Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lantungdomens bildningsarbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minnet detaljer om växterna, men känna föga om deras betydelse. Nu skola vi visa
dem kulturväxterna och deras olika uppgifter, ogräsen och deras egenart, deras
spridningssätt och deras skadegörelse, visa dem vilda växter av betydelse inom
läkekonsten och andra vilda växter, som äro matnyttiga. Barnen ha kanske reda
på antalet tår på fåglarnas fötter men kunna ej ute i naturen utpeka de vanligaste
fågelarterna. Nu ska vi visa dem, hur fåglarna bygga och bo, och vad de leva av,
och särskilt skall de insektätande fåglarnas oerhörda ekonomiska betydelse för
jordbruket uppmärksammas och i samband därmed fågelskydd praktiskt övas.
Ett arbete sådant som detta skall alltid behövas. Skolväsendet kommer
säkerligen att alltfort förbättras, trots de äldre jordbrukarnas i viss mån förklarliga
motstånd, men ett fritt bildningsarbete skall dock alltid bli av nöden, så visst som att
skolorna aldrig kunna ge en avslutad bildning utan blott en grund att framdeles
bygga på. Om den unge blivande jordbrukaren efter att ha genomgått folkskolan
med dess fortsättningsskola samt folkhög- och lantmannaskola äger ett djupt inre
medvetande om att endast stå på första trappsteget upp mot bildningens höjder,
vars högsta plattform aldrig kan nås och tillika känner ett starkt behov av att få
vandra vidare steg för steg uppåt — då ha sannolikt skolorna fyllt sin uppgift.
Lantungdomens självbildningsarbete, i studiecirklar, genom studiekurser och
enstaka föreläsningar, bör givetvis främst omfatta ämnen, som ligga jordbrukarungdomens
i början av denna uppsats nämnda verksamhetsfält nära. Vi behöva
stridbara män i arbetet på jordbruksnäringens renässans, och den verkliga
stridbarheten såväl som den varma, ej slocknande entusiasmen, nås först genom en djup
förståelse av de mål, för vilka vi arbeta. Hembygdsstudierna i vidsträcktaste
bemärkelse, omfattande geografi, geologi, kulturhistoria o. s. v. böra alltså stå främst
på våra studiecirklars arbetsschema. Men även andra ämnen böra där återfinnas,
ty först genom att höja vår allmänbildning ska vi lyckas ge jordbruket den höga
ställning, som vi önska, att det må intaga. Genom ökad allmänbildning öppnas
väg för oss till erkännande av andra sociala rörelser och till förståelse av olika tiders
strömningar och dessas betydelse för det mänskliga framåtskridandet.
»Det är lätt att säga tulipanaros, men gör’na», invänder nu den klentrogne, cch
från nog så tongivande håll framkastas med anmärkningsvärd pessimism, att
läslusten på landsbygden avtar. Ja, vår tid är sannerligen ej en tid av kontemplation
och inre samling. Till och med på landsbygden är det en mångfald av mer eller
mindre tomma intressen, som verka splittrande och hålla läslusten borta. Nog
läses dock även av jordbrukarbefolkningen mera nu än förr om ock liksom i städerna
övervägande »lätta» saker. För ringa är emellertid läslusten, det må villigt medges
och vore den ej det, hade vi ju knappast behov av en organisation att driva fram
bildningsarbetet. Är läslusten borta, ej tjänar det något till att veklaga däröver.
Låt oss i stället väcka den! Det är en uppgift, som främst väntar en
jordbrukarungdomens studierörelse. Att detta i vidaste omfattning skall lyckas, därpå tvivlar
ej den, som sett stora skaror av ungdom strömma till vid J. U. F:s kallelserop.
Och har man i likhet med den, som skriver dessa rader, rest kors och tvärs på Sveriges
landsbygd, skall man ej ha undgått att möta den där unge jordbrukaren eller
bondesonen, som med levande intresse sköter sitt dagliga arbete i jordbruket och
som vid aftonlampan njuter en god bok ur en förvånansvärt välfylld bokhylla. Lite
var torde vi ha mött honom och en stunds samtal med honom har övertygat oss
om, att varken Goethe eller Platon, Hans Larsson, Mæterlinck eller Wells, som
prydde hyllan, stodo där blott »til Lyst». Sådana lysande exempel äro ej alltför
tunnsådda, och de låta oss med förhoppningsfull visshet vänta underverk av alla de
unga, friska krafter, som dess bättre ännu finnas på Sveriges landsbygd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
