- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tredje årgången. 1918 /
87

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreläsare och föreläsningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allt, som hör till ämnet ifråga, är fullständigt obekant. Att vid en föreläsning
t. ex. om trettioåriga kriget förutsätta, att alla åhörarna äro på det klara med
begreppet »huset Habsburg», är givetvis att begå ett stort misstag, och
sammanhanget blir ohjälpligen brutet för publiken. En föreläsare bör icke taga hänsyn
till det fåtal av bildade åhörare, som han eventuellt kan ha framför sig. Han måste
rätta sitt tal efter den stora mängdens ståndpunkt, och på landet kan han lugnt
antaga, att de flesta nästan ingenting veta, om det han skall tala.

En sak, som jag ofta observerat och anmärkt mot, är föreläsares oförmåga
att frigöra sig från främmande ord och uttryck, vilka för dem själva äro helt
naturliga. Rätt vanligt är att talare använda utländska ord blott för nöjet att
få översätta dem. Men en ständig dubbelsägning verkar tröttande och är ju
alldeles onödig.

En fara, som många föreläsare ha svårt att undgå — isynnerhet de som ha
lätt att finna ord — är den att icke kunna begränsa sig. Jag har hört
föredrag, som egentligen endast varit inledning; det väsentligaste har serverats i
knapphändig form. För en talare, som på en timme skall avsluta, vad som
egentligen är avsett att räcka i två, är givetvis begränsningskonsten svår.

Dr Jensen har icke mycket till övers för serieföreläsningar. Han menar det
vara bättre att giva något åt alla än litet åt ett mindretal. Jag kan icke se
något hinder för att man även genom serieföreläsningar kan giva mycket åt alla.
Men kanske detta beror något på hur serieföreläsningarna anordnas. Själv har jag
hållit åtta serier av sammanhängande föreläsningar vardera omfattande fyra
föredrag — detta är ju dock ej mycket för att skapa en tillräcklig erfarenhet —
och jag kan, utan att på något sätt vilja förhäva mig, våga säga, att jag icke
funnit publikens intresse slappna från den första till den fjärde gången utan på
ett par platser snarare tvärtom. Experimentet har fortsatts på något håll inom
länsförbundet här, liksom det också icke var nytt, när jag prövade på detsamma.

Det är emellertid ett bedrövligt faktum, att åhörarefrekvensen mångenstädes
är minimal. Jag vågar tro, att den väsentligaste orsaken ligger i en likgiltighet
för andliga förströelser överhuvudtaget. Men jag känner också andra orsaker.
Det finnes en stor mängd föreningar på landet, som icke äro i stånd att samla
en publik på vardagarna, liksom också andra föreningar omöjligt kunna ha
söndagsföreläsningar. En härvarande förening klagade nyligen över att jag »tog
död på den», därför att jag (såsom t. f. förbundsföreståndare) icke kunnat
tilldela den mer än två söndagsföreläsningar av sex. Nu är det fastställt, att en
förening måste kunna mottaga en turnéföreläsare vilken dag som helst i veckan,
men hur nödvändigt detta än är, så kan det leda till ledsamma konsekvenser.
Kommer man till ett brukssamhälle t. ex. en fredag, då hela kvällen åtgår till
utbetalande av arbetarnas veckolön, så kan man inte vänta att få många åhörare.
Det behöver således inte alltid vara brist på energisk ledning eller brist på
reklam, som är skuld till den tomma salen.

Söndagskvällen är den för lantmannen och hans folk absolut bäst passande
tiden för åhörande av en föreläsning. Han är icke då upptagen av arbete, han
är icke heller som på vardagarna uttröttad, när kvällen kommer, han känner
därför också en naturlig böjelse för en andlig sysselsättning, om han nu har
något till övers för dylika ting.

Men nog kunde det göras litet mera reklam, än vad vanligt är. På sina
håll slås det upp affischer inom skilda delar av byn eller socknen, när det skall
bli föreläsning, eller sättes in under några dagar ett meddelande i ortstidningens
minneslista. Men en föreläsare kan själv genom sitt ämnes formulering göra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:23:00 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1918/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free