- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Åttonde årgången. 1923 /
163

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biblioteket och det allmänna bildningsarbetet. Föredrag vid Sveriges allmänna biblioteksförenings årsmöte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Därmed avser man att visa, att biblioteket icke längre, som hittills i regel varit
fallet, skall vara en endast för sig själv arbetande isolerad bildningsinstitution, utan
att biblioteket planmässigt måste utvecklas till ett led och det viktigaste ledet i
det allmänna bildningsarbetet och att all växelverkan med andra folkbildningsmedel
och folkbildningsinstitutioner skall metodiskt utarbetas. Det ligger däri en maning,
att folkbibliotekarierna icke skola anse sin bildningsuppgift helt fylld när de
tekniskt och pedagogiskt tillfredställande sköta bokinköp, katalogisering och utlåning,
utan att de också måste, åtminstone i dess grunder, teoretiskt och praktiskt,
behärska de till bildningsarbetet gränsande områdena, såsom föreläsningsverksamheten,
den folkliga teatern, museerna och filmen. Jag vill därmed givetvis icke säga,
att det icke även i Tyskland i alla tider då och då förekommit, att
biblioteksföreståndare och deras medarbetare med skicklighet och glädje åtagit sig
också andra bildningsuppgifter. I helt små förhållanden var och är en sådan
personalunion givetvis till och med ganska vanlig. Men hittills har den varit
överlämnad åt slumpen, och av någon metodisk genomarbetning har icke försports
något tecken förrän på de senaste åren. Detta framgår bland annat av det faktum,
att ända till öppnandet av den biblioteksskola, som stått under ledning av die
Zentrale für Volksbücherei i Berlin — tyvärr har den nu i vår av ekonomiska skäl
måst läggas ner — alltså ända till för sju år sedan, våra blivande bibliotekarier
icke fingo utbildning i teori och praktik på dessa områden, som höra så nära
ihop med bildningsarbetet.

Tillåt mig nu att helt kort redogöra för i vilka avseenden vi från bibliotekets
sida redan tro oss ha metodiskt utvecklat dessa växelverkningar inom hela det
samlade bildningsarbetets organism och på vilka punkter vi i fortsättningen framför
allt skulle vilja utveckla dem vidare, så snart våra ekonomiska och politiska
förhållanden åter unna oss en smula mer rörelsefrihet. Och låt mig därvid på samma
gång besvara frågan om hur biblioteksväsendet själv och dess bärare måste vara
beskaffade för att kunna gå land med dessa uppgifter.

Vi fästa då först vår uppmärksamhet på sammanhanget mellan folkbibliotek och
föreläsningsverksamhet och speciellt den form därav, som vi i Tyskland kalla
folkhögskola. Jag vill i detta sammanhang erinra om att folkhögskolan hos oss
i Tyskland icke huvudsakligen som här i Skandinavien uppträder som internatfolkhögskola
på landet. Sådana skolor spela tvärtom hos oss, med undantag för
Schleswig-Holstein, icke någon betydande roli. Den tyska folkhögskolan
förekommer framför allt i storstäderna och har ej den svenska folkhögskolans slutna
karaktär, utan är snarare ett föreläsningsinstitut i förbindelse med
studiecirkelverksamhet. I det följande kommer jag emellertid att använda termen
folkhögskola. Just därför att vi icke i denna kunna räkna med den mängd metodiska
lättnader, som redan från början möjliggöras genom att lärare och elever bo
tillsammans, just därför att hos oss i stället studiegrupperna måste skapas fram bland
skaror av människor som komma och gå, får icke något medel lämnas oförsökt,
som kan befordra och säkra sammanslutningar av enskilda grupper av åhörare
och lärare till Arbeitsgemeinschaften, närmast motsvarande de svenska studiecirklar,
som arbeta under lärares ledning. Men finns det en bredare och säkrare ryggrad
för allt slags gemensamt studiearbete än de offentliga biblioteken? Och
omvänt: Boken med sitt omfångsrikare, ständigt till förfogande stående material och
sin fasta, urkundsmässigt givna form är den yttersta och säkraste tillflykten för
alla dem, som önska att bliva hemmastadda på något av vetandets eller
språkkonstens områden. Men i fråga om verkningens livfullhet och träffsäkerhet står
den icke sällan tillbaka för det talade ordet. Det är sant att varje god bok är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:07:35 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1923/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free