Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några funderingar om barn- och ungdomsläsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i en sådan bok skriven av en sann barnavän finnes något, som är gott och
kanske utvecklande för barnen och vilket gör boken till en berättigad läsning,
i trots av att dess konstnärliga halt ej är så stor, att varken fru Linder eller
jag eller egentligen några »bildade vuxna» kunna läsa den »med ännu större», ja
ej ens »med lika stor njutning som barnen».
Nog tyckes det mig litet orättvist, att vi så ensidigt skola lägga våra
synpunkter på barnens läsning, som anges av de i de citerade orden uttryckta
fordringar på en god barnbok, vilka fru Linder framställer efter konsthistorikern
Lichtwark.
Det är mot bakgrunden av de dels rent dåliga, dels skarpt tendentiösa och
schablonmässiga barnböcker, ur vilka fru Linder ger oss så avskräckande
exempel, vi måste se Wolgasts ideer som en naturlig reaktion. Vi få vara honom
och hans efterföljare här i landet, fru Linder, fröken Gagner och andra, mycket
tacksamma för den stora kamp de fört mot »smutslitteraturen», Nick Garter och
allt vad därmed sammanhänger, en kamp, av vilken fru Linder ger oss en skildring.
Vi måste också i hög grad uppskatta allt arbete, som blivit gjort för att få
barnens och ungdomens läsning upp på ett högre plan.
Likväl tyckes det mig, att Wolgast går till överdrift, när han framhåller den
konstnärliga uppfostran som den skönlitterära läsningens mål och således, efter
vad jag förstår, i sin förfäran för den förut omtalade klumpigt tendentiösa
barnboklitteraturen predikar l’art pour l’art-teorien.
Denna konstnärliga uppfostran skall enligt Wolgast — om jag fattat fru
Linder rätt — ske genom vanan att läsa litterära konstverk. Då de vanliga
barnböckerna ej kunna betraktas som sådana, följer därav att barnens läsning
helst bör tillgodoses ur de vuxnas, ur den »stora litteraturen.» Ur denna skola
vi göra ett urval efter vårt uppfostrarsamvete. »Detta åtminstone så länge»,
säger Wolgast, »som den konstnärliga uppfostran ej är en likaberättigad del av
den allmänna.»
Men ungdomsböcker skrivna av de stora diktarna: Ja, de äro konstverk
och således en del av »den stora litteraturen». »Vad den bildade vuxna
människan läser med verklig njutning är ett konstverk, likgiltigt om författaren eller
förläggaren bestämt det för ungdomen eller den stora allmänheten», säger
Wolgast. »Det är åt denna synpunkt», säger fru Linder, »Theodor Storm givit det
paradoxa uttrycket ’Om du vill skriva för ungdomen, så bör du ej skriva för
ungdomen’.»
Dr. E. Ackerknecht, direktör för stadsbiblioteket i Stettin, som i en artikel
i en av honom och Dr. G. Fritz utg. bok »Büchereifragen», Berlin 1914,
polemiserar mot den Wolgastska riktningens fordran på ett utplånande av skillnaden
mellan barnens och de vuxnas litteratur, säger om det citerade Stormska
uttrycket, vilket Wolgast sätter som motto för sin bok: Das Elend unserer
Jugend-litteratur, att det har blivit »Das Evangelium der Jugendlektüre». »Det är intet
tvivel», menar Dr. Ackerknecht, »att detta ord som så månget annat evangelium
tillåter mer än en tydning. Storm själv förklarar det närmare genom satsen, att
det är ’okonstnärligt att behandla ämnet på olika sätt, om man tänker sig den
store Peter eller den lille Hans som åhörare’. Storm skrev själv sin Pole
Poppenspäler utan att tänka på den lille Hans; men den lille Hans — det gör oss
något häpna — brydde sig ej om Pole Poppenspäler. Å andra sidan skrev t. ex.
Hauff med full avsikt för sina små elever och hans sagor hava blivit riktiga
konstverk och äro ännu i dag med rätta alla små Hansars förtjusning.» Storm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
