- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tredje årgången. 1918 /
169

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min barndoms sockenbibliotek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hjärsås sockenbibliotek torde ha tillkommit under början av 1860-talet. Då
var sedermera kantor A. Härberg lärare på platsen och bibliotekets föreståndare.
Det fanns emellertid flera »ståndspersoner» under den tiden i socknen, vilka
synas ha varit mycket intresserade för läsning, varom deras egna bibliotek vid
en härom året skedd försäljning nogsamt buro vittnesbörd. Särskilt var detta
förhållandet med häradsskrivarna Lindström och F. Berthelius, vilka helt säkert på
sitt sätt torde ha övat inflytande, då Hjärsås sockenbibliotek grundades. Redan
från början fick detta ett sådant bokförråd, att det verkade tilltalande på
allmänheten och bidrog till att höja läslusten. Genom smärre anslag förökades
bokförrådet varje år, och man sökte ävenledes, i den mån som ske kunde, att jämte
de på auktionerna inropade böckerna inköpa nya, efter hand som de utkommo.

Här fann man hela sviter av Emelie Flygare-Carléns romaner samt sådana
av Fredrika Bremer, Strussenfelt (pseud.: Pilgrimen), v. Knorring, V. Ståhlberg m. fl.
tillhörande de äldre av de skrivande damerna. Vidare Aug. Blanches arbeten samt
sådana av Kiellman-Göranson (pseud.: Nepomuk), G. H. Mellin, Carl G. Starbäck,
vars historiska skildringar lästes med lika stor förtjusning, som man slukade
Topelii »Fältskärns berättelser» eller »Vinterkvällar». Den sistnämnda författarens
»Läsning för barn» förefunnos jämte andra sagor, och jag minns från barnaåren,
att jag blev så förtjust i »Pikku Matti», att jag skrev av den fullständigt, och
jag tror nästan, att jag har den ännu bland mina samlingar från denna tid.
Andersens sagor och »Tusen och en natt» voro också mycket lästa och
efterfrågade böcker inom denna bransch. En annan bok från detta bibliotek, som
jag minns mig under pojkåren ha läst, var en spännande, i viss mån
kulturhistorisk skildring från Bergslagen av Maximilian Axelsson betitlad
»Gruvarbetarne». Jag har icke vare sig förr eller senare sett densamma.

Av historiska arbeten funnos, utom de förut på tal om Emitslövs bibliotek
omnämnda jämväl Wallis Världshistoria, Starbäcks historiska berättelser, samt
romantiserade skildringar av såväl honom som Ridderstad, Crusenstolpe, Åberg m. fl. Icke
minst denne senares böcker voro flitigt eftersökta och lästa. Han efterträdde
i detta avseende Pehr Thomasson. Framförallt av skolpojkarna var han läst
och uppskattad.

Ävenledes reseskildringar förefunnos i rikligt urval, och de lästes också,
varjämte den utländska skönlitteraturen var rikt representerad med arbeten av
Dickens, Cooper, Bret Harte, Marryat, Hugo, Cherbuliez, Dumas, Daudet och
en hel mängd andra. Av flera, särskilt Hugo, Dumas och Dickens, torde så gott
som alla till svenskan översatta arbeten ha förekommit.

Man må därför icke känna sig förvånad över att en läslysten skolpojke
i detta bibliotek fann en riktig guldgruva, som blev orsak till inställandet av
många lekar och många planerade skridskofärder, ja, jag höll också på att säga,
till många försummade läxor, åtminstone i de skolämnen, för vilka man kände
sig mindre hågad. Och jag är verkligen skyldig N. J. Sjögren ett varmt och
uppriktigt tack för den beredvillighet, varmed han alltid stod den
kunskapssökande gossen till buds.

I Hjärsås sockenbibliotek fanns en stor handskriven katalog, i vilken böckerna
voro inrangerade i de ämnesgrupper, där de hörde hemma. Varje sådan grupp
betecknades med en bokstav samt ett nummer, över vilket jämväl lästes bokens
huvudnummer. Alla böckerna voro klädda i vit eller grå papp, och på denna
voro sedan de ifrågavarande numren anbragta. Sättet var både praktiskt och
bra. Boken behövde ingen nummerlapp, på samma gång pappomslaget bidrog
till att skydda bandet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:10:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1918/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free