- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tionde årgången. 1925 /
6

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mathias Feuk: Barnet i litteraturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Naturligtvis äro barnen dock ej försvunna ur denna periods litteratur. Men
mycket av värde i den vägen har realismen ej att ge. Man kunde erinra om en
sådan 80-talist som Geijerstam med sin friska berättelse »Mina pojkar» och den
på sin tid ofantligt populära »Boken om lillebror», där han, som någon sagt,
»vackert och innerligt tolkat hemlivets poesi med det döda barnet, vilket liksom
genom en osynlig makt lockar modern efter sig över på andra sidan graven».
Men just detta, »en osynlig makt», visar hän på att vi redan befinna oss inne i
nittiotalet med dess dragning åt en mystik, vilken var realismen fullkomligt
främmande. De två böckerna äro ej heller författade förrän omkring sekelskiftet, då
Geijerstam, liksom de övriga kvarlevande 80-talisterna, i viss mån ändrat uppfattning.
Med »90-talisterna», Heidenstam, Fröding, Selma Lagerlöf, Levertin o. s. v.
kom fantasi, dröm, mystik åter till heders och därmed barnen på nytt in i
litteraturen. Hur vackert, med vilken förståelse talar ej Selma Lagerlöf om barn t. ex.
i »Legender». Och Fröding, vem minns ej hans »Lelle Karl-Johan» eller hans
»Härjarinnor»:

Den ena heter Elsa, den andra heter Greta
och alltför väl de veta
sin segersälla makt över mig.

Just det sista, barnens triumferande makt över de äldre, erinrar oss om att
vi nu hunnit fram till »Barnets århundrade». Det är ju Ellen Key, som i sin år
1900 utgivna bok med detta namn (titeln dock ej E. Keys utan hämtad från
Harald Gotes »Lejonets unge») framhävt barnens roll i samlivet mellan man och
kvinna och de förras »rättighet att välja sina föräldrar». Paradoxen syftar på
föräldrars skyldighet att mer än förr uppfostra sig själva för sitt höga kall. Ellen
Key ställer här, som annars, stora krav på rätten att ingå äktensgap. — Senare
delen av denna bok hävdar uppfostrans betydelse för barnen och betonar därvid
just det, som 1700-talet förbisåg, att man måste behandla barn som barn ej som
miniatyrer av vuxna. Ellen Key anför bl. a. M:me de Staëls djupa och sanna
ord: »blott den, som kan leka med ett barn, kan lära det något». — Ett vidare
inträngande i detta i och för sig så betydelsefulla verk skulle emellertid föra oss
över till pedagogikens område. Så mycket är i varje fall oomtvistligt, att barnen
under detta århundrade kommit att spela en betydligt mera framträdande roll än
förr. Ej minst skönlitteraturen ger bevis härför.

Det är helt visst omöjligt att på det begränsade området av några trycksidor
ange alla de böcker inom de två sista årtiondenas svenska skönlitteratur, där
barn äro med, där deras bedrifter förhärligas, eller där deras själsliv tolkas. Det
torde ej heller vara nödigt. Vi känna alla just denna diktning bäst — låt vara
något mer eller mindre. Några namn torde dock böra nämnas. På prosans område
kunde man erinra om Ludvig Nordströms roliga historier om Thomas Lack eller
om Ester Blenda Nordströms (ej släkt till den förre) »En rackarunge». Den
senare boken har ju en fortsättning, »15 år», men med den äro vi inne på ett annat
område, de s. k. pojk- och flickböckernas.

En på sitt sätt rätt märklig, på samma gång som mycket rolig, barnkarakteristik
är Hasse Z:s »Anna-Clara och hennes bröder». Här är, skulle man kunna
säga, barnens val av föräldrar i så måtto exemplifierat, att just barnens syn på
de äldre, deras kritiska reflexioner över de äldres — från barnens synpunkt —
egendomliga tankebanor och handlingssätt utmärkt framställas.

Karakteristiska för de sista årens strävan efter ett djupare inträngande i barnpsykologien
äro även sådana självbiografiska romaner som t. ex. Gustaf Hellströms


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:56:13 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1925/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free