- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Åttonde årgången. 1923 /
55

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - L. Biografi (med genealogi) - M. Antropologi och folkkunskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tydligen alltid intresserat sig för förflutna tider. Gestalter och förhållanden, som han hört sin
mor eller mormor skildra, bli genom hans berättarförmåga levande för läsaren. Bilder från
Norrköping under Gustav III:s tid framrullas. Lantlivet i de gamla oskiftade byarna och på
de många herrgårdarna med starkt utvecklat sällskapsliv skildras. En mängd originella
personligheter ur olika samhällsklasser framställas. Bland herrgårdsskildringarna framstår särskilt den
av Bysta under den Anckarsvärdska tiden och av det dit hörande Brevens bruk. Teaterförhållandena
i Stockholm under 1870-talets första år ägnas utförliga skildringar. I bokförläggare
Flodins hem råkade förf. en hel rad av dåtida litterära celebriteter som Lea, Elias Sehlstedt
och Marie Sofie Schwartz.         E. N—nn.

Pepys, [Samuel]. Pepy’s dagbok (1660—1669). Hans anteckningar om
sig själv och den »glade kungens» tider i urval, översättning [fr. eng.] och
bearbetning av K. G. Ossiannilsson. W. & W. 1922. 220 s. Lb.         5:75.

Engelsmannen Samuel Pepys gjorde sin främsta insats genom sitt arbete som tjänsteman i
marinförvaltningen, men det är genom hans dagbok för åren 1660—69, som hans namn gått till
eftervärlden. Dagboken, som är skriven med chiffer och aldrig avsetts för någon annan än
nedskrivaren, utmärker sig för en enastående öppenhjärtighet och ger därigenom den trognast
tänkbara bild av hur en välbärgad och för allt mänskligt intresserad Londonbos dagliga liv på
1660-talet förflöt. Om varandra meddelas smärre notiser ur det dagliga livet — middagsmatsedeln,
en och annan gång kritiskt kommenterad, viktigare nyheter i hustruns och, framför
allt, P:s egen välförsedda garderob, teaterbesök och andra förströelser o. s. v. På många ställen
vidgar sig emellertid dagboken till att ge en fyllig och levande skildring av viktigare
tilldragelser. P. blir på nära håll vittne till 1660 års aterställelse av konungadömet och lämnar också i
fortsättningen åtskilliga notiser från hovet, däribland ganska mycket skvaller från Karl II:s
lättsinniga omgivning. Dagboken lämnar också en synnerligen åskådlig bild av pestens
fruktansvärda härjningar 1665—66 och av den stora branden 1666.

Den fullständigaste tryckta upplagan av P:s dagbok fyller 9 band. Den svenske utgivaren
har valt den säkerligen enda möjliga utvägen, den att avsevärt förkorta dagboken och gruppera om
dess stoff, men torde vid omredigeringen ha gått åtskilligt radikalare till väga än som strängt
taget varit nödvändigt. Även om därigenom en hel del av dagbokens omedelbara charme gått
förlorad, är boken även i den form den fått på svenska väl förtjänt av uppmärksamhet från
alla kulturhistoriskt intresserades sida.         K. T.

Schubert, Franz. Hillman, Adolf. Schubert. W. & W. 1922. 248 s. Ill., portr. Lb.         7:25.

Schuberts liv förflöt stilla, undangömt i borgerlighetens atmosfär och har genom frånvaron
av spännande moment icke heller över hövan intresserat forskningen. Först sedan hans dagböcker
långt fram i tiden bragts i dagen blev det för O. E. Deutsch och efter honom Dahms möjligt
att utöver den rent yttre konturteckningen skänka åt levnadsbilden en större fyllighet. Hillman
eftersträvar icke för egen del att komma med något nytt, utan bygger i huvudsak sin skildring
på nyssnämnda författare. Saklighet heter hans paroll, och härigenom lika mycket som genom
den vinnanda enkelheten i framställningen har han ingen svårighet att uppväcka sympatier. E. S—m.

M. Antropologi och folkkunskap.


Bolinder, Gustaf. Naturfolkens kultur. Allmän etnografi. N. o. k. 1922.
145 s. Ill., litt. (Natur o. kultur 7.) Mb.         2:75, inb. 3:75.

En intressant och rolig framställning, vartill vi ej haft någon motsvarighet förut på svenska.
Det ena kulturelementet efter det andra genomgås under anförande av komparativa synpunkter.
Förf. framhäver starkt och med rätta, att naturfolken visst icke äro så konstiga eller — ännu
mindre — löjliga, som den tillfällige betraktaren är benägen att tycka, utan måste tagas på
fullt allvar. Klyftan mellan deras kultur och vår är i de flesta fall ej så stor, de förtjäna i
regel visst icke titeln vildar.

Att inom en så trång ram få med så mycket är säkert icke lätt, åtminstone ligger faran
nära att förfalla till torr uppräkning. Det har förf. lyckats undvika. Någon liten ojämnhet i
framställningen och ett eller annat obetydligt misstag kunna kanske konstateras, men ej av den
art, att arbetets värde förringas.

Det utgör ett nytt bevis på den höga nivå, på vilken serien »N. o. K.» befinner sig.
Önskvärt hade varit, att illustrationerna i en del fall ej varit så starkt förminskade.         C. S—g.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:07:35 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1923/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free