- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tredje årgången. 1918 /
168

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min barndoms sockenbibliotek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åker och äng. Än hade en, än en annan under vilorasterna någon historia att
berätta, som man läst i hans böcker. Och dessa resonemanger gingo mången
gång i samma riktning, som då man i en nutida studiecirkel samtalar om vad
man läst och erfarit.

För att återgå till biblioteket får jag nämna att av historiska arbeten funnos
bl. a. Fryxells »Berättelser ur svenska historien» i fullständigt skick och likaså
alla sex banden av »Sveriges historia», som lästes synnerligen flitigt.

Resebeskrivningarna voro mera tunnsådda. Av sådana erinrar jag mig några
arbeten av Zimmermann, av vilka jag själv med viss spänning läste »Dödsdalen»,
samt Hellwald, »Jorden och dess folk». Några andra mera betydande arbeten
inom detta område förefunnos icke.

En hel del mindre arbeten behandlade jordbruket och dess binäringar. De lästes
aldrig. Dock voro sådana författare på hithörande område representerade som
Nonnen, Nathorst, Arrhenius m. fl.

Katalogen över böckerna var skriven av bibliotekarien. Den hängde på en
spik innanför dörren och hade fullbordats allt efter som böckerna blivit inköpta.
Någon påtryckning på publiken i den ena eller andra riktningen utövades
aldrig av bibliotekarien. Han var helt säkert av den uppfattningen, att alla de
böcker, som huvudsakligen genom hans försorg blivit inköpta, voro bra. Någon
viss tid, då biblioteket skulle hållas öppet, var ej stadgad. Man hade blott att
passa på, när bibliotekarien var hemma.

Efter hand som jag växte till, lade jag märke till ett tal bland äldre bokintresserade,
att biblioteket i Emitslöv »var så dåligt, att det var icke värt att läsa». Och jag
förstod tämligen snart, att det var bristen på romaner och skönlitteratur i
allmänhet, som var orsaken till detta klagomål. »Tacka vill vi sockenbiblioteket i
Hjärsås, det ser ut med andra ögon», sade man. Och så utlät man sig med
stora lovord om dess rika skatter. »Får vem som helst låna böcker där?»
frågade jag i barnslig nyfikenhet. »Ja, om man betalar femtio öre om året», blev
svaret! Med det beskedet var mitt beslut tämligen snart fattat.

Femtio öre voro snart sammanskrapade, även om det för en pojkvasker var ont
om penningar under den tiden. Samma dag på eftermiddagen travade jag
gladeligen iväg med min femtioöring till Hjärsås. Det var närmare en halv mil
dit, och vägen gick genom en vidsträckt skog. Väl var det kusligt många
gånger, då kvällen föll på, innan jag hann hem. Men flinkt gingo benen, och
längtan fyllde sinnet efter den blivande njutningen av de bokskatter, som
medfördes. I Hjärsås fick nämligen den som bodde längre borta låna två à tre
böcker var gång. Och det var ett bra sätt, särskilt när det var arbeten i flera
delar.

Hjärsås sockenbibliotek var också, efter den tidens förhållande, ett ovanligt
gott sådant, rikt framförallt på skönlitteratur. Men även andra mera
betydande arbeten förekommo. Det förökades också huvudsakligen genom inköp
vid de. årliga bokauktioner, som höllos av dåvarande läraren på platsen och
föreståndaren för biblioteket N. J. Sjögren. Han var själv en stor bokvän, hade
en egen bra boksamling och var en flitig medarbetare i Skånska posten, som
då utgavs från Kristianstad. Sjögren har onekligen nedlagt stora förtjänster på
tillökningen av Hjärsås sockenbibliotek. Böckerna voro efter den tidens
förhållanden valda med verklig urskillning och god smak, och de lästes också
flitigt både inom och utom socknen. Ett gott stod hade bibliotekarien i framlidne
prosten A. L. Lundh, vilken var lika stor bokvän, som han var intresserad
arkeologisk forskare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:23:00 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1918/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free