Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finlands orostid 1917-18 i dess svenskspråkiga litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av hela den röda rörelsen, särskilt dess agitation och dess stridsmetoder. Ett arbete,
som innehåller nästan uteslutande teoretiska betraktelser, är Lars Ringboms
»Inbördeskriget i Finland. Psykologiska anteckningar» (142 s.), ett försök att
tillämpa författarens under de senaste åren idkade psykologiska och
kunskapsteoretiska studier på de aktuella händelserna, »ett försök till folksjälens
psykoanalys, en något djupare syftande nationell självprövning». I ett kapitel
»Medborgarekrigets lärdomar» behandlas bl. a. språkfrågan, i det förf. vänder sig mot
den finska nationalism, som trots svenskarnas förtjänster om den lyckliga utgången,
framträdde genast efter de vitas seger i sådana yttringar som det dåraktiga förslaget
att avskaffa svenskan även på flottan, vilkens besättning så gott som uteslutande
rekryterades av svensktalande. Flera intressanta synpunkter framläggas av
Bertel Gripenberg i en uppsats »Hvarför segrade de hvita?» (Finsk tidskrift. 85:
s. 149—155). — Religiösa och filosofiska synpunkter på händelserna och
de ledande personerna och idéerna utgöra huvudinnehållet i »Några tankar
nedskrivna under det röda barbariets dagar febr.—mars 1918» (83 s.) av
G. G. Rosenqvist. Slutligen kunna nämnas ett par av upproret inspirerade
uppbyggelseskrifter, Greta Langenskjöld »Levande tro» (103 s.) och »I nöd och farlighet
Religiösa betraktelser av Jaakko Gummerus, Rafael Gyllenberg, Arthur Hjelt,
Aleksi Lehtonen. . . .» (149 s.)
Någon större livaktighet inom det .religiösa författarskapet synes det röda
upproret icke ha framkallat. De flesta »betraktelser», som utkommit, äro, såsom
framgår av de ovan citerade skrifterna, mestadels av rent filosofisk eller allmänt
politisk karaktär.
Som man kan vänta, har orostiden avsatt spår även i den samtida skönlitterära
produktionen. På gränsen mellan skönlitteratur och politik står en
samling kåserier av journalisten Ture Janson: »Herr X har ordet. Med
teckningar av Toivo Vikstedt» (150 s.), omtryck av en mängd smärre artiklar, som förf.
utgivit i dagspressen under signaturen X. En del av dessa (huvudsakligen sid.
73—88 och 107—147) härröra från tiden mars 1917 till juni 1918 och ge
ögonblicksbilder från den ryska soldateskens och det röda gardets Helsingfors och innehålla
korta karaktäristiker av händelsernas förgrundsfigurer och diverse reflexioner i »vit»
anda. Här må även nämnas ett minnestal eller kanske snarare predikan av G. O.
Rosenqvist: »Till stupade kamraters minne. Tal . . . d. 12 maj 1918» (10 s.). — Vad
beträffar den rena vitterheten kan nämnas ett drama av Arvid Mörne:
»Fädernearvet» (147 s.), vars handling utspelas på ett gods i svenska Nyland och där tredje
och fjärde akterna förläggas till den 17 mars 1917, då underrättelse om ryska
revolutionen tänkes nå fram till godset och närmast föranleda upplopp och mord på
en rysk officer, som är en av dramats huvudfigurer. Här är emellertid den
politiska miljön endast en bisak. Utpräglade tidsmålningar innehålla däremot det
anonyma ungdomsdramat »Nytorps Kaapo» (49 s. — Ungdomsföreningarnas
teaterbibi. 16), med motiv från upproret och befrielsekriget, samt två
tendensromaner, nämligen Erik Grotenfelts »Det nya fosterlandet» (157 s.) och
Gabriel Sandens »Blod. En revolutionsroman» (247 s.), båda tryckta i Stockholm,
men utgivna på finska förlag. Den förras handling är förlagd till våren och sommaren
1917 och åskådliggör meningsbrytningarna i självständighetsfrågan. Förf. låter
berättelsens hjälte ge uttryck åt sin förtvivlan och förtrytelse över den betänksamhetens
och feghetens politik, som gentemot Ryssland, laglöshetens land, alltjämt
envisas att föra laglighetens talan. Gabriel Sandens roman avspelas huvudsakligen
i Helsingfors under 1917 och 1918. Den ger bilder med motiv från officersmorden
närmast efter ryska revolutionen, där den träffande karaktäriserar massans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
