- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tredje årgången. 1918 /
15

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några funderingar om barn- och ungdomsläsning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bok »Jugendfürsorge in den Volksbibliotheken», Berlin 1912, en förteckning på
lämpliga ungdomsböcker. Här finnes, efter vad jag kan se, endast en
indianboksförfattare, naturligtvis Cooper, vars böcker ju äro skrivna för vuxna. Av
hans böcker äro för 12—14-åringar upptagna endast ett urval i förkortad form
av Skinnstrumpeberättelserna. 14—16-åringar få 3, säger 3, oavkortade böcker
av Cooper och detta endast i större bibliotek. Betecknande för
indianboksrädslan står i anmärkningen: »Indianberättelser, men goda.»

Dessutom skriver fru Linder i slutordet, att det visst icke är hennes mening
»att plundra det uppväxande släktet på varje barnbok, att göra dem ’litterärt
intresserade’ i betydelsen av ett omoget bedömande av dagslitteraturen. Men
däremot är det i hög grad meningen att rädda dem från all möjlig struntlitteratur,
okonstnärligt hantverksgods och förvanskad andrahandslitteratur för barn och
ungdom. Det är meningen att låta de unga komma till sin arvedel i denstora
diktningen. Skulle de också finna ett och annat, som ligger över deras förmåga,
så är det i alla fall bättre med för hög andlig diet än för låg. ’Vi skola ej’,
säger Wolgast, ’först fråga: Förstår du denna bok? utan: Finner du glädje i att
läsa den?’» . . .

Det sista är nog ett litet farligt kriterium, ty barnen finna sorgligt nog ganska
stor glädje i åtskilligt, som vi inte äro så belåtna med att se dem läsa. Men
annars är jag med om vad fru Linder säger, och i det stora hela är det nog
samma böcker vi bjuda barnen, skillnaden är blott den, att vad hon gör med
en liten suck, det gör jag med mera frejdigt mod — och ibland tvärtom.

Om vi utgå från böckernas inverkan på barnen, så tror jag, att många som
för oss äro »snömosböcker» eller för mycket moraliserande för att vara fullt
njutbara, för barnen ha ett annat värde.

Vare det dock långt ifrån mig att vilja ha något »skönlitterärt nykterhetsbibliotek»
eller några s. k. »söndagsskoleberättelser». Men vad de tendentiösa
barnböckerna beträffar, så undrar jag om icke de flesta av de stora
barnboksdiktarna ha en viss medveten tendens i sin diktning? Ville icke Topelius också
lära barnen något med sina berättelser? Och har fru Fitinghoff, när hon skrev
den mästerliga »Barnen från Frostmofjället», varit alldeles fri från detsamma?
Och om vi skola gå till ett närstående fack, biografierna, så kan åtminstone jag
ej instämma i vad fru Linder säger med avseende på fr. Gagners Gordonbiografi:
»Aldrig varsnar man i hennes hand den pedagogiska pekpinnen», eller i
att författarinnan ej »utnyttjat honom för en eller annan moralisk lärdom.» Detta
är emellertid så mästerligt gjort och däri ger jag fru Linder rätt, att författarinnan
ej gjort honom till en »söndagsskolehjälte» samt att boken givet står »främst
bland svenska biografier berättade för ungdom.» Barn älska den också — även
flickor. »Det är en väldigt bra bok förstårru», sade en pojke härom dagen,
»den handlar om krig förstårru».

Det är ett plus för boken, det är onekligt. Men med hjälp av fröken Gagners
överdådigt väl skötta pekpinne, så blir också behållningen för barnen mera
än av en vanlig krigsskildring.

På tal om biografier, så tror jag, att fröken Sandberg har rätt, då hon
säger, att biografier för barn skola taga hänsyn till barnens medfödda begär att
beundra och att de därför »icke böra vara kritiskt undersökande utan låta
föremålets dygder och ädla handlingar framträda i stark belysning». Detta är nog,
tänker jag, hemligheten med, att biografier i Amerika spela en annan roll vid
barnens läsning än hos oss. Jag kan ej instämma med Wolgast i att pedagoger
ej skola skriva biografier för barn. Våra dagars pedagoger äro nog,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:23:00 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1918/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free