- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tredje årgången. 1918 /
16

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några funderingar om barn- och ungdomsläsning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hoppas jag, ej så samvetslösa, att de som Wolgast fruktar, av pedagogiska skäl
skulle våldföra sig på sanningen. I alla fall är det icke nog för en biografi,
att den är populärt skriven.

Vad nu beträffar äventyrsböcker och »flickböcker», så finnes det ju en hel
hög ytterst dåliga sådana, vilka verka förråande eller förflackande på barnens
själsliv, och dessa böra vi akta oss för, men där finnes också ofarligt gods och
en del, som äro riktigt bra och roliga (även för vuxna). Att läsa för mycket
av dem är naturligtvis lika farligt som omåttlig läsning av vad slags böcker
som helst, men annars tror jag inte, att de äro någon farligare föda. Dr.
Ackerknecht anser till och med att äventyrsböckerna, även de så okonstnärliga (men
ofarliga) som Karl Mays, kunna genom sin egenskap att framkalla ideal,
hjältebeundran, hos pojken i utvecklingsåren vara av betydelse för hans framtida
njutande av den stora litteraturen. Änna Maria Roos anser ju också i den enquête
som fru Linder gjort bland en del författare med avseende på deras
ungdomsläsning, att indianböckerna kunna i viss grad uppfostra till självbehärskning, och
att det långt mer är hjältens mod än hans kval, som barnets fantasi dröjer vid,
när det läser om den vite man, som av indianerna bindes vid pålen. Även
påstår hon, att grymheterna i böcker med mindre käckhet i tonen t. ex. Tusen
och en natt gjort ett mera plågsamt intryck på henne.

Här om dagen deltog jag i ett samtal mellan pojkarna i vår klubb; de äro
de flesta i 13—14-årsåldern, men en av dem, Bertil, är bära 12. Bertil hade lånat
Gabriele Conroy av Bret Harte, som jag nyligen efter »grundkatalogens»
anvisning satt upp på ungdomshyllan. »Har du lånat den där?» sa’ Per med en ton,
som kom mig att fråga, om han inte ansåg den rolig. »Åjo», kom det
svävande, »den är litet tjock, och» — »Ja men den måtte väl vara spännande?»
försökte jag. »Åjo. Ja det är ju inte någon detektivbok, det är det ju inte, för
sådana finns ju inte här» (snarare med en ton av aktning än tvärtom). »Men —» —
»Det är väl ingen bok för Bertil!» sade en annan av pojkarna. — »Hur så?»
»Jo, för Bertil, som bära är 12 år! Det är väl ingen bok för pojkar!» — »Å
Bertil», sade en tredje. »Han måtte väl läsa detektivberättelser och sån’t, mera
än nå’n av oss.»

Jag har mycket funderat över vad det var för fel med boken i pojkarnas
tycke och varför de ansågo, att Bertil, »som bära var 12 år», inte borde läsa
den. Någon har föreslagit, att det var för den otäckt hemska skildringen i
början av boken. — Ja, jag vet inte. Men boken tar jag bort från barnhyllan,
eftersom pojkarna själva censurerat den.

Vad angår flickböckerna, så vore det förfärligt, om de skulle ofelbart ha den
inverkan, som framställes i de amerikanska och tyska bibliotekariers uttalanden,
vilka fru Linder refererar. Jag känner då många, som i sin barndom »slukat» en
hel del, och som nu verkligen äro mycket noga om sin läsning, men det kan
ju också utfalla olika. Naturligtvis skola vi noga gallra, men jag får bekänna,
att jag är så hädisk, så jag har en liten fundering över om inte en och annan
väl berättad sådan t. ex. »Anne på Grönkulla», skulle kunna ha en rätt så god
verkan på vederbörandes uppfattning av den stora litteraturen och jag är ej så
belåten som fru Linder med, att vi ej ha några svenska original i genren.
Naturligtvis goda sådana.

Fru Linder säger, att pojkar förakta flickböcker och aldrig skulle läsa en
sådan. Att det ej håller streck, har jag många gånger märkt, likväl blev jag
bra häpen, när en gång en stor gymnasist kom och bad att få en genuin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:10:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1918/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free