- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tredje årgången. 1918 /
17

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några funderingar om barn- och ungdomsläsning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»flickbok», som en hans kamrat lämnade igen och rekommenderade. Det har
verkligen bära hänt mig en enda gång.

Om vi så tänka på vad av »den stora litteraturen» vi kunna bjuda herrskapet
i denna period, så är det nog av prosaförfattare i det stora hela taget egentligen
Marryat och Cooper, Scott (men honom läsa de just inte), Topelius, fru Carlén,
Fredrika Bremer, Starbäck och Ingemann, Schröder, en del arbeten av Jack
London, Heidenstams Karolinerna, ja och så naturligtvis några fler.

En hel del av dessa räknas i mångas ögon nästan till »ungdomsböcker» d. v. s.
de ha, skrivna för en naivare tids människor, liksom förlorat sin gamla plats i
den stora litteraturen. I alla fall måste det vara böcker med ädla, tappra
hjältar och goda, sköna hjältinnor, svarta bovar, äventyr och romantik. Flickorna
läsa lika gärna den bra långrandiga och tråkiga »Presidentens döttrar» som den
mästerligt roliga »Grannarna».

Sammansatta karaktärer, en persons utvecklingshistoria intresserar ej denna
ålder och naturbeskrivningar hoppa de flesta över. De vuxnas poesi är däremot
i en helt annan utsträckning njutbar för barn. I denna är det egentligen mindre
innehållet (handlingen), som intresserar, utan i främsta rummet versens rytm och
klang. Därjämte bör den vara kraftig eller »rörande». Fjalars »Tiggaren» är ett
omtyckt deklamationsnummer — även av pojkar. Jag log, när en av våra värsta
små »grabbar», — just den 12-årige Bertil — en dag föreslog att läsa den i vår
lilla pojkklubb; jag kom nämligen ihåg, att den varit ett av såväl mina som min
flera år yngre broders bravurnummer.

Om vi nu se efter vad fru Linder berättar om sin skönlitterära nöjesläsning,
tills hon fyllt 12 år, så se vi, att det just varit poesi, »Runeberg, Tegnér,
Nicander, B. E. Malmström, A. M. Lenngren, Sehlstedt — alla i samlade
upplagor».

Den stora litteraturens prosa har hon tydligen ej läst förrän efter sitt 12:te år.
Jag tror också vi göra klokast i att med mycken varsamhet bjuda »den stora
litteraturens mästerverk» åt barnen även i de första tonåren. Fru Linder säger
ju också, att det ej är hennes mening att låta ungdomen andligen förlyfta sig,
samt medger, att man kan fördärva litteraturen för ungdomen genom att låta
dem läsa den i otid. Jag skulle vilja kraftigt understryka detta. »Jaså den,
’Berättelser’, den lånade du ju och den var tråkig», sade en flicka på en
13—14 år, som jag stack fram Björnsons Fortællinger åt, till en kamrat. »Nej,
den ser tråkig ut!» Jag ställde den tillbaka med en viss fruktan, att kanske
den alltid skulle förbli en »tråkig» bok, som hon ej vågar sig på.

»Vi skola akta oss för att ej förstöra bokens fraîcheur för dem», sade en
lärarinna här om dagen på tal om detta. »Om de läsa den för tidigt, går så
mycket förlorat av de fina nyanserna, det är så mycket av dem som även de
större måste få påpekat för att njuta av.»

För min del tror jag, att det är av stor vikt, att barnens huvudsakliga
läsning utgöres av böcker, som de helt förstå. Fru Linder menar, att de blott
i det stora hela behöva »kunna uppfatta och tillägna sig det lästa». Jo, jag
medger visst — och vare det långt ifrån mig att påstå att barn icke kunna hava
mycken glädje även av en bok, som de ej helt förstå. Men icke för mycket
läsning av den sorten! Det kan bli en farlig vana. Om fru Linder såge alla
de halvlästa böcker, som lämnas igen på biblioteken, så tror jag, att hon skulle
ge mig rätt i detta.

Först för barnen i tonåren, ungdomen, har, menar Dr. Ackerknecht, bokens
konstnärliga halt efter vår uppfattning någon betydelse. Jag tror också, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:23:00 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1918/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free