- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tredje årgången. 1918 /
126

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barn- och ungdomsläsning. En replik med anledning av Hildur Lundbergs uppsats »Några funderingar om barn- och ungdomsläsning»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

andra gruppen är uttagen ur klasserna III och IV, således från elever i 12—14-årsåldern. Det
torde väl ej gå, när det som här gäller uppgifter klassvis, att få mera exakta tidsbestämningar.

Slutligen ber jag, i anledning av fröken Lundbergs yttrande att jag redan 1902 gjort mig
»till tolk för» de nya åsikter som Wolgast uttalat i Das Elend unsrer Jugendliteratur, till
undvikande av missförstånd få meddela, att jag aldrig sett eller läst Wolgasts bok förrän då jag
personligen sammanträffade med honom i Hamburg 1911. Jag har fullt självständigt, på grund
närmast av min recensentverksamhet, kommit till mina åsikter. Liksom jag senare läst åtskilligt
flera författare än Wolgast i samma ämne, vilket ju för övrigt framgår av den förteckning jag
lämnat i början av min bok.

Åtskilligt mer skulle ju i detta sammanhang kunna upptas till diskussion, men varken
Biblioteksbladets utrymme eller min tid tillåta det. Månne för övrigt icke kärnpunkten i hela
denna fråga kan anges på följande sätt. Finns det redan och kommer det alltjämt att
produceras både inom den reservationslöst erkända ungdoms- och barnlitteraturen samt inom den
allmänna litteraturen tillräckligt för att det uppväxande släktet skall få all den tid det kan
avse (detta om tiden är ju en högst väsentlig faktor) fullt upptagen, och all den glädje och
behållning man någonsin kan önska fullt tillgodosedda? Besvaras denna fråga med ja, så faller
därmed ovillkorligen ur räkningen först alla dessa eländiga, pjollriga, opsykologiska
barnberättelser, dessa efter tarvlig, okonstnärlig schablon hopsatta äventyrsböcker och sentimentala,
vattniga flickböcker, med ett ord hela bråten av den pseudolitteratur som så länge suttit i
högsätet. Men även åtskilliga s. k. »goda, rena, vackra böcker, de där sakna förmåga att nära
själen». Då behöver man inte undra om det »ända inte möjligen finns något gott» i den eller
den boken och inte med en liten suck sätta i händerna på barnen ett eller annat som man
vet är samtaget gods, därför att man vet, att det finns övernog som man kan ge dem utan all
suckan. Man kan dock emellertid då ta med ro, om de unga råka läsa en eller annan
underhaltig bok, ty man har all anledning tro, att de skola tala vid det. Men man försvarar ej
hela denna mer eller mindre intetsägande litteraturs tillvaro med att det ibland lyckas för en
eller annan att sedermera få smak för god litteratur, trots att han konsumerat åtskilligt av den
värdelösa. Då vet man att största delen av denna är ett skyhögt hinder på vägen till
litteraturens evigt sköna lustgård.

Men den som skall leda de uppväxandes läsning enligt denna grundprincip måste ha
en helt annan kännedom om både den speciella ungdomslitteraturen och den allmänna
litteraturen än som nu i regel torde vara fallet. Den skall veta att mot varje dålig, underhaltig
eller samtagen bok sätta upp en av helt annat värde. »I litteraturens vidsträckta rike finnes
det material för varje period i ett barns andliga utveckling.» Och hyllorna i boksamlingarna
för barn och ungdom måste fyllas efter helt andra synpunkter än de som nog mångenstädes
ännu dominera.

Men så länge den hantverksmässigt tillverkade pseudolitteraturen för barn och ungdom
har privilegium på att först komma i åtanke, så snart den kan rubriceras som »ofarlig», och
det kan sägas att »barnen tycka den är rolig», så kommer alltjämt geschäftet att löna sig lika
bra som hittills och bokhandelsdiskarna vid julen att översvämmas av dessa alster. »Värdelös
litteratur är den barnsliga intelligensens förbannelse och den barnsliga moralens förödelse;
likväl håller den marknaden, och dess stora spridning och hastiga försäljning äro slående bevis
på den populära smakens urartning och på vårt defekta uppfostringsskeraa». — »Vi kunna
kasta de härligaste frukter i de ungas sköte, och vi ge dem kiselstenar.»

Jag gläder mig åt fröken Lundbergs instämmande i önskvärdheten av ett samarbete mellan
de institutioner och de personer som verka på detta område. Särskilt här i Stockholm skulle
ju kunna undersökas exempelvis lämpligheten av att barnen ha tillfälle att okontrollerat låna
»rolighetsböcker» från fem sex olika håll. Och naturligtvis vore det av stort värde tör dem
som teoretiskt syssla med frågan att få höra från dem som sitta inne med praktisk erfarenhet.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:23:00 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1918/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free