- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tredje årgången. 1918 /
140

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den är oftast helt lätt nedkastad för stunden, flera småbitar väga icke särdeles mycket, men
som det i alla fall är en verklig poet och personlighet bakom och en del utfallit roligt, kan
boken gott rekommenderas som ett hälsosamt salt.         F. V.

Heüman, Johannes. Det förgångna. Gunnemar vandrarens bekännelser
och minnen. Å. & Å. 1918. 368 s.         7:50.

Barndomsbilder från ett halländskt prästhem i en småstad, från halländska herrgårdar och
halländska landskap, skolpojks- och kamratminnen berättade med humor och vemod, ett
utmärkt gott pojklynne och starkt lyrisk fantasi. Boken är ej någon avrundad dikt men
sönderfaller i, om man får säga så, romanser på prosa med rätt kaleidoskopiskt innehåll. Är
emellertid en avgjort själfull och poetisk bok.         F. V.

Lundh-Eriksson, Nanna. Från hembygdsstigarna. En berättelse från
sjuttiotalets Skåne. Bv. 1917. 136 s.         3:50.

Enkelt och flärdlöst berättade hågkomster från livet på skånsk landsbygd, med en äkta
och varm grundton och av intresse ej blott för dem som hava egna minnen från den
skildrade trakten.         F. H.

Melsted, Henning von. Ensam. Skådespel. Sv. reklam 1917. 79 s.         1:50.

Är en dramatisering av en föregående novell om en flicka, som trodde sig övergiven och
gick i sjön. Här har handlingen fått »lyckligt slut». Det lilla stycket är icke utan
människoteckningens intresse och verkan.         F. V.

Österling, Anders. Idyllernas bok. A. B. 1917. 111 s.         5:50.

Ehuru denna diktsamlings ämneskrets är utpräglat skånsk, torde den för var och en med
ett sinne sträckande sig efter stunder av ro, av stilla meditation ha mycket att skänka. Till
sin djupare innebörd äro nämligen dikterna en strävan att i världshändelsernas kaos ha
åtminstone en fast punkt, ett idyllens refugium, där man kan om ock bära för ett ögonblick höra
den sfärernas harmoni, som annars är bemängd med så skorrande missljud. En ljus,
optimistisk tro på att livets makter dock till sist skola gå segrande ur striden med förstörelsens bär
diktsamlingen.         M. F.

Falkberget, Johan. Lisbet Jarnfjäll, sagokvinnan. Roman. Övs. [fr. no.].
Framt. 1916. 229 s.         3:—.

Norska uttalanden om denna roman ha varit mycket lovordande, och den äger odisputabelt
partier av kraft och lidelse. Den skildrar primitiva människor från bergstrakten, med avgjord
anslutning till fornsagans karaktärsteckning; hat, hämndlystnad och grovhet utmärka dem, och
mörka, förbittrade stämningar härska. Icke sällan störes intrycket av en påtaglig affektation,
och det ständiga, ansträngda framhållandet av Lisbets märkvärdighet motverkar i hög grad
strävandet att nå stark effekt.

Till det i viss mån otillfredsställande intrycket av boken bidrar den absolut undermåliga
översättningen, som i ett och allt är kalkerad på det norska originalets uttryckssätt utan hänsyn
till eller aning om, vad som är svenska. Exempel på de ständiga, groteska felen: Skulle han
vara glad bakefter ( = efteråt); två manfolk ( = karlar) på skidor; Gudsens sanning; solen sken
på skrå ( = snett); i sömne, tröstelöst, huggeknubb ( = huggkubb); tillböjlig ( = böjd) att tro; var
David fick kredit på det ( = köpte); hon började skällas med Björn ( = tvista); var stolt av
( = över) sin son: otålmodig ( = otålig); efterpå ( = efteråt); alltid äventyr i stället för saga.
Värre än de enstaka orden, ehuru redan dessa vittna om en retsam okunnighet, är det slaviska
beroendet av den norska texten i ordföljd och frasering; ett prov får vara nog: »Bara tillstå
du, Björn!» = bekänn bara, du!         R. G. B.

Fournier, Alain. Det underbara äventyret. Övs. [fr. fra.] jämte ett förord
av Agnes von Kraemer. A. B. 1917. 356 s.         4:25.

En ovanligt älskvärd och poetisk bok, skildrande en egendomlig människotyp och en
romantisk kärlekssaga. Hör till den sympatiska franska landsortslitteratur, som är allt för litet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:23:00 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1918/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free