Biblioteksbladet / Femte årgången. 1920 / 56 (1916) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsbiblioteks förvärv av den inhemska bokproduktionen, med särskild hänsyn till Sverige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

leveransskyldighet uttryckligen: prisförteckningar, affischer och därmed jämförligt
affärstryck, stadgar, styrelse- och revisionsberättelser för stiftelser, bolag,
föreningar och andra sammanslutningar, program för offentliga föreställningar och
dylikt. Att egentliga böcker, broschyrer, tidningar och tidskrifter alljämt skola
avlämnas, faller efter det sagda av sig självt.

För att uppnå det ändamål, som med de svenska statsbibliotekens samlingar
av den inhemska bokproduktionen är avsett, är det enda effektiva medlet att
ålägga boktryckarna att avlämna arkivexemplar av sina alster. Hos oss är denna
skyldighet en flerhundraårig tradition, som under alla former av vårt statsskick
haft sin hemul i lagen, och inga försök att rubba den torde ha någon utsikt till
framgång. I lagförslaget av år 1912 förutsätta kommitterade arkivleveransskyldigheten
såsom något självklart, och nu gällande bestämmelser äro oförändrat bibehållna.

Att fordra ett ökat antal arkivexemplar för att därmed utrusta andra offentliga
bibliotek, eventuellt s. k. dotterbibliotek till statsbiblioteken, är enligt min mening
icke tillrådligt. Boktryckarnas avlämningsplikt motsvaras noggrant av
bibliotekens förvaringsplikt. I själva verket ha statens krav å boktryckarna att i det
allmännas intresse utan ersättning avlämna allt vad de trycka sitt så att säga inre
moraliska stöd i förpliktelsen för statens bibliotek att i sådant fall också
fullständigt bevara vad som avlämnats. Med kännedom om de utomordentliga anspråk
på arbetskraft och utrymme, som ställas av biblioteken för att ordna, bevara och
tillhandahålla den genom arkivleveranserna förvärvade inhemska bokproduktionen,
kan man icke tänka sig, att staten skulle vara hågad upprätta och underhålla
flera bibliotek med samma uppgift som de svenska tryckavdelningarna vid de
tre stora statsbiblioteken.

Det är en till antal och omfång betydande mängd svenska tryckalster, som
årligen tillföras de svenska statsbiblioteken. Vid Kungl. biblioteket föres däröver
en detaljerad statistik, som av naturliga skäl kan anses gälla även för biblioteken i
Uppsala och Lund. Jag vill från denna statistik anföra några siffror. För de fem
senaste åren hava till biblioteken genom arkivleverans inkommit följande antal
nummer:

1914	1915	1916	1917	1918
37,016	47,971	47,882	48,045	48,481

I jämförelse med dessa, man må väl säga, kolossala siffror är det blott ett litet antal
tryckalster, som äro förtecknade i den av Svenska bokförläggareföreningen
årligen utgivna Årskatalog för den svenska bokhandeln. I huvudsak är där
förtecknat endast vad som utbjudits i den ordinarie bokhandeln, särskilt i Stockholm.
Det som ej i egentlig mening hållits till salu i bokhandeln och åtskilligt av den
lokala litteratur, som möjligen distributionsvis kan ha varit att tillgå hos smärre
bokhandlare i landsorten, saknas esomoftast i dessa kataloger. För den händelse
biblioteken vore hänvisade att genom köp förvärva vad som i årskatalogerna är
förtecknat, skulle deras förvärv av den inhemska bokproduktionen vara i hög
grad ofullständiga. I icke väsentligt mycket bättre läge vore biblioteken, om
arkivleveransskyldigheten överflyttades från boktryckarna till bokförläggarna. Även i
den händelsen skulle biblioteken gå förlustiga den på köpvägen i de allra flesta
fall oåtkomliga privatlitteratur, som utgives av enskilda, föreningar, korporationer
o. d. Den av ålder hos oss bestående ordningen är och förblir den mest
ändamålsenliga; den må ej utbytas mot hos andra folk möjligen rådande anordningar.

Någon torde kanske fråga, om det är önskligt att bevara allt, om ej möjligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>