- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tredje årgången. 1918 /
218

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utvidgning av de centrala föreläsningsbyråernas verksamhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föreläsningarna här motarbetade andlig begränsning och verkade väckande och
upplivande.

Jag vill i förbigående säga, att föreläsarna även ha andra uppgifter än att
hålla föredrag; de kunna på grund av bättre kunskaper och förbindelser lämna
personer nyttiga upplysningar och stå dem till tjänst i viktiga frågor. I vårt
stora land känna de olika landsdelarnas befolkning varandra för litet. Huru
mycken enfald har på grund därav ej framträtt i vår riksdag t. ex. angående
Norrland. Det är blott få bildade, vilka i den grad som föreläsarna ha
tillfälle att beresa hela landet, att lyssna till krav och önskningar och bilda sig en
uppfattning om skilda förhållanden. Det är en aktningsvärd skatt av kunskaper,
som sålunda långsamt samlas hos föreläsarkåren; rätt använd kunde den komma
att bli av rik betydelse.

I viss mån ha dock våra kritiker rätt, när de förebrå föreläsningsverksamheten,
att den skänker för litet sammanhängande kunskaper; och det är här vi
söka bättra på. Svårigheterna äro dock långt större än utomstående ana, något
som emellertid ej får förskräcka oss. Vi måste söka ordna det så, att vår
verksamhet kan meddela den allmänbildning, som i olika fall är behövlig; skola,
press och allmän läsning äro här ej tillfyllest. Det besvärliga är nu, att vår tid
har mera sinne för att oupphörligt tränga framåt än för överblickar och att skåda
tillbaka. Detta gör sig starkt gällande i vetenskapen men an kraftigare, då det
är fråga om allmänbildningens art. Vi lappa och bota på det gamla
bildningsidealet från renässansen men söka allt för litet utgrunda huru en nutida
allmänbildning borde te sig. Emellertid kunna vi nog ända draga några riktlinjer. I
Sverige synda vi framförallt genom att ej skaffa oss tillräckliga kunskaper om
egna förhållanden. En kurs behandlande vårt lands natur, historia och kultur
borde med vissa mellanrum upprepas vid varje föreläsningsförening; någon
oövervinnelig svårighet att med nuvarande föreläsare ordna en sådan torde ej rinnas.
Småningom skulle så ingå i allmänna medvetandet, att bevistandet av en sådan
kurs, kunskap om dessa ting, vore något, som man kunde kräva av varje
medborgare, som ej vore förslöad. I vissa fall, där intresset för sociala rörelser är
stort, borde sammanhängande kurser i samhällsfrågor vara lämpliga. I handels-
och sjöfartssamhällen kunde man ge kurser om dessa yrken och deras historia.
Flera sådana kurser kunde man nog åstadkomma med ett stycke god vilja.
Huvudsaken är att väcka människorna till förståelse för tillvarons vida innebörd,
det samband mellan vetenskapen och livet, som till vardagens obetydligaste ting
fogar ett stycke djup och levande mänsklig historia. Så blir vetenskapen ett
stycke av verkliga livet och den vanliga arbetsvärldens synrand vidgas mot andens
rymder. Naturligen måste man vid ordnandet av dylika kurser gå fram med
stor försiktighet, så att ej mer eller mindre förtäckt politiskt agitation — från
ena eller andra hållet — får smyga sig in.

Fråga är även, om ej värnpliktstiden kunde mer än redan sker användas
till att ge vår ungom bildning. Det vore gott, om man i militära kretsar finge
ögonen bättre upp för dessa förhållanden. Härvidlag får en ytterst viktig sak
ej glömmas. Skall manskapet kommenderas till föreläsning, måste det befrias
från en motsvarande arbetstimme. Att, som nu stundom sker, genom en
föreläsning fråntaga dem en fritimme är ett beklagligt psykologiskt misstag och
fördärvar hela saken genom att göra föreläsningarna avskydda. Kan detta
missförhållande ej ändras, böra föreläsningarna vid regementena helt inställas. Vi
vilja emellertid hoppas, att man i militära kretsar allt mer får ögonen upp för
de stora möjligheter till meddelande av bildning, som värnpliktstiden lämnar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:23:00 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1918/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free