Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur - I. Skön konst (med musik och teater)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rosén, Sven. Äventyr i Akvilonien. Nst. 1923. 275 s. 5:50, inb. 7:—.
Förf. låter sin hjälte resa i »akvilonernas» land och se hur man där överdrivet intresserar
sig för sprit- och matfrågor, för brottare och cirkus etc. och hur pedantiskt allt inrättas efter
abstrakt matematiska eller opraktiskt statistiska synpunkter o. s. v. Det är med andra ord en
satir mot »Sverige just nu», och denna straffpredikan sätter fingret på flera sjuka punkter.
Någon gång gör den även den avsedda besatta effekten men saknar för det mesta verkligt
humör, liksom de uppträdande personerna sakna diktens liv. Kan dock möjligen för
innehållets skull rekommenderas åt biblioteken. F. V.
Stubbendorff, Knut. Prinsessan och trollen. A. B. 1923. 236 s. 4:75.
Boken innehåller tre noveller, av vilka den första är en icke oäven skildring av slavisk
kvinnopsyke motställd germansk. De andra äro mindre betydande, men förf. saknar ej talang. F. V.
Söderlund-Hammar, Hanna. Den yttersta skärven. A. B. 1922. 190 s. 4:25.
En bygdehistoria om en ung flickas törnestig genom fattigdom och skam, orättmätiga
misstankar och lömska anslag till hedersam hustruvärdighet och allmän aktning. Berättelsen löper
snabbt och ledigt, utan tyngande longorer. Stilen vittnar om förtrogenhet med bibliskt
uttryckssätt och kan ibland nå goda resultat i det kärva, koncentrerade. Lika märkbara, men
betydligt mindre klädsamma äro reminiscenserna från Selma Lagerlöf, vars ömtåliga människoskildring
och djupt personliga stilkonst vid efterbildning ofelbart blir starkt irriterande. R. Sdt.
Wilhelm. Selene. Dikter. Nst. 1922. 105 s. 3:50, inb. 5:25.
Denne författares personlighet är tillräckligt rik och skiftande att göra vad han skriver
fängslande. Men han har för lätt för versen och lägger ej alltid på sin diktning ned det arbete
som tarvades. På sista tiden torde han ha splittrat sina krafter; därför innehåller boken vid
sidan av verkligt goda ting också en del vårdslösat och mindre värdefullt. Rg.
Wägner, Elin. Den namnlösa. A. B. 1922. 341 s. 7:50.
I den namnlösa står Elin Wägner åter på den mark varifrån hon hämtat stoffet till sin
kanske starkaste bok, Åsa-Hanna. Skådeplatsen är denna gång flyttad från bondstugorna till
prästens hus, som bakom sina väggar döljer en hel värld av vanvett, ångest och högsta nöd.
Här utspelas sista akten av en hetsad kvinnas stilla tragedi. Hur detta förfuskade och
skenbart värdelösa människoliv i själva slocknandet förmår höja sig till ett högre berättigande och
bli till räddning för en annan nödställd, det visar Elin Wägner med inträngande själskunskap
och en konstnärlig säkerhet, som når sitt mål med mycket anspråkslösa medel. Också i de
ömtåligaste faserna av den namnlösas långa dödskamp talas vardagens språk och försummas
inget av ett lantligt hushålls triviala göromål, och dock stiger där ur den försynta, lågmälda
skildringen som en fin doft av hjärtats godhet, av förstående, förlåtande och hjälpbringande
människokärlek. — Utan tvivel måste denna bok räknas som en av Elin Wagners bästa. R. Sdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
