Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kurser för biblioteksföreståndare
- Folkbildningskonferensen i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FOLKBILDNINGSKONFERENSEN I STOCKHOLM.
Den 26—27 juni 1920 samlades i Arbetarinstitutet i Stockholm från alla delar av landet
representanter för det fria och frivilliga folkbildningsarbetet för att diskutera linjerna för det
svenska folkbildningsarbetets utveckling och särskilt frågan om samverkan mellan olika
folkbildningsföretag. Konferensen föranleddes närmast av riksdagens beslut om skrivelse med
anhållan »att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning om dels på vad sätt det fria och
frivilliga folkbildningsarbetet bör omläggas och utvecklas för att bättre kunna fylla sin uppgift
att nå vidast möjliga kretsar av de bildningssökande i vårt land och verka höjande på folkets
andliga och fysiska hälsa, dels huru statsmakterna bäst skola kunna stödja och främja
ifrågavarande arbete». — Inbjudan var undertecknad av förste bibliotekskonsulenten Fredrik Hjelmqvist,
föreläsningskonsulenten Nils Lundahl, folkbildningsförbundets föreståndare Knut Kjellberg,
A. B. F :s centralbyrås föreståndare Yngve Hugo och I. O. G. T:s riksstudieledare Oscar Olsson.
I konferensen deltogo 82 ombud, därav 21 representanter för folk- och skolbibliotek.
Konferensen öppnades av professor Knut Kjellberg med en återblick på tidigare allmänna
folkbildningsmöten samt med ett framhållande av behovet av största möjliga frihet och
frivillighet i bildningsarbetet. Vad det gäller är att gjuta ett förnuftigt, ädelt och ungdomligt
innehåll i de lediga stunderna, att skapa arbetsglädje, livsglädje och mening åt tillvaron.
Diskussionen inleddes genom fem inledningsföredrag som belyste ämnet ur olika synpunkter.
Början gjordes därvid av förste bibliotekskonsulenten Fredrik Hjelmqvist, som behandlade den
föreliggande frågan i främsta rummet med hänsyn till biblioteksverksamheten. Han gav först
en mera principiell framställning, och drog upp några allmänna riktlinjer för folkbildningsarbetet,
vilket kunde syfta »antingen helt allmänt på väckande av intresse för kulturella sysselsättningar
och på en viss förfining av nöjesliv och uppfattning, eller också på en specialisering och
fördjupning av ett visst kulturintresse.» Talaren ansåg att en del av de motsatsförhållanden som gjort sig
gällande inom folkbildningsarbetet hade sitt upphov däri att man förbisåge att båda dessa syften
voro likvärdiga. »Intetdera får försummas», framhöll han. »Därför att specialiseringen aldrig kan
bli annat än en sak för en minoritet och ofta för en mycket liten minoritet, så är det därför ej
mindre viktigt att bereda möjlighet därtill, och å andra sidan är det i sig självt en stor och
betydelsefull uppgift att så ut frön av kulturintresse i vidast möjliga kretsar, om man också inte
kan vänta att skörden alltid blir så givande. Här är ett område, där det behövs arbeta både
extensivt och intensivt, och där den mera allmänt syftande verksamheten ej får skjutas åt sidan
för den mera specialiserade eller tvärtom.
I det fria och frivilliga folkbildningsarbetet, sådant som det för närvarande bedrives i vårt
land, ingå framför allt tre konstitutiva moment: föreläsningen, studiecirkeln och biblioteket.
Med tillämpande av den nyss använda bilden kan det om vart och ett av dessa medel sägas att
det kan brukas såväl extensivt som intensivt. Vi ha ju de vanliga terminsprogrammen för
föreläsningsföreningar med nytt ämne för varje gång, och vi ha serieföreläsningar, där samma ämne
behandlas under en följd av föreläsningar, möjliggörande för åhörarne en mera detaljerad översikt.
Vi ha på samma sätt studiecirklar, där man tar upp en ny fråga på varje nytt sammanträde, och vi
ha seriestudiecirklar som ägna en följd av möten åt en noggrannare behandling av ett genomgående
ämne. Och i ett bibliotek, som vänder sig till allmänheten, måste man å ena sidan tillgodose
behoven hos den stora skaran av besökare, som önska den vila och förströelse, som skänkes
dem genom vanlig lättare nöjesläsning, och hos vilken man ofta måste väcka och vidmakthålla
själva intresset för läsning, å den andra sidan får man ej försumma att ge det mindretal
möjlighet att tillfredställa sina önskningar, vilket av böcker begär en fördjupad livsuppfattning eller
en mera ingående kunskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:11:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1920/0214.html
