Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förslaget till skattereform i rashygieniskt syfte. Den rashygieniska rösträttsreform, som förf.
förordar, kommer väl ännu länge att höra till de fromma önskningarna. Rg.
Nicolai, G. F. Krigets biologi. En naturforskares betraktelser. Till svenska
[fr. ty.] av Algot Ruhe. Tiden 1918. 646 s. 13:75.
Boken, som på grund av förf:s sällsamma öde vunnit stor spridning, har omfattande innehåll
och tar mångfaldiga frågor upp till behandling. De egendomliga förhållanden, varunder
den tillkommit, ha i viss mån skadat grundligheten. Förf. vänder sig närmast mot den grupp
— Moltke, Bernhardi, Steinmetz m. fl. — som i kriget se en den mänskliga utvecklingens
hävstång. Människan är ursprungligen ett fredligt, socialt väsen: kriget är ej grundat i hennes
natur och har uppkommit först sedan egendom gjorde rov möjligt. Kampen för tillvaron är
för människan — sedan de stora rovdjuren ej längre spela någon roli — en strid för brödet:
och jorden har ännu så stor plats ledig, att vi ej behöva trängas om utrymmet. Denna strid
föres med vetenskapens och intelligensens, ej med den brutala styrkans vapen. Kriget är den
förintande kampen, ur vilken intet gott kommer, det förnuftiga urvalet ställt på huvudet; det
skapar inga materiella värden men förstör otaliga.
Förf. ger en översikt av krigets historia och visar hur mänskligheten lurat sig själv genom
den allmänna värnplikten, som, uppehållen för fredens skull, drivit världen ut i dess
fruktansvärdaste katastrof. Han påvisar, att så gott som alla stora män — däribland även fältherrar
— på det skarpaste fördömt kriget. Han kritiserar hänsynslöst den nutida patriotismen, som
han vill se avlöst av en europeisk fosterlandskänsla. Till sist söker han lägga en
naturvetenskaplig grund för människokärleken, som på samma gång skall vara framtidens religion.
Boken med dess vågsamma filosofiska konstruktioner bör studeras med vaken kritik och
lämpar sig ej att sätta i händerna på naiva läsare. Rg.
Nordensson, Arfved. Ryska rikets statsförfattning m. m. I kort sammandrag.
H. T. 1917. 80 s. Inb. 3:—.
En kortfattad men instruktiv översikt över det ryska förvaltningsmaskineriets olika organ
och funktioner, rättsväsendet, kulturella, sociala och ekonomiska förhållanden i det monarkiska
Ryssland. Även omnämnas de viktigaste av de reformer, som infördes under tiden efter 1905
års revolution. A. H.
Rathenau, Walther. Framtidens näringsliv. Till svenska [fr. ty.] jämte
företal av Algot Ruhe. H. G. 1918. 205 s. 5:50.
Den erfarne förf. drar här upp linjerna av den nya samhällsbyggnad., som med nödvändighet
måste framgå ur de pressade ekonomiska förhållandena efter kriget. Han tror på en
stark koncentrering av arbetet till stora drifts- och yrkesförbund, övervakade av staten, som
även tar del i vinsten. Härigenom skulle åstadkommas såväl en sedlig lyftning av yrkeslivet
som en varaktig förbättring i arbetarnas villkor. En gång skall man betrakta den fria
konkurrensens tidsålder med samma ömkan som en modern härledare ser på 1500-talets krigföring.
Dessa tankar bli så mycket värdefullare, då ju Rathenau är kanske vår tids främste organisator
med oerhörda erfarenheter om det praktiska livets villkor.
Därjämte innehåller boken en uppsats om de stora affärsföretagens ställning till samhället
samt ett innehållsrikt svar till en person, som uppmanat Tysklands judar att av
solidaritetsskäl omvända sig till kristendomen. Rg.
Rexius, Gunnar. Studier i Frankrikes författningsproblem. A. B. 1917.
290 s. Litt. 6:—.
Ger en analys av den fundamentala bristen i franskt statsliv, svaga regeringar och regerande
parlament, samt innehåller en redogörelse för reformsträvanden under senare år, som
huvudsakligen gått ut på ett stärkande av presidentens och ministärens ställning samt en större
självständighet åt förvaltningen. Det har ett betydande intresse att göra bekantskap med
riktningar inom franskt politiskt tänkande, om vilka man ofta i vårt land har föga kunskap.
Särskilt förtjänar att påpekas den egenartade belysning de reformkrävande franska författarna
ge parlamentarismens väsen, som de karakterisera såsom en maktdelning (den motsatta
uppfattningen, som i parlamentarismen ser en maktkoncentration, framhäves skarpt av Staaff, se
Bibl.-bl. 1918, s. 149). Reformsträvandenas i fråga om förvaltningsreformen till en viss grad
framträdande anknytning till syndikalistiska tankar faller också i ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
