- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tredje årgången. 1918 /
127

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barn- och ungdomsläsning. En replik med anledning av Hildur Lundbergs uppsats »Några funderingar om barn- och ungdomsläsning» - Svar till fru Gurli Linder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Svar till fru Gurli Linder.


Av Fröken Hildur Lundberg.

Redaktionen har satt mig i tillfälle att bemöta ovanstående replik.

Först får jag då bedja fru Linder om ursäkt för att jag trodde det var Wolgasts åsikter
hon framlade i sin första bok i ämnet. Jag styrktes i denna förmodan genom ett uttalande
av fru Linder i »Våra barns fria läsning», sid. 112. Efter ett med flera citat uppblandat referat
av Wolgasts och hans meningsfränders idéer skriver fru Linder: »De åsikter som ovan
utvecklats gjorde jag mig till tolk för redan vid denna boks första upplaga. De väckte då här,
liksom de gjort i Tyskland, diskussion och opposition.» Misstaget måste väl därför få anses förklarligt.

Sedan ber jag att få påpeka, att jag icke alltid polemiserar mot fru Linder utan mot hela
den Wolgastska riktningen såsorrj den kommer till synes ej blott hos henne, utan även hos
Wolgast själv och en och annan av hans efterföljare. Detta har fru Linder icke alltid
uppfattat, vilket givit anledning till en del missförstånd. Så har jag t. ex. försökt göra en viss
skillnad mellan den allmänna Wolgastska riktningens och fru Linders ståndpunkt i fråga om »de
speciella barnböckerna».

Man måste hålla klart för sig, att fru Linder liksom Wolgast räknar de stora barnboksdiktarnas
alster[1] till den stora litteraturen och med speciella barnböcker endast menar sådana,
vilka ej ha sådant konstnärligt värde, att de i allmänhet kunna vara njutbara för vuxna. Att
fru Linder gillar även en del av denna kategori har jag sid. 14 tydligt sagt: »I alla fall vinner
ju också en del av dessa fru Linders gillande och hon är ju visst icke så grym och för barnens
smak så känslolös som de tyska bokprövningskommittéerna, vilkas åsikter hon framlägger.
Alldeles icke», samt på sid. 15, vilket ställe fru Linder ju också citerar: »Dessutom skriver fru
Linder i slutordet att det visst icke är hennes mening etc.» Då jag även sid. 14—15 påpekar,
att hon upptagit så många spännande äventyrsböcker — även indianböcker — i departementets
grundkatalog — i motsats till Naumann i hans boklistor — tänkte jog heller ej endast på dem
som fru Linder i sin replik erkänner sig ha satt dit »För Edert hjärtas hårdhets skull» utan
även på böcker av sådana förf. som t. ex. Herbert Sträng.

Dock måste jag bekänna, att jag ej av fru Linders bok blivit fullt klar på hennes principiella
ståndpunkt till denna litteraturart. I kap. »Moderna krav för barnens och ungdomens
fria läsning» reagerar hon icke, vad jag kan se, mot den Wolgastska skolans krav på det
utplånande av skillnaden mellan barnens och de vuxnas läsning, vilket utmynnar i Theodor
Storms paradoxala uttryck: »Om du vill skriva för ungdomen, så skall du icke skriva för
ungdomen.» Droge hon ut konsekvensen av detta »evangelium» med Storms egen förklaring
av det, så borde hon, tyckes det mig, i princip icke heller gilla de »speciella barnböckerna».[2]
Man finner också, att fru Linder bland de böcker hon i detta sammanhang rekommenderar,
ej upptar några sådana med undantag endast för några pojkböcker. I kap. om de speciella
barnböckerna — vilka huvudsakligen äro utsatta för hennes mördande, visst icke orättvisa
kritik — upptar fru Linder även med gillande en del flickböcker; men då hon likväl med
belåtenhet konstaterar, att vi dess bättre ej ha så mycket av svenska original i denna genre,
låter det väl som om hon icke gillade den. En annan förf. i ämnet fröken Alvida Sandberg
fördömer den tydligt i Bibliotek och biblioteksskötsel. Det är med tanke på detta ringaktande
av detta slags böcker som jag framkastat en — kanske något djärv — undran, om de icke
också kunde ha något berättigande, om icke även de, då de representeras av goda och
psykologiskt riktiga böcker såsom den anförda, skulle kunna vara av uppfostrande betydelse för
flickornas uppfattning av de vuxnas litteratur, då dessa på de i böcker skildrade jämnåriga väl


[1] I kap. »Den speciella ungdoms- och barnlitteraturen» upptagas de ej heller.

[2] Ja, då skulle väl också de stora barnboksdiktarnas alster, t. ex. Topelius’ Läsning för
barn, få tagas bort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:23:00 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1918/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free