Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skolbibliotek åt alla Sveriges barn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fält och ängar»; inte delat Lilla Nellys bekymmer; inte åkt i pulka med Lajla eller
sprungit i alpängarna med Heidi; inte heller med Mowgli och hans bröder lärt sig
Djungelns lag.
Starbäcks och Ingemanns ädla riddare och sköna jungfrur höra inte till deras
bekanta. Topelius är inte deras farbror, och sitt lands underbara öden känna de
endast från en »tunn» Svensk historia. Washington, Lincoln, Gordon och Edison
ha de ju hört litet om, men namnen väcka inte några varma tankar eller äggelser
till ädel självuppoffring, mod och arbetets stordåd.
Det är en stor synd att förmena barnen att komma under de goda böckernas
inflytelse under de år, då grunden lägges till den vuxna kvinnans och mannens
karaktär. De personer, som barn träffa i böckerna, äro för dem lika levande, som
dem de umgås med i vardagslivet, och de ideal, som väckt vår hänförelse i
barndomen, öva det starkaste inflytande på våra handlingar längre fram i livet.
Det anses ju, att en bildad person känns igen på sin rikedom av idéassociationer,
men dessa äro frukten av en rörlig fantasi och ett odlat tankeliv. Finns det väl
något verksammare medel att väcka fantasien, skapa ett rikt känsloliv och skärpa
eftertanken än läsning av den bästa litteraturen inom olika områden av mänskligt
vetande? Månne det är försvarligt att låta slumpen avgöra, vilka tryckalster, som
komma i barnens händer, att låta tillfällighetens vind föra i deras väg Brokiga blad,
Allers familj-journal eller prov av den s. k. kiosk-litteraturen? Även barnen på
landsbygden komma förr eller senare att frestas av böckerna med de granna
framsidorna. Den, som inte hunnit få bättre bokvänner, blir gärna så förtjust i dessa
spännande och underbara berättelser, att han förlorar smaken för all läsning, som
inte river i halsen.
Tillräckligt många förklaringar finnas till att skolbibliotekets betydelse förbisetts,
eller dess anskaffning skjutits åt sidan för »viktigare angelägenheter». Det
gör ingen människa glad att upprepa dem. Ett måste likväl betonas: det är inte
alltid den svenska fattigdomen, som bär skulden till underlåtenhetssynden, heller
inte likgiltighet för folkskolan. Många kommuner, både rika och mindre välbärgade,
ha gjort stora uppoffringar för sitt skolväsen men äro ännu i saknad av såväl folk-
som skolbibliotek.
Ibland kan det förefalla, som om det endast fordrades ett litet »snit i öiet» på
de kommunala styrelserna för att få böcker åt alla våra läshungriga barn. Vem
utför den lilla ögonoperationen? Visar dem, som makten hava, vilken nytta och
nöje en väl vald boksamling gör, inte minst i en folkskola på landet? Landsbygdens
skolor måste ju i flera avseenden stå efter de stora städernas med de senares tillgång
till muséer och andra bildningsmöjligheter, men i biblioteket finns ett medel att
utjämna skillnaden. Det borde även påpekas, vilket billigt uppfostringsmedel
detta i stort sett är, och med hur många — eller hellre — hur få ören det kommer
att tynga debetsedeln, ävensom att staten tager sin andel av utgifterna. Det råder
nog intet tvivel om, att många »stämmor» skulle bevilja det lilla anslaget, om det
bleve klart för dem, vad saken gäller.
Hedersamt för vårt folk skulle det vara, om det visade sig förstå vår oroliga
tids krav på en fördjupad folkbildning och på frivillighetens väg skaffade medel till
skolornas boksamlingar. 1842 års män litade på frivilligheten för sockenbibliotekens
räkning i den förhoppning, att den ökade folkupplysningen skulle skapa ett
oavvisligt behov av mera boklig bildning. Erfarenheten har ju till en del givit dem
rätt. Mycket är förändrat, men den kommunala sparsamheten är fortfarande en
dygd, även då det gäller folkbildningsfrågor.
Det behövs ingen livligare fantasi eller någon profetisk gåva för att veta, hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
