Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liv. Det intryck, som vid läsningen särskilt tränger sig på en svensk, är detta: hur märkligt
lika äro dock de båda folken på halvön, både i yttre villkor och i andligt liv! Spörsmålen,
med vilka man brottas, äro fullständigt desamma, de skiftande personligheterna är det, som ge
prägeln av en stark olikhet, som ej finns i folkdjupet.
A. frånsäger sig uttryckligen. anspråken på fullständig objektivitet. Hans behandling av
två den norska demokratiens hjärtefrågor, målsaken och enhetsskoletanken, är också präglad
även ganska stark ensidighet. L. L.
Celander, Hilding. Studentexamen. Kritik och reformförslag. A. B. 1917. 63 s. 1:25.
Lektor C. påvisar hur de svagheter, som vidlåda den nuvarande studentexamen, sammanhänga
med organisationsformen för den muntliga examen. I stället för en inspektion av
censorer, som har visat sig vara i hög gtad ineffektiv och på ett skadligt sätt återverkat på hela
gymnasiets undervisningssätt, borde, menar C., offentliga skriftliga examina i större utsträckning
komma till användning. Dessutom skulle inspektionen över skolorna övergå på fackmän, för
vilket syfte läroverksstyrelsen lämpligen kunde utvidgas och omorganiseras. M. J.
Ligthart, Jan [m. fl.]. Ur det verkliga livet. Handledning i sakundervis
ning under de första skolåren av Jan Ligthart, H. Scheepstra och W. Walstra
1. Första terminen. Övs. [fr. holl.] av N. O. Bruce. Lst. 1916. 127 s. Ill.
(Pedagog. skr. 78.) 1:60.
Sedan ett eller ett par årtionden pågår — eller, rättare sagt, pågick till krigsutbrottet —
i alla kulturländer en kraftig rörelse för omläggning av den första barndomsundervisningen till
större överensstämmelse med barnets natur och verkliga behov. I vårt land har mycket talats,
skrivits och — tvistats på detta område, men ganska litet i praktiken genomförts. På flera
andra håll däremot har man ända till grunden genomfört den sagda omläggningen. En av de
främsta i detta goda verk var den nyligen avlidne holländske pedagogen Jan Ligthart, till vars
skola intresserade från hela världen vallfärdade.
Här ges nu av Ligthart och två hans medarbetare en hjärtevarm, lättläst, åskådlig skildring
av det första skolårets undervisning — en skildring, som varmt anbefalles föräldrar och
lärare till läsning och begrundande. L. L.
Modersmålsundervisning. Fem föredrag med åtföljande diskussion. Utg.
av Odal Ottelin och Nils Hagström. H. G. 1917. 133 s. (Skr. utg. av
modersmålslärarnas förening.) 2:50.
De fem föredrag, som sammanförts i Modersmålsundervisning, höllos i augusti 1916 på
Nääs vid en av Kungl. läroverksöverstyrelsen anordnad kurs för lärare och lärarinnor i
modersmålet. Föredragshållarna voro fem av våra yppersta svensklärare: Odal Ottelin, Natanael
Beckman, Richard Steffen, Hilding Celander och Josua Mjöberg, av vilka Ottelin behandlade
»övningar i muntlig framställning», Beckman »undervisningen i stilistik och grammatik på
gymnasiet», Steffen »litteraturhistorien på gymnasiet», Celander »litteraturläsningen på gymnasiet»
samt Mjöberg »uppsatsskrivningen på gymnasiet».
Utom föredragen innehåller häftet en vacker dikt om »Modersmaalet» av den danske
språk- och litteraturgranskaren prof. Vilhelm Andersen samt stenografiskt upptecknade
diskussionsinlägg etter de olika föredragen.
Boken är säkerligen en av de mest roande pedagogiska skrifter, som vår litteratur äger.
Föredragen — på vårdat talspråk — äro gedigna och uppslagsgivande. Detsamma gäller om
flera av diskussionsinläggen. Framställningen är livlig och fängslande. Skulle någon av de
utmärkta lärare, som bidragit till den förträffliga skriften, förtjäna ett särskilt
hedersomnämnande på grund av medryckande framställningskonst är det lektor Odal Ottelin. Ur dennes
temperamentsfulla diskussionsinlägg om uppsatsskrivning må följande utdrag anföras såsom
provbit: »Jag prisar mitt öde att ha blivit rättare av uppsatser. Det är visserligen en
arbetsbörda, men det är mig en glädjekälla, för på ett öppnare och intimare sätt, än vad annars
skulle ha blivit fallet, får jag en känsla av ungdom, som strömmar emot mig och som jag
behöver mer och mer, ju äldre jag blir. Det är en glädje att se, hur unga människor har sina
problem och hur de arbetar med dem, hur de löser dem och hur de inte löser dem. Det är
något av den eviga ungdomen, som strömmar emot oss från uppsatsernas blad.» T. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
