Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsbiblioteks förvärv av den inhemska bokproduktionen, med särskild hänsyn till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
unionistiska skrifter och strävanden, upprepas i ungefär samma ordalag föreskriften
om de tvenne exemplarens översändande.[1] Biskoparna, domkapitlen och prästerskapet
skulle var i sin ort tillhålla boktryckarna att fullgöra denna sin skyldighet.
Om dessa hade gjort det, skulle det för Kungl. biblioteket inneburit en högst
välkommen tillökning av dess förråd av i Sverige tryckta böcker. Man har ingen
anledning att antaga, att det varit väsentligt större än Universitetsbibliotekets i
Uppsala på den tiden. Av Universitetsbibliotekets bevarade gamla kataloger
vet man, att biblioteket år 1649 ägde endast fem svenska arbeten, och i
räkenskaperna för åren 1649—1675 finnas ej mer än 28 dylika arbeten antecknade såsom
inköpta; samtidigt omtalas 17 genom gåva förvärvade arbeten.[2] Den stadgade
avlämningsskyldigheten iakttogs emellertid synnerligen bristfälligt av rikets
boktryckare, vilket också av Kungl. Maj:t med missnöje konstaterades i en förordning
av den 5 juli 1684. Sedan däri framhållits, att av alla de skrifter, böcker och
traktater, som sedan år 1662 utgått av trycket, ganska få exemplar avlämnats till
arkivet och biblioteket, inskärptes påbudet ånyo strängeligen, och ålades
boktryckarna att insända fullständiga listor över vad de tryckt sedan år 1662, och av de
böcker, varav de ännu hade tryckark kvar, genast avlämna två exemplar samt
namngiva författarna till de felande böckerna och av dem anskaffa de stadgade
exemplaren. Genom ett Kungl. brev av den 2 juli 1692 förpliktigades boktryckarna
i Stockholm, Uppsala, Strängnäs och Västerås att till Uppsala universitets bibliotek
avlämna ett exemplar av sina tryckalster. Såsom framgår av bevarade handlingar,
rönte emellertid detta påbud till en början föga åtlydnad.[3] En stor förlust led
samtidigt det svenska bokväsendet genom Stockholms slotts brand 1697, då större
delen av Kungl. biblotekets samlingar gick förlorad.
Kanslikollegium, som det ålåg att vaka över boktryckarna, lät sig icke förtröttas
av deras så ofta visade ohåga att efterkomma gällande författningar, utan utfärdade
den 16 febr. 1707 ett brev med allvarlig påminnelse till boktryckarna angående
deras ovillkorliga skyldighet att avlämna de tvenne exemplaren till Riksarkivet
och Kungl. biblioteket samt utsträckte leveransskyldigheten till ytterligare fyra
exemplar, som voro avsedda för universiteten i Uppsala, Lund, Åbo och Dorpat.
Dessa fyra exemplar skulle översändas till arkivet, som sedan ägde att ombesörja
deras utdelning till universitetsbiblioteken. På grund därav att det var till arkivet,
som boktryckarna skulle avlämna de för biblioteken avsedda exemplaren, började
dessa att i boktryckarkretsar benämnas arkivexemplar, en benämning, som sedan
vunnit hävd, ehuru numera alltsedan år 1866 Riksarkivet ej har att taga
befattning med boktryckarnas »arkivleveranser».[4] Det synes som om man gott kunde
behålla denna traditionella benämning arkivexemplar, särskilt om man däri nu
inlägger den betydelsen, att dessa av boktryckarna till statsbiblioteken
kostnadsfritt avlämnade exemplar äro avsedda för bokarkiven, en term som ur flera
synpunkter är att föredraga framför den då och då i den bibliotekstekniska litteraturen
uppdykande benämningen bokmuseum.
Skyldigheten för boktryckaren att för statsändamål avlämna sex arkivexemplar
infördes i Sveriges första Skriv- och tryckfrihetsförordning av den 2 dec. 1766.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
