- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tredje årgången. 1918 /
98

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

givetvis icke mäta sig med förf:s föregående arbeten. Den torde nog få räknas till det svagaste
av hans produktion. Stilen är livlig och skildringen rik på detaljer, men dessa förefalla ofta
nog väl fantastiska. Som äventyrslektyr för ungdom torde boken kunna anses ganska
lämplig.         J. F.

Lukianos. Valda skrifter. Fr. grek. af Hans Huit. Ny följd. Nst. 1917.
4°. 175 s.         4:—.

God översättning av den store satirikerns dialoger, som äro av intresse dels som kultur-
och sedeskildringar från antikens senare tid dels som prov på samma tids frivola behandling
av den gamla mytologien.         M. P. N.

Riverton, Stein [pseud. för Sven Elvestad]. De tre som kom. Övs.
[fr. no.] av Karin Johnsson. Db. 1917. 236 s.         0:85.

En mycket slätstruken detektivhistoria utan artens värsta utväxter men utan egentligt
intresse. Någon anledning för folkbiblioteken att köpa boken finns icke. Översättningen är
bland de bättre; dock är översättarinnan okunnig om skillnaden mellan en portier på ett hotell
och en portiär (ett slags förhänge) o. s. v.         R. G. B.

Rolland, Romain. Jean-Christophe. Övs. [fr. fra.] av Louise Åkerman.
7, 8. A. B. 1917.         4:25, 4:50.

Ang. d. 1—6 se Bibl.-bl. 1916. s. 223. f.

7. Under samma tak.

Trots den betänkliga tyska bredden med flera om gammalt anglosachsiskt maner erinrande,
ganska tröttsamma utvikningar och beskrivningar har denna del av den stora romanen på det
hela taget en fast, sluten komposition. Förf. låter Jean-Christophe etablera ett sant kamratliv
tillsammans med den nyvunne franske vännen Olivier i en banal parisisk hyreskasern och under
samma tak träda i innerlig och fruktbar växelverkan med många präktiga, hederligt och heroiskt
strävsamma existenser i husets olika våningar, en verklig provkarta på något av det bästa och mest
äkta, Frankrike äger. Denna goda idé är mycket skickligt genomförd. Med klar blick för det
ödesdigra i dessa var för sig utmärkta människors ömsesidiga misstroende och motvilja mot
samverkan söker han entusiastiskt närma dem till varandra och driva de motspänstiga till
gemensamma kraftyttringar. Vid en plötslig spänning mellan Frankrike och Tyskland, varunder
krigsryktena surra allt bestämdare, får han så till sin förvåning kännbart erfara, hur
fransmännen i hans omgivning kunna glömma alla inbördes skiljaktigheter och verkligen förmå
samla sig i storslagen endräkt mot ärkefienden. Dessa ypperligt skrivna sidor ha en profetisk
klang. Vänskapsförhållandet mellan Jean-Christophe och Olivier, med sin karakteristiskt franska,
lätt erotiska underton, bjuder på rätt många finesser i deras tankeutbyten. Skildringen av
världsstadens judetyper är fördomsfri och vidhjärtad, och en raskt och lustigt återgiven,
traditionell Paris-duell bildar ett drastiskt inslag i det något magra händelseförloppet.

8. Väninnorna.

Huvudintresset i denna del knyter sig till några kvinnors inflytande på de bägge vännernas
livsöden och karaktärsutveckling. Särskilt har berättelsen om Oliviers rikt skiftande, slutligen
avgjort olyckliga äktenskap med den unga’ parisiskan Jacqueline Langeais mycken konstnärlig
lödighet. Skildringen av denna raffinerade, moderna sirennatur ställer förf:s förmåga av
djupgående själsanalys i bästa belysning. Utmärker sig detta genomtänkta kvinnoporträtt företrädesvis
för sin känslighet i klärobskyr och valörer, så bildar i en viss motsats härtill framställningen
av Jean-Christophes väninna, den frigjorda och lidelsefullt uppriktiga skådespelerskan Francoise
Oudon, ett slags polykrom relief med skarpaste profilering. Slutligen framskymtar redan här
en tredje märklig kvinnogestalt, italienskan Grazia, Jean-Christophes harmoniska och diskreta
beskyddarinna. Övriga såväl kvinnliga som manliga bipersoner äro ofta förträffligt skisserade
Bokens hjälte, vars genialitet nu lyckas spränga eller kuva musikmetropolens än kallsinniga
än upphetsade motstånd och yppar sig i energiska strävanden tör en sant demokratisk
livs- och konstverksamhet, väckes även tack vare vännen Olivier till klart medvetande om Frankrikes
ädla, betydelsefulla insats i världskampen för frihet och förnuft.         E. A—ie.

H. Musik.


Jfr nedan arbetet om Strindberg på J.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:23:00 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1918/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free