Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Bok- och biblioteksväsen - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frihet, utan att denna stöter den specialkunnige. Hans människoraser skildras med de
överdrifter som vi pläga återfinna hos äldre tiders upptäcktsresande; läsaren har svårt att identifiera
dem med de få raser vi känna från skelettfynden men tar ändock ingen anstöt.
Närmare hållpunkter för tidsperspektivet lämnar den väldiga djurvärld, som fyller en stor
del av boken med sitt kampfyllda, flämtande liv. Den stora anhopningen av djurarter verkar
emellertid en smula programartad, även om djurens samtidighet i stort sett är bevisad genom
grottfynden och ristningar med djurbilder: det torde närmast vara slutet av sista stora
nedisningens tid, arkeologiskt taget mousterientiden författaren avser att skildra, såsom detta skede
tedde sig å de isfria vidderna i västra Europa. Något som vädjar till läsarens överseende äro
de ofta överdrivna måtten; när bokens hjälte ser en mammut, som är 12 armlängder hög,
bör detta uppfattas på samma sätt som ett barns okritiska beskrivningar av stora djur;
mammutens medelhöjd är som bekant 3,5 meter.
Ett område, där författarens fantasi ej är bunden av några faktiska upplysningar från
forntiden, är skildringen av växtvärlden; vad vi därutinnan veta om den paleolitiska tiden är ytterst
ringa och de få fynden härröra dessutom från en tidigare period. Författaren har icke heller
sparat sig något, när det gäller att måla de stora fältens och de ändlösa träskens mångskiftande
och färgrika växtvärld; det är dock möjligt, att en växtbiolog skulle reservera sig mot
sammanställningen och anhopningen av vissa växtarter.
Huvudidén i boken — kampen om elden — är baserad på det antagandet att det i tidiga
kulturskeden måste hava funnits stammar, vilka väl känt elden, som en gång vunnits t. ex.
som åskeld, men ej förstått konsten att framställa eld; slocknar elden på härden, genom
vanvård, häftiga regn eller genom överfall, står stammen redlös. Författaren tänker sig här en
sådan situation, varvid tre unga män åtaga sig att hämta eld långt fjärran ifrån hos fientliga
stammar; de utföra sitt uppdrag under otroliga lidanden och talrika strider — det är kampen
om elden.
Motiv från denna kulturnivå — ovetenhet om eldens framställande — hava använts av
andra författare; Johannes V. Jensen t. ex. använder det i sin bok »Bræen» (översatt till
svenska med titel Jökeln, Grkat. s. 102). Det är emellertid en öppen fråga, om man inte bör
antaga, att konsten att framställa eld var väl känd i Västeuropa i paleolitisk tid med dess
framskridna flintteknik; flintknackningen ger ju gnistor, som lätt kunna uppfångas. Å andra
sidan kan det ju tänkas, att vissa stammar av för oss okända anledningar varit efterblivna på
denna punkt.
Jag känner ej arbetet i dess franska form, men doktor Bring har ord om sig att vara en
fin kännare av franska språket och litteraturen, vilket borgar för att han verkligen lyckats
avvinna originalet dess ända och dess nyanser, i den mån det är möjligt. Den svenska
språkbehandlingen klickar på en och annan punkt — översättaren använder t. ex. det danska
skickelse i betydelsen skepnad, gestalt; dock äro de anmärkningar som kunna göras försvinnande
och förringar icke det tack som d:r Bring kan göra anspråk på för sin möda att göra den
svenska allmänheten bekant med en så betydande bok som »Kampen om elden». B. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
