- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tredje årgången. 1918 /
202

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och det brukar förtäljas, att denne genom vissa »underverk» lyckats dupera kejsarparet och
gjort den vidskeplige och karaktärslöse tsaren till sitt lydiga redskap. Furstinnan Radziwill
utgår från den förutsättningen, att tsaren, om vilkens omdömesförmåga och karaktär hon
underligt nog har en mycket hög tanke, absolut icke har kunnat låta R. direkt påverka sina
beslut, och hon har gjort till sin uppgift att utforska, varpå den oerhörda makt, som R.
faktiskt hade, egentligen berodde. Hon säger sig ha funnit, att hans ställning grundat sig på
intriger dels av tyska agenter, dels av det ultrakonservativa partiet, som använde R. som
språkrör för att motarbeta den i själ och hjärta frisinnade (!) monarkens liberala tendenser. — I
boken förekomma åtskilliga belysande interiörer från byråkratien, affärs- och sällskapslivet och
flera intressanta karaktäristiker av de ledande personerna, men i betraktande av den ytterst
tendentiösa framställningen och vid jämförelse med annan, mer objektivt hållen litteratur rörande
samma förhållanden synes detta arbete knappast göra skäl för den anspråksfulla titeln.         A. H.

Strindberg, August. Schleich, Carl Ludwig. Hågkomster om
Strindberg. B. & B. 1917. 62 s.         1:25.

En tysk lärds hågkomster av Strindberg, med vilken han sammanträffat i Berlin och
Stockholm. Kanske mer beundrande och pietetsfulla än egentligen kritiska.         F. V.

K. Geografi.


Cederschiöld, Gunnar. Maghreb. Nutidsbilder från det gamla moriska
väldet i Europa och Afrika. Nst. 1918. 198 s. Ill.         6:50.

Gunnar Cederschiöld tyckes ämna bli produktiv som reseskildrare. Och det skadar inte,
ty han skriver med gott humör och illustrerar med roliga bilder, och därtill söker han göra
studier på ort och ställe, så att han alltid ger åtminstone något av verklig geografi, vilket man
tyvärr icke kan säga om alla resenärer. Han hyser den största respekt för fransmännens
kolonisationsförmåga, som han förut behandlat i »Negrer; studier och äventyr i Franska
Västafrika» (Bibl.-bl. 1918, s. 101), till vilken bok denna kan sägas vara ett komplement. Under
den rätt väl valda titeln Maghreb (västern) — här använt som gemensam beteckning för de forna
moriska medelhavsländerna i väster, eljes ofta betecknande Nord-Afrika utom Egypten — har han
sammanfattat sina minnen och intryck från sin turist- och studieresa i Spanien och Marocko.
Man är honom tacksam för att han ägnat största uppmärksamheten åt det senäte landet, som
man vet så litet om. Här får man dels följa förf. på hans besök i Casa blanca, Mazagan och
andra städer, som för de flesta torde vara kända endast till namnet, dels några antydningar
om etnografiska, organisatoriska och ekonomiska problem i det nyförvärvade franska
koloniallydlandet. Utrymmet har väl bidragit till att förf. ofta alltför flyktigt berört frågor, varom
mycket kunde vara att säga, t. ex. befolkningsförhållandena. För att blott taga en obetydlig
detalj torde det väl med vandalerna (s. 156) förhålla sig så, att de icke kunna vara förfäder
till några ljusa berberstammar av hamitisk biandtyp, utan att de på grund av sitt ringa antal
försvunnit från Afrika. Däremot återfinnas deras ättlingar i den ljusa befolkningen i
Andalusien (förr Vandalusia).

Förf:s beundran för fransk kolonisationstalang tager sig starkt uttryck i en panegyrik över
den franske residenten i Marocko, general Lyantey, som, om man får tro allt vackert som
berättas om honom, synes vara en fullständig idealtyp för en »upplyst härskare», och man
instämmer livligt med förf. i förhoppningen, att han måtte få »fortsätta i lugn och ro för herrar
deputerade — för dem har han inte så lätt för att handskas med som med de vilda
berberhövdingarna».         S. S.

Hasselblatt, I. W. Förvisad till Sibirien. Minnesteckningar. A. B. 1917. 141 s.         2:75.

Till den lidandets historia, som det allbekanta ryska fångväsendet under den gamla
tsarregimen gav upphov till, lämnas här ett bidrag. Borgmästaren i Vasa blev kort efter
krigsutbrottet 1914 utan direkt anledning avsatt samt kort därefter häktad och »förvisad», d. v. s.
utan rannsakan och dorn skickad till en liten västsibirisk ort, för att han, som det
sedermera upplystes, befunnits »fientligt sinnad mot det ryska folket». Det är företrädesvis om den
hårda resan och livet i etappfängelserna (tillfälliga uppehållsorter under resan), som här

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:23:00 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1918/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free