Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsbiblioteks förvärv av den inhemska bokproduktionen, med särskild hänsyn till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som åsyfta att för statsbiblioteken möjliggöra samlandet av alstren av de
amerikanska bokpressarna. Varken boktryckare eller förläggare ha där någon
skyldighet att avlämna sina tryckalster. Ja, unionens största bibliotek, Kongressbiblioteket
i Washington, har icke ens skyldighet att bevara alla amerikanska böcker,
som dit överlämnas. Inom Förenta staterna är den litterära äganderätten bunden vid
anmälan och avlämning i två exemplar av det tryckta arbete, varå skydd önskas.
För det ändamålet är upprättat en förlagsrättsbyrå (copyright office) i anknytning
till Kongressbiblioteket.[1] De till denna byrå anmälda och avlämnade tryckalstren
bliva där registrerade, varpå de överlämnas till Kongressbibliotekets
katalogiseringsavdelningar, där det bestämmes, om tryckalstren skola införlivas med
samlingarna eller ej. I Kongressbiblioteket bevaras endast 1/3 à 1/4 av de
tillförlagsrättsbyrån avlämnade böckerna. Bland återstoden äga vissa bibliotek i
Columbiadistriktet att välja vad som passerar dem; därnäst få bibliotekets tjänstemän välja
det som behagar dem; vad författarna därefter icke begära tillbaka, säljes. Böcker,
vilkas skyddande anses likgiltigt eller obehövligt, bliva naturligtvis icke avlämnade
och hitta endast i undantagsfall vägen till biblioteket. Om också denna amerikanska
metod på ett radikalt sätt befriar Förenta staternas centralbibliotek från en oändlig
massa småtryck och annan som »värdelös» ansedd litteratur, vilken belamrar de
europeiska nationalbiblioteken, utgör den för framtidens forskning en svår
olägenhet. Ty genom urvalet försvinner ofta för alltid just sådana litteraturalster, som
i statsbiblioteken bort bevaras, enär deras fullständiga samlande överstiger
enskildes förmåga.
Jag övergår nu till förhållandena i Sverige.
De tre stora statsbiblioteken i Stockholm, Uppsala och Lund erhålla utan
betalning årligen allt vad som tryckes av svenska boktryckare. Stadgandet härom är
grundlag och återfinnes i § 1 mom. 11 av gällande Tryckfrihetsförordning samt lyder
sålunda:
»Af allt hvad som tryckes vare boktryckaren pliktig att utom det exemplar, hvarom i 4 §
2 mom. stadgas [det till Justitieministern i Stockholm eller hans ombud i landsorten aflämnade
öfvervakningsexemplaret], från upplagan aftaga och utan betalning aflämna till kungl.
biblioteket samt till hvartdera af rikets universiteter ett fullständigt och felfritt exemplar jämte
därtill hörande planscher, hvilket aflämnande verkställes sålunda, att före slutet af juni månad
hvarje år bör vara levereradt hvad under det nästförflutna året är vordet utgifvet. Underlåter
någon detta, böte för hvarje särskildt fall tjugufem riksdaler, och vare ändock pliktig att, vid
enahanda ansvar, inom ny förelagd tid behöriga exemplar aflämna.»
Första upprinnelsen till denna för den inhemska bokproduktionens samlande
och bevarande i statsbiblioteken så betydelsefulla bestämmelse är att söka i
Kansliförordningen av den 22 sept. 1661,[2] som ålägger Rikskansleren och Kanslikollegium
att övervaka, att alla boktryckare i riket genast efter tryckningens avslutande
och innan spridningen börjat till Kungl. Maj:ts kansli översända två exemplar
av allt vad de trycka, utan undantag, av vad titel, format och innehåll det vara
må. Av dessa bägge exemplar skulle det ena överlämnas till Riksarkivet och det
andra förvaras i Kungl. biblioteket. Ändamålet med detta infordrande av de svenska
bokpressarnas alster säges uttryckligen vara, att Kungl. Maj:t vill »weta hwadh för
böcker och schriffter, som vthi thes Rijke, och tillhörige Provincier, tryckes och
bringes vthi Huset». I ett Kungl. bref av den 15 juli året därpå (1662), utgivet
med anledning av biskop Johannes Matthiæ Gothus’ såsom irrläriga ansedda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
