Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Hcb. Skönlitteratur: nysvensk (med finsk-svensk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta vackra festspel präglas av tvenne ting, som äro utmärkande för Siwertz’ författarskap
pärlande lyrik och munter fyndighet. Måhända blir fyndigheten ibland något sökt och det
är väl detta, tillika med svårigheten att dramatiskt gestalta symboliska personager, som bär
skulden för att spelet vid sitt enda uppförande icke gjorde lycka. Däremot kan det med god
behållning läsas. S. G.
Tufvesson, Theoder. Markernas visor. Valda vers. Framt. 1924. 3:—.
I dessa små blitt siratliga verser, som äro impressionistiska på Ola Hanssons manér men med
ett långt mindre pessimistiskt lynne, lever Skånes bygd — människor och »marker». Boken är
ett urval av en rätt stor produktion av dylika småvers och innehåller väl de bästa. Någon
betydande ande speglar den icke men den är äkta. F. V.
Ullman, Gustaf. Sång och syn. A. B. 1924. 100 s. 2:75.
En diktsamling, vars enskilda stycken icke frappera och där åtskilligt är nog så matt, men
som likväl bär sin författares prägel av varm och innerlig mänsklighet. Några satiriska typer äro
bra uppritade, andra äro efemära. F. V.
Valentin, Guido. Sminksjälar. Teaterinteriörer. Å. & Å. 1923. 173 s. 4:50.
Ett knippe rätt underhållande bilder från teatervärlden. Ämnet är mestadels det uttröskade
och orättvisa: skådespelarens fåfänga och tomhet. Författaren söker knappast djupare
själskunskap, vill mindre fatta och tolka än hårdhänt tadla. Rg.
Wall, Anna. Rilkesta. En bok om vanliga dödliga. L. H. 1923. 267 s. 6:50.
En banal och intetsägande bok av en sort som knappast ens torde kunna bereda förströelse
och som snarast verkar till skada genom sitt förflackande av smaken. E. Bn.
Welinder, Hélène. Olympia Morata. Berättelse från Italiens renässans- och
reformationstid. Gle. 1923. 367 s. 7:50.
Boken skildrar åskådligt den upprörda och farofyllda tid, då reformationens tankar höllo på
att erövra Norditalien, men slogos ned av inkvisition och jesuitism. Miljön är huvudsakligen
det genom Torquato Tasso sedan så ryktbara lilleputthovet i Ferrara, med just den av skalden
älskade prinsessan Eleonoras föräldrar som ett par förgrundsfigurer. Mot en bakgrund av
falskhet, grymhet och sedeslöshet avtecknar sig så huvudpersonens, den unga, sköna, lärda Olympia
Moratas bild så mycket högre och renare. G. F.
Vetterlund, Fredrik. Thuledagrar. Några dikter. Nst. 1922. 102 s. 2:75.
Dikter, över vilka ultima Thules bleka vinterdager skimrar; minnen från ungdomsår,
halländska hembygdsstämningar — allt med en underton av vemod, av romantik och i en behärskad
sober form. Populär i vanlig mening blir denna lyrik icke, men människor med förf:s
temperament skola visst uppskatta den. M. F.
Wilhelm. Kinangozi. Ett skådespel från de svartas världsdel. I tre akter.
Nst. 1924. 108 s. 3:25, inb. 4:75.
Prins Wilhelms första arbete för scenen är kanske inte särskilt märkvärdigt, men det lever
på sin förf:s förmåga att skapa en afrikansk vildmarksstämning. Kianangozi själv är inte endast
dramats hjälte, utan även dess resonör, som talar för att det inte alltid är de svarta, som ha
orätt i kampen om — de svartas världsdel. H. K.
Åkerhielm, Annie. Klyftan utan bro. Roman. 2 uppl. A. B. 1923. 224 s. 6:50.
En fin och vemodig skildring från 1300-talets kättareförföljelser. O. Wbg.
Öller, Ragnar. Marssvalan och andra noveller. A. B. 1923. 136 s. 3:25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
