- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Åttonde årgången. 1923 /
128

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några synpunkter vid val och utstyrsel av ungdomsböcker. Ett ord och en bön till herrar förläggare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mot en ej alltför ljus och ömtålig bakgrund måste kanske tillsvidare vara den typ
vi få nöja oss med. Vad beträffar papper och tryck, så bör det förstnämnda icke
vara tjockt och poröst, så att det tar åt sig den minsta smuts, men icke heller för
starkt glättat, så att det gör ont i ögonen. Icke heller får det vara för tunt, så
att det snart går sönder (Saga!). Så gott som rena rama tidningspapperets
användning i barnböcker får väl nästan räknas som skandal! Trycket bör vara med
tydliga typer, i böcker för mindre barn något större än de i böcker mest
förekommande. Det bör icke heller vara alltför tätt mellan raderna och typerna skola
hava god svärta. Jeanna Oterdahls sagosamlingar på Folkskolans Barntidnings
förlag äro alltför matta i trycket och ha förresten även för tätt tryck. Många
barnböcker hava emellertid mycket gott både papper och tryck, vilket vi med stor
tillfredsställelse konstatera.

Även ett ord om formatet vore kanske här lämpligt. Det är visserligen så, att
barnen på något sätt känna sig tilltalade av ett mycket litet och ett mycket stort
format på böckerna; men vi bibliotekarier äro mycket tacksamma för ett
mellanformat, som lämpar sig för våra hyllor. Svenska Andelsförlaget visar en
förkärlek för "ett högst onödigt stort format, men även små böcker, t. ex.
Barnbiblioteket Sagas format, äro mycket olämpliga för biblioteken.

En för barnböcker viktig fråga är om deras illustrering. Vi hava alla erfarenhet
av, vilken stor roli bilderna spela för barnen vid deras val av böcker, och vi veta
alla, huru intimt illustrationer och text i vår barndoms böcker äro förbundna i vårt
minne.

»Av Elfvalek bevarade hon länge och bevarar än ett ljuvligt minne av månsken
och aftonskyar, dimma och stilla vatten som på Malmströms tavla på
Nationalmuseum eller som av: »Kvällens guldmoln fästet kransa etc,» skriver Hedvig af
Petersens i »Ett barns litterära memoarer». Det är att märka att i »Elfvalek»
finnes en bild av älvakungen spelande på en harpa för skön Helga i Islands ros,
månskenet saknas ej heller. Helt visst är det denna bild, som föresvävar författarinnan.
Hum förbundna äro icke också illustrationerna med Andersens sagor, både de av
Pedersen och Frölich och de av Carl Larsson, och är det någon som läser
Asbjörnsens huldresägner i en oillustrerad upplaga utan att hava för sig i minnet de gamla
teckningarna av Sinding, Gude, Werenskiold och andra, om man en gång i dem
fått bakgrunden till det mystiska och stämningsfulla, som rinnas i de gamla
sägnerna?

Mången anser, att illustrationer äro förkastliga i ungdomsböckerna, att de skulle
hindra barnen att själva skapa sig bilder av vad de läsa. Säkert är emellertid,
att böcker för mindre barn böra vara rikt illustrerade och att även ungdomens
böcker lämpligen torde vara försedda med några få, men goda teckningar;
särskilt är detta fallet med sådana böcker, vilkas språk och innehåll ligga något över
vederbörandes fattning och intresse, men vilka vi anse oss böra försöka att få
dem intresserade av. Illustrationerna böra, som ofta påpekats, ansluta sig till
texten och detta även i så måtto, att om det står, att prinsessan är vacker, hon
också måste vara det efter barnens smak — hon behöver ju inte vara så
»tvålfager» för det — det är annars en stor besvikelse för dem. Som regel sätta väl
barnen mest värde på illustrationer i färg och åtminstone en eller annan god
färglagd bild förhöjer mycket en boks värde i deras ögon; en och annan bok med
silhuetter kan ju inte skada; en del barnpsykologer hålla till och med före, att
små barn skulle fästa sig mera vid form än färg.

Om alla illustrationer gäller emellertid, att de skola vara tydliga och enkla och
sådana, att barn kunna förstå, och hava glädje av dem och att illustratören skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:12:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1923/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free