- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Åttonde årgången. 1923 /
203

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Littertur - H. Skönlitteratur - I. Skön konst (med musik och teater) - K. Historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I. Skön konst (med musik och teater).


Hedberg, Tor. Tre svenska målargenier. Eugen Janson, Herman Norrman,
Sager-Nelson. A. B. 1923. 30 s. (Verd. småskr. 264.) Iec.         0:50.

Detta är ett oöverträffligt bidrag till arten folkskrifter. Genom framställningens korthet
men framför allt genom den okonstlade och naturliga tonen göres ämnet tillgängligt för alla.
De tre karakteristikerna gå icke djupt i de konstnärliga problemen, utan stanna mest vid själva
personligheten. Den första studien över Eugen Janson är mästerverket av de tre pä grund av
den personliga sympati och bekantskap som värmt författaren. De få bilderna av tavlor äro
förvånande vällyckade.         A. B—s.

Mantzius, Karl. Den sceniska konsten under nittonde århundradet. Övs.
fr. da. av Axel Nihlén jämte ett tillägg om svenska sceniska konstnärer under
samma tid av Georg Nordensvan. Nst. 1922. 4:o. 184 s. Ill., portr. (Det
nittonde århundradet.) Ikbc.         6:—.

Författaren till föreliggande arbete var själv en utmärkt skådespelare, berömd särskilt för
sin tolkning av roller inom den klassiska dramatiken (Shylock, Harpagon, Richard III m. fl.).
Hans skildring av 1800-talets skådespelarkonst är gjord med fackmannens skarpa blick för
detaljer men framhäver samtidigt även de stora och förbindande utvecklingslinjerna. För varje
teaterintresserad erbjuder den en både fängslande och lärorik lektyr.         O. W—n.

Norlind, Tobias. Kort handbok i musikens historia. Nord. musikförl. 1923.
104 s. Ill., litt. Ij.         3:75.

Arbetet omfattar en redogörelse för notskriftens och musikinstrumentens utveckling samt
en fortlöpande historisk framställning fram emot nuvarande tid. Den nödtvungna kortheten i
behandlingen av olika epoker och tilldragelser i förening med ett i stilistiskt avseende föga
genomarbetat framställningssätt har ibland något förskjutit det historiska perspektivet och menligt
inverkat på klarheten i skildringen, vilken någon gång även störes av mindre felaktigheter. För tiden
efter Wagner inskränka sig uppgifterna närmast till (ej så särdeles fullständiga) namnnotiser.
En bibliografisk förteckning i slutet kan hava sitt värde, men den hade med lätthet — och
utan att kräva större utrymme — såväl med avseende på urval som den bibliografiska
anordningen kunnat förlänas en nöjaktigare avfattning.         E. S—m.

K. Historia.


Hjertén, Ivar. Den romerske gladiatorn. Nst. 1923. 70 s. (Sv.
humanist. förb. skr. 32.) Kaad.         3:50.

En vederhäftig redogörelse för en sida av den antika kulturen, som mer än andra
förundrat, upprört och intresserat moderna människor, de blodiga striderna på amfiteatrarna.
Gladiatorernas skolning och utrustning, stridernas beskaffenhet och gång, gladiatorsbandens
organisation och amfiteaterns inrättning skildras utförligt, dessutom diskuteras gladiatorsstridernas
ursprung och lämnas exempel på antikens uppfattning av dem.         M. P. N.

Lindskog, Cl[aes]. Grekiska kvinnogestalter. H. G. 1922. 279 s.         Kaac         10:—.

En stilistiskt fulländad skildring av den grekiska diktens och historiens stora
kvinnogestalter, kvinnorna hos Homeros, hos tragikerna, hos komediförfattaren Aristofanes, diktarinnan
Saffo, Perikles’ älskade Aspasia, hellenistiska drottningar inklusive Kleopatra fram till forntidens
enda betydande kvinnliga filosof och sista stora kvinna Hypatia. »Nästan alla dessa kvinnonamn
äro sådana, som igenom århundraden och årtusenden ha gått igen i litteraturen, mött oss i
konsten och trängt djupt ned även i ganska breda folklager. Denna deras popularitet beror
allra främst därpå, att nästan var enda en av dessa kvinnor för det allmänna medvetandet
representerar en idé, en typ av allmän mänsklig art» (ur företalet).         M. P. N.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:07:35 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1923/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free