- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tredje årgången. 1918 /
14

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några funderingar om barn- och ungdomsläsning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förkastar således ej, att diktaren tänker på ungdomen, under det han skriver,
han får blott icke ändra behandlingen av ämnet.

I motsats mot Wolgast menar den ovan nämnde Dr. Ackerknecht —
måhända med en viss överdrift — att en berättelses konstnärliga halt (den
konstnärliga halten från de vuxnas synpunkt) icke är bestämmande för dess
bildningsvärde för barnet. Detta vill han visa genom att framhålla skillnaden mellan
de vuxnas och barnens själsliv, vilken efter hans mening ligger i att i det
barnsliga själslivet drifterna spela en större roll än viljan, ja, att de rent
av äro det barnsliga medvetandets egentliga sfär, inom vilken omdömesförmågan
och viljan så småningom utveckla sig. Skönhetssinnet finnes visserligen hos
barnet, fastän endast i grodd, och förråder sig mången gång indirekt för en
van uppfostrares eller psykologs ögon, men kommer icke i betraktande som en
väsentlig faktor vid barnets andliga utveckling. Det utvecklas först i
pubertetsåldern. Därför kommer, menar han, de vuxnas konstnärliga syn på barnboken
»som kriterium först vid den ’mognare ungdomens’ läsning så småningom i betraktande.»

För Ackerknecht är nämligen målet för barnens skönlitterära läsning icke
som hos Wolgast inskränkt till »den konstnärliga uppfostran». Han talar i
stället om det »tyska bildningsidealet» (jag skulle vilja säga det europeiska), vars
innebörd han uttrycker så, att han »vill mot amerikanarnas pedagogiska stridsrop:
’Kunskap är makt’, sätta den djupare, kulturellt mera fruktbärande bekännelsen:
’Bildning är lycka.’»

Det är från synpunkten av huruvida boken har något bildningsvärde, som
Dr. Ackerknecht betraktar barnboken, ej ur dess konstnärliga värde. Härvid
kommer han emellertid att ta till godo en del »barnböcker i gammal stil» som
han kallar dem, mot vilka jag dock nog vill reservera mig, ehuru Dr. A.
påyrkar en omarbetning.

Har nu Dr. Ackerknecht rätt i, att det kan göras en bestämd skillnad
mellan barn upp till pubertetsåldern, alltså intill de femton åren, och dem däröver,
— och detta framhålles även av andra författare i ämnet — och bar han rätt
i att för denna första period den konstnärliga synpunkten efter vårt mått ej
spelar någon roll — jag är ganska böjd för att tro, att han åtminstone i det hela
taget har rätt i detta — så blir den »speciella barnboken» en fullt berättigad
litteraturart.

Vad skola vi då fordra av barnböckerna? Jo, detta tycker jag fröken Sandberg
uttrycker bra i sin bok »Bibliotek och biblioteksskötsel». De »måste vara
kärnsunda till sitt innehåll och skrivna så, att de väcka och underhålla ett äkta
levande intresse. I likhet med alla goda böcker ha de kraft att framkalla goda
tankar, fördjupa uppfattningen av rätt och orätt, väcka och odla fantasien, göra
känslan för andras rätt livligare, skärpa iakttagelseförmågan eller ge ökat vetande».

Dessa krav uppfylla naturligtvis först och främst de stora barnboksdiktarna
men även mindre förmågor. Var gränsen går mellan de »äkta» och de vilkas
alster fru Linder kallar »speciella», är väl ej alltid så lätt att avgöra.

I alla fall vinner ju också en del av dessa fru Linders gillande och hon är
ju visst icke så grym och för barnens smak så känslolös som de tyska
»bokprövningskommittéerna», vilkas åsikter hon framlägger. Alldeles icke.

Särskilt måste alla pojkar vara henne tacksamma för, att hon tar upp så
många spännande äventyrsböcker, även indianböcker, i den av henne
redigerade barnavdelningen av ecklesiastikdepartementets grundkatalog. En av
Wolgasts meningsfränder, stadsbibliotekarien i Meissen Franz Naumann, ger i sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:23:00 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1918/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free