Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska biblioteket i läsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
parallellupplagan till Folkskolans läsebok, geografiska läseböcker av Fagerlund & Falk,
Anna Sandström m. fl.
En del av dessa böcker hava tillkommit genom ett samarbete mellan en fackman
och en lärare, ett arbetssätt vilket tyckes mig vara att livligt rekommendera.
Det förefaller mig för övrigt som skulle läseboksskräcken något försvunnit bland,
pedagogerna — bland barnen har den säkert aldrig funnits att döma av den
förkärlek för läseböcker, som de visa på biblioteken. En läsebok har, tyckes det:
mig, en del företräden framför de små häftena, ty efter min mening är det ej nog
med, att skolan ser till, att den sätter böcker i händerna på barnen för att de
genom självständigt arbete skola fördjupa sina kunskaper, den bör också lära
dem att själva taga reda på litteratur, att finna sig tillrätta i ett större arbete
och ta ut vad de i ett bestämt fall behöva. En läsebok bör förses med ett gott
alfabetiskt register, vars bruk barnen skola lara sig, så att de ej nödgas »dra
igenom» ett arbete för att finna vad de behöva. Sedan äro de också skickade
att leta reda på lämplig läsning i de »stora och tunglästa arbeten», till vilka de
en gång i alla fall måste gå för att få sin vetgirighet tillfredsställd.
Men även om det alltså på svenska finnes mer litteratur av det slag det här
är fråga om än vad redaktionen för den nya serien tycks räkna med, hindrar
detta ej att — som jag förut påpekat — det finnes många luckor att fylla i
vår facklitteratur för barn. För »Fri läsning» har man här, liksom i Danmark
och Norge, valt häftesformen. Det är redaktionens mening, att dessa häften om
möjligt funnes i så många exemplar i skolorna att vid behov ett exemplar kan
lämnas till varje elev i en klass. Emellertid är det icke redaktionens mening, att
dessa tunna häften skola ersätta den »egentliga facklitteraturen», utan de skola väl
snarast tjäna till att uppväcka barnens intresse för något ämne, vilket de sedan
med tillhjälp av utlovade litteraturhänvisningar skola kunna fördjupa sig i.
En mycket god tanke! En intresserad lärare skall helt säkert också kunna
göra åtskilligt för barnens självständiga läsning genom att påpeka
litteraturanvisningarna och uppmuntra barnen att låna böckerna på biblioteket. Det är därför
stor skada, att de utlovade bokförteckningarna saknas i båda de nu utkomna häftena.
Fru Holmgren nämner visserligen ett par författare, som skrivit om Birgitta, men
talar ej om vad böckerna heta. I det häfte av den norska serien Fri Læsning,
som jag har tillgängligt och som handlar om Livingstone, finnes en lång lista på
böcker med årtal och pris utsatta, och listan inledes med följande: »I disse
bökene, som finnes i folkebibliotekene, kan du læse mere om Livingstone og reisene
hans.» Ett efterföljansvärt exempel.
Vad de nu utkomna häftena beträffar, så är det ej min mening att här ingå
på någon detaljerad kritik av dem, därtill känner jag mig ej kompetent. Om
det första, »Våra kryddor», skulle jag dock vilja säga, att det ger intryck av att
vara något hastigt hopkommet. Jag förmodar, att det är meningen, att dessa
häften skola komma att såväl skriftligen som muntligen refereras av barnen, och
därför är det av största vikt, att icke blott innehållet utan även framställningssättet
äro korrekta. Emellertid synes i båda dessa avseenden kunna göras åtskilliga anmärkningar.
En något omsorgsfullare genomgång av arbetet hade säkert föranlett författarinnan
att ändra sådana meningar som: »Om vi ta fram världskartan för att se på
kryddornas växtplatser, så börja vi längst i norr. — Om senapen torrmales som
den oftast i handeln förekommer, är den luktlös. — Bruket av senap är gammalt.
Bibeln talar om den som det minsta av alla frön. — På de ställen, där växten är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
