Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Böndernas avtagande läslust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samfunden, landsting och riksdag, trängas bönderna tillbaka genom den allmänna
rösträttens princip, som ökar väljarmassorna med förut utestängda folkgrupper.
Söker man efter orsakerna till detta minskade inflytande, så räcka dock inte de
materiella förändringarna till för att förklara det. Den minskade utsträckningen i
massa behöver inte betyda en minskning i inflytande. En kvalitativt högtstående
minoritet har stora möjligheter att göra sig gällande inom vårt samfundsliv. En stor
del av orsakerna till tillbaka vikandet ligger hos bönderna själva, som under det sista
halvseklet blivit mer och mer likgiltiga för allmänna spörsmål, både politiska och
kulturella. Tiden efter laga skiftet, en av de mest genomgripande reformer, som
någonsin ägt rum i vårt land, kännetecknas av en minskning i allmänandan hos
våra bönder och en tillväxt av den mera individuella självhävdelsen. Byalagen
sprängdes, vägen till grannen blev längre, och när en hel del förut gemensamma
arbeten och intressen försvunno, när självständigheten på den nya gården
med de samlade tegarna ökades, gick man inte till grannen så ofta som förr.
Ståndsintressena sjönko tillbaka, individen växte fram och med honom en skiftning och
splittring i intressen, som förlamade. Med indelningsverkets och grundskatternas
avskrivande försvunno de sista av de gamla ståndsbanden. Soldatroten var den
sista speciella bondesammanslutningen av de nedärvda, de som ha sin rot i utvecklingen.
Tiden närmast efter böndernas frigörelse, ty en frigörelse var det ur sekelgamla
missförhållanden och tryckande band, kännetecknades av en storartad kulturell
utveckling av bonden som individ. Den bonde, som på sexti- och sjuttitalen var
med om att grunda, folkskoleväsendet ute i landssocknarna och genomföra
skiftesverket, var en vaken och andligt intresserad man, han byggde själv vidare på den
undervisning, som bestods i de nya folkskolorna, han läste världshistoria och
Medborgarens bok vid skenet av spisbrasan om kvällarna, sedan arbetet var lyktat.
Och de representanter för bondeståndet, som efter representationsreformens
genomförande togo säte och stämma i riksdagen voro ståtliga gestalter, män med
självskapad bildning och vidsynta begrepp. Man behöver bara erinra om män sådana som
Karl Ivarsson, Carl Anders Larsson i Maspelösa, A. P. Danielsson, Liss Olof
Larsson och andra det gamla goda Lantmannapartiets män för att förstå, att ett
inflytande och en livsgärning som dessas inte kan ernås utan allmänanda och
lyckosam strävan efter kunskap.
Sextitalets bönder voro synnerligen intresserade för folkbildning. De inte bara
läste själva, utan de grundade lånebibliotek i socknarna och de åtogo sig i flera fall
årliga bidrag till nystartade folkhögskolor, dit de skickade sina söner, om de själva
voro för gamla. Men egendomligt nog sjönk detta intensiva bildningsintresse ganska
fort. Böndernas materiella förhållanden förbättrades, gårdarna byggdes om,
jordbrukets produktion höjdes, men böndernas bildningsbehov sjönk. Den lysande
perioden i det svenska bondeståndets politiska historia blev helt kort. De nutida
bonderepresentanterna i riksdagen äro sina föregångare underlägsna i inflytande.
För närvarande torde i stort sett böndernas fallna mantel upptagits av de unga
arbetarmassorna. Nu är det deras tur att grunda folkhögskolor och bibliotek,
studiecirklar och bildningskurser. Och det är deras tur att tränga sig fram till konungens
rådsbord och att i skilda institutioner leda landets och folkets öden. Bönderna
sitta stilla och surmulna, på sina gårdar, utanför de stängda grindarnas och de
lummiga häckarnas ro brusar en ny tid, full av nya och svåra frågor, som de betrakta
med misstro och vilka de inte göra sig mödan att lösa, därför att de inte förstå dem.
De ha vuxit fram under deras frånvaro.
Bönderna ha slagit sig tillro för mycket, nöjda med den frigörelse de ernådde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
