- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Åttonde årgången. 1923 /
129

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några synpunkter vid val och utstyrsel av ungdomsböcker. Ett ord och en bön till herrar förläggare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ha läst boken och veta vad som intresserar barnen. Bilderna få gärna framställa
en spännande situation, men — även om detta kanske ej har så stor betydelse,
som vi föreställer oss — de böra ej avbilda alltför hemska och blodtörstiga saker.
Det är mycket en pojke kan läsa om tortyrscener o. d. utan att riktigt göra klart
för sig vad som sker — vilket i detta fall nästan är en fördel — men som i en
bild blir klarare för honom. En sak är att se människorna ligga döda, det visar
för barnen, att strid ägt rum, och det är tillräckligt för dem att veta; en annan
är avbildningar av hängningsprocesser o. d. Det senare är onödig grymhet. Sådana
scener äro skadliga för barnens fantasi och de äro olämpliga av samma skäl, som
göra vissa biograf bilder barnförbjudna.

Till sist några ord om innehåll och form. Man kan säga, att ungdomsböckerna
vad innehållet beträffar, kunna indelas i bilderböcker, sagoböcker, pojkböcker och
flickböcker; mellan de sistnämnda finns en form, som man kunde kalla barnböcker.

Vad bilderböckerna beträffar, stå ju de svenska på ett synnerligen högt plan,
och vi önska varmt, att deras standard icke måtte sjunka, och att de tecken därtill,
som visat sig i senare upplagor av ett par av dem, endast äro en följd av
kristidens abnorma förhållanden; jag tänker t. ex, på »Pelles nya kläder». Det vore
också synd, om billighetsupplagan av »Tant Brun, tant Grön och tant Gredelin»
skulle helt ersätta den goda första upplagan.

Emellertid gäller om bilderböckerna detsamma som förut blivit sagt om barnböckernas
illustrationer, att de måste vara i god mening barnsliga d. v. s. lämpade
efter barnets sinne och smak. En bild, som slår an på vuxna, kan lämna barnen
helt oberörda, under det att något, som för oss är mindre konstnärligt tilltalande,
kan uppväcka deras stora förtjusning, om bilden föreställer något, som mera
tilltalar deras fantasi och vilket de bättre förstå eller om den har färger, som mera
slå an på dem.

Barnen äga naturmänniskans kärlek till klara, granna färger, matta och mycket
nyancerade tycka de alis icke om. Men om vi även måste taga hänsyn till barnens
smak, är därmed icke sagt, att vi böra förse dem med riktiga orgier av grella
och hemska ting. Jag tänker på t. ex. omslagsplanschen, som Beijer försett »Våra
vackraste folksagor» med.

Synnerligen viktigt är, vad bilderna föreställa. Den genre, som ledsamt nog
icke tycks vara gouterad av våra barnbokskonstnärer, är djurbilderna, och ändock
hava barn stor kärlek till djur. Små barn äro ju till och med mera intresserade
av djur än av vuxna människor. Det har funnits en värdefull »Djurbilderbok» av
Arthur Sjögren, men den är tyvärr icke längre möjlig att få. Av utländska
djurbilderböcker ha vi en del, vars text blivit översatt, men de äro ganska tråkiga,
naturligtvis med undantag för Louis Moes roliga bilder av utklädda djur. Vi
behöva emellertid även böcker med djur som verkliga djur, med episoder från
våra husdjurs och naturligtvis även från vilda djurs liv, helst ur deras »familjeliv»
m. m. Det råder även brist på humoristiska bilderböcker, åtminstone på verkligt
humoristiska sådana. Vi ha ju Kattresan förstås; och så ha vi Louis Moes böcker,
men vi behöva flera och med annat än utklädda djur.

Barn älska humoristiska bilder, men den som ej är en snäll farbror eller tant
till många små barn och vet vad vederbörande har roligt åt och vad de böra få,
han eller hon må icke göra sig mödan att giva dem en humoristisk bilderbok, ja
för resten ingen bilderbok alls, ty lika visst, som det är en särskild konst att
skriva för barn, lika visst är det också en särskilt och alldeles ej lätt konst att
rita för barn och den som ej har kallelsen, han låte bli.

Ännu ett slags bilderböcker, vad tyskarna kalla »Grosstadtbilderbücher», vilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:07:35 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1923/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free