kände
sig ställd inför det stora tvivlet, om han som diktare skulle nå fram till vad
han drömde om att bli, om han var ett verkligt kungsämne. Så möter han
Björnson. Och i sitt tvivel får han hjälp av dennes segervissa tro. Jag tillåter
mig att anföra några rader ur inledningen till Breve fra Henrik Ibsen udgivne
av Halvdan Koht og Julius Elias:

»Fra denne (Björnsons) tro hented Henrik Ibsen styrke i kampen for sig
selv. Af den lærte han selv at tro og at sætte hele sin person ind for sin tro.
Det blev ikke en lys og glad tro som Bjørnson’s; men det blev et mod og en
livs-vilje, som aldrig gav tabt. — — — — Sin egen strid for at vinde frem
til dette standpunkt gav Ibsen digterisk udtryk i den dramatiske modsætning
mellem hertug Skule og kong Håkon, — begge kongsemnerne var tat ud af
hans egen sjæl, og Håkon var det nye, Bjørnson havde git ham.»

Får inte Kongsemnerne med detta ett djupare intresse för oss, än när vi
enbart ser den spännande kraftmätningen mellan Håkon och Skule? Vi får en
inblick i en stor konstnärs kämpande själ. Kongsemnerne blir inte bara ett
isolerat drama, som man läser i och för sig. Det får värde också som ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:23:00 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1918/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free