Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
store revolutionsmannens levnad utan på samma gång en på detaljer rik skildring av hela den
period i franska revolutionens historia, under vilken Danton från en obemärkt ställning i
nationalförsamlingen steg upp till att bliva »revolutionens atlet». Trots alla de fel, som
vidlådde Danton, tvingas man likväl genom förf:s framställning att hysa en stor beundran för
honom, för hans hänförda patriotism, hans genialiska och i all revolutionens fasa moderata
idéer och hans glänsande vältalighet. Madelin söker rentvå honom från den hemska
beskyllning att vara septembermordens anstiftare, som alltid vilat över honom. Att göra honom helt
skuldfri har icke varit möjligt, men Madelin har dock inskränkt hans skuld till dess rätta
proportioner. Karakteristiken av Dantons personlighet är gjord med fulländat mästerskap, likaså
de sista kap. innehållande Dantons kamp mot det överhandtagande skräckväldet under
Robespierre samt Dantons eget fängslande, hans ställande inför domstolens köpta domare samt hans
död på schavotten. Man följer med det spändaste intresse de händelser, som rullas upp i
boken, och man lar sig ofantligt mycket genom studiet av densamma. Men det bör nog
påpekas, att läsaren måste ha en ganska grundlig förkännedom i revolutionens historia för att
kunna följa med och odelat njuta av framställningen. Översättningen är utmärkt. J. F.
Dürer, Albrecht. Romdahl, Axel L[udvig]. Albrecht Dürer. Hans
ställning till renässans och reformation. Tre föreläsningar. Fri. 1917. 78 s.
Ill., portr. 2:25.
Docenten Romdahls studie över Dürers personlighet och hans ställning till sin tids stora
rörelser är på det hela taget en folkbok. Ämnet är klart och kort framställt och borde vara
fullt tillgängligt för dem som ha den allmänbildades förutsättningar. Bilderna äro väl valda
och representativa. A. B—s.
Edelfelt, Albert. Ur Albert Edelfelts pariserbrev till sin mor.
Drottning Blanca och Hertig Carl samt några andra tavlor. A. B. 1917. 256 s.
Ill., portr. 12:50.
Den finländske målaren Albert Edelfelts ungdomsbrev till sin mor under hans första studietid
i Paris 1876—80 ha i urval utgivits av konstnärens syster Berta Edelfelt. Breven äro
grupperade efter de tavlor, som sysselsatte honom under dessa år: Drottning Blanca, Hertig Carl,
Den brända byn m. fl. De ge en klar bild av hans långsamma utveckling och hans beroende
av de akademiska lärarna i Paris, särskilt Gérôme, som han senare avlägsnade sig från. Man
får på samma gång en god föreställning om det artistiska livet i Paris under dessa år.
Edelfelt var en kultiverad och mångsidigt intresserad man — bl. a. musikalisk — och hans brev
ha ett avgjort litterärt värde. De återgivna teckningarna i breven bidraga till bokens
njutbarhet. A. B—s.
Hegermann-Lindencrone, Lillie. Kejsarens Paris och revolutionärernas.
Mina minnen från Napoleon III:s hof, fransk-tyska kriget och Paris belägring
1859—1872. Övs. [fr. eng. av F. Lars-Hökerberg]. L. H. 1917. 250 s.
Ill., portr. 4:75.
Ett urval av de brev, som avfattats av en amerikansk dam, gift med den danske diplomaten
Hegermann-Lindencrone, föreligger i översättning. Hovlivet såväl i Paris som i
Compiègne skildras, bl. a. beröres Oscar II:s parisbesök 1867. Musikaliska notabiliteter som Auber,
Rossini, Jenny Lind karakteriseras. Av särskilt intresse äro skildringarna från fransk-tyska
kriget och kommunen. De ge en klar bild av den spänning och ångest, varunder man
avvaktade händelsernas utveckling. E. N—nn.
Kold, Kristen. Hallström, C[arl] A[xel], Kristen Kold. En folkets
lärare. Diak. 1918. 60 s. 1:—.
Kristen Kold, en självlärd man, som aldrig gått i någon »lärd» skola, var en högst originell
personlighet, vilken jämte Grundtvig räknas som den danska folkhögskolans banbrytare.
Om honom och hans personliga lärometod, helt anlagd på att genom »det levende Ord» påverka
lärjungarnas känslo- och viljeliv — kunskapen som sådan värderade K. ej särdeles högt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
