- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tredje årgången. 1918 /
51

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och konstnärliga synpunkter, som göra framställningen i hög grad omväxlande. De heliga
platserna intaga centralpunkten i hans skildring, som ständigt anknytes till bibeln, ur vilken
talrika citat äro hämtade. Som alltid är även detta arbete rikt och vackert illustrerat, bl. a.
genom praktfulla fotografier i färg. För svensk publik har det sitt särskilda intresse genom
den bekantskap vi få göra med Dalakolonien i Jerusalem, villaen en gång gav upphov till
Selma Lagerlöfs mäktiga verk — realiteten är väl här, som så ofta, en liten besvikelse.

Detta är ingen krigsbok, säger författaren. Nej, visserligen, men vart skola vi i dessa dagar
vända oss för att slippa bli påminta om det förfärliga? I varje fall icke till Palestina. Ty
däröver vandrar just nu mordängeln fram, även om fronten vid Hedins besök låg ett stycke
bort. Naturligtvis besökte han den, och naturligtvis är han entusiastisk. Hans beundran för
det turkiska herraväldet är stor, hans kritik ringa. Men detta kan icke överraska, även om det
förargar en och annan, som ej befinner sig på samma sida med sina sympatier. Ingen skall
kunna förneka, att Hedin är en orädd man; se bära på det extra företalet, där han reder upp
världsfrågorna — enkelt, ja alltför enkelt.         C. S—g.

Laurin, Carl G[ustaf]. Folklynnen. 4 uppl. Nst. 1916. 311 s. Ill.         7:50.

Sällan får man en bok på vart språk, som bereder läsaren ett så oblandat nöje men på
samma gång en recensent så stora svårigheter att på ett lyckligt sätt anmäla som Laurins
»Folklynnen». Ty huru skulle man kunna giva en föreställning om den spelande kvickheten och
spiritualiteten i skildringarna eller den träffsäkra fyndigheten och »originella originaliteten»
för att våga en djärv term — uti omdömena? Skulle man söka göra det genom att referera
och citera, behövde man skriva av en god del av boken för att göra full rättvisa åt den lika
egenartade som briljanta formen.

Här må endast frestas ett försök att antyda en grundton ur innehållet i det av ett flertal
uppsatser sammansatta arbetet, sådan denna grundton ter sig efter upprepad genomläsning.
En främmande vetenskapsman lär en gång ha yttrat, att den svenska historieskrivningen vore
att skatta lycklig, därför att den av flera skäl ägde en förmåga av objektivitet, som man
ingalunda alltid kunde förutsätta inom de stora kulturfolkens forskning på samma fält. Man
erinras om detta yttrande vid studiet av »Folklynnen». Nog är Laurins stil lika personlig som
hans slagordsteknik, men hans omdömen bottna i en ridderlig förmåga att se, vad som är fint
och gott och förtjänstfullt hos världens olika nationer, de må vara engelsmän, tyskar eller
fransmän, och hans sympatier räcka till även för »världens barnkammare». Laurin är
nationalist i god mening. Han håller på svenskarnas förtjänster och ser på deras fel som något,
vilket kan och bör i största möjliga mån bortarbetas: man läse t. ex. »Svenskt folklynne och
emigrationen» eller »Post festum». Han döljer ingalunda sina bestämda sympatier för svenskt
och danskt, för tysk arbetsduglighet, fransk kultur o. s. v., lika litet som sina mindre
utpräglade antipatier för svensk avundsjuka och otacksamhet, amerikansk feminism och mycket annat.
Men han gör det därför att han vill skipa rättvisa åt de olika folken, och därför att man bör
se ensidigheterna i »Hur folken se på sig själva och varandra», såsom titeln på en av de
centrala uppsatserna lyder. — Den häri ingående Kvinnolynnen finnes även separat (se Bibl.-bl.
1917 s. 39).         S. S.

Newbigin, Marion I. Modern geografi. Övs. [fr. eng.] och delvis omarb.
efter svenska förhållanden av Thore G. Halle. Tiden 1917. 233 s. Ill., kart.
(Modärnt vetande.)         1:50.

En trevligt och populärt skriven översikt av vissa kapitel ur den s. k. allmänna geografien.
Förf.s egenskap av biolog har måhända gjort, att utrymmet blivit något ojämnt fördelat
mellan de olika geografiska företeelserna. Medan sålunda de s. k. exogena (yttre) geologiska
krafterna äro ingående behandlade, och växtgeografien, som eljes räknas till den geografiska
disciplinens periferi, fått ganska många sidor, äro de s. k. endogena (inre) krafterna, såsom
veckning, förkastning o. d., endast omnämnda i förbigående, och i de två sista, åt
kulturgeografien ägnade kapitlen hade mycket varit att tillägga. Frånses detta, är det till vårt språk av
en framstående svensk vetenskapsman överflyttade arbetet så väl till innehåll som form förtjänt
av de allra bästa vitsord och kan livligt rekommenderas för självstudier, särskilt för dem, som
äga någon förkunskap i ämnet. T. ex. för dem, som tillgodogjort sig innehållet i våra geografiska
skolböcker, är Newbigins bok en förträfflig vägledning i fortsatta studier.         S. S.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:23:00 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1918/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free