- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Åttonde årgången. 1923 /
172

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig deras historia i förklarat vemod. Detaljerna bli därför väl många men de smältas av den
starka totalstämningen.         F. V.

Anker Larsen, J. De vises sten. [Övs. fr. da.] D. 1, 2. A. B. 1923. Hceda.         9:—.

Denna digra roman, som av en förnämlig litterär nämnd tilldömdes 50,000-kronorspriset vid
Gyldendalsförlagets stora pristävlan, handlar om människors strid för att nå det översinnliga,
»de vises sten». De regioner av boken, som sålunda föra oss in i vissa teosofiska och mystiska
kretsar i Köpenhamn, äro som diktning mycket svaga och ha mest motiverat den svenska
kritikens väsentligen avvisande hållning till boken. Denna hållning har emellertid också gått
till överdrift på sådana håll, där man endast säger efter, och det borde ej förnekas, att t. ex.
barnaskildringarna och även andra skildringar i den mycket rikhaltiga och figurrika romanen
äro gjorda med en viss finhet, som väl kan ha sina svagheter även den, men som i alla fall —
liksom bokens intentioner i deras helhet — visa hän på en författare av vissa andliga mått. F. V.

Hémon, Louis. Maria Chapdelaine. Berättelse från det franska Kanada.
Till sv. [fr. fra.] av Hugo Hultenberg. Vict. Pettersons bokindustri a.-b. 1923.
225 s. Hcej.         4:—, inb. 7:50.

Den som läser Maria Chapdelaine med dess bokhandelssuccés enorma siffror i medvetandet,
känner kanske en viss förundran. Det är en stillfärdig, dämpad berättelse om vardagsliv i stor,
ödslig natur i Kanadas urskogar, hårt liv under långa vintrar och förgängliga somrar. I
medelpunkten står en ung kvinna, vilkens öde formas under det år berättelsen omspänner. Den man
hon velat skänka sitt hjärta blir borta i de stora skogarna, hon dras sedan ett ögonblick till
en som lockar henne med de stora städernas rikedom och lyx, men den som inte har något
annat att bjuda än samma slit som förut i samma hårda natur segrar till slut. Det är endast
några få stora enkla linjer, ett stycke besjälad alldaglighet. För den nordiske läsaren från ett
skogs- och vinterland ter sig det hela sympatiskt förtroligt men så föga sensationellt att man
ända frågar sig vad som lockat de hundratusendena av franska läsare. Kanske är det för att
förstå detta en alldeles speciell hänsyn man måste ta. Det stridande Europa längtar bort från
sig själv. En rik koloniallitteratur har spirat i denna längtans spår. Europas trötta folk drömma
om nya och friska skott på sin folkstam i jungfrulig jord. Kanske tar man inte alldeles fel,
om man menar att hemligheten med Maria Chapdelaines framgång är att ha rört vid den
strängen. Den talar om det franska Kanadas, det Quebecska landets själ: »den gamla
gudstjänstens kärvordna högtidlighet, det gamla, troget bevarade språkets ljuvhet, den vilda kraften
och skönheten hos det nya land, där en gammal ras återfunnit sin första ungdom».         G—a L.

Walpole, Hugh. Den gröna spegeln. En stillsam berättelse. Övs. [fr. eng.]
av Ebba Atterbom. H. G. 1923. 389 s. Hcee.         6:50.

W. rör sig i stort sett i samma högaristokratiska societet som Galsworthy, kanske dock i
mera förbenade skikt av densamma. Det är denna värld sådan den tedde sig före världskrigets
stora utluftning han skildrar, när boerkriget kommit som en första attack mot dess säkerhet.
Både Galsworthy och Walpole reagera på ungefär liknande sätt mot den, inte med den
utomståendes med avund blandade hatfullhet utan som stillsamma rebeller därinnanför med någon
slags outrotlig sympati på botten. Särskilt Walpole kan dock vara ganska obarmhärtig i sin
satir, och man förstår att han anser den gamla aristokratien i sin sterila självtillräcklighet dömd
till undergång. Han skildrar med verkligt mästerskap några av dess gamla familjer, levande
flera generationer tillsammans i splendid isolation i sina gamla murkna hus utan aning om en
värld utanför sig själva. Han målar med en rikedom av detaljer, som kommer hans böcker att
svämma en smula över bräddarna, men så lyckas han också verkligen frammana ett slag av
engelsk atmosfär, där intet saknas: det sakramentala tedrickandet, söndagarnas tröstlösa ödslighet,
det av konventionalism fullkomligt övervuxna känslolivet. I denna värld för han så in
främmande element som ett slags kristallisationspunkter, människor som sakna alla engelsmännens
heliga dygder, gärna med en droppe ryskt blod, och dem ger han sitt hjärta. Det ovan sagda
gäller i ungefär samma mån det arbete som först översatts av honom, Den gröna spegeln, som
det senare översatta, Hertiginnan av Wrexe (A. B. 1923, 448 s., 6:50).         G—a L.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:07:35 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1923/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free