Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sympatisk och förstående mormor på 78 år. Handlingen har något av filmens fart över sig, litet
av film smakar också det (i den moderna litteraturen ganska ovanliga) förhållandet att samtliga
i boken förekommande kärlekshistorier föras till ett lyckligt slut: de båda ungdomarna få
varandra, de båda makarna försonas och madame Claire återförenas med sin allra första kärlek. O. Wbg.
Falkberget, Johan. Den fjärde nattvakten. Roman från 1800-talets början.
Övs. fr. no. av Per Freudenthal. Framt. 1924. 393 s. Hceda. 5:50.
Med detta arbete har Falkberget trätt upp i främsta ledet bland Norges moderna berättare.
Det är svårt att säga vad man skall beundra mest: den djupa människoskildringen, de poetiska
naturmålningarna eller det klangfulla språket, som även i översättningen kommer väl till sin
rätt. Romanen hör till dem, som borde finnas i varje svenskt bibliotek. H. K.
Falk-Rönne, Jörgen. Herr Clement och fru Elsebeth. En berättelse från
Färöarna. Övs. fr. da. av Fanny Ekenstierna. Lb. 1922. 168 s. Hceda. 2:75.
En med kärv realism gjord skildring av en kraftmänniskas gärning — och ogärning — i
en församling på Färöarna under 1600-talet och av hans blida hustrus kamp för att söka leda
honom in på rätta vägar. Ger en god bild av Färö-naturen. E-n.
Géraldy, Paul. Förspelet. Övs. fr. fra. av Hjalmar Söderberg. W. & W.
1924. 159 s. Hcej. 3:75.
Om Géraldy’s Älska (se följ. arb.) något erinrar om en nordbos uppfattning av kärlek och
passion, så kan Förspelet icke misstänkas för att ha någon annan än en fransman till upphovsman.
Det skildrar den äkta mannens i Älska ungdomshistoria, en kärlekshistoria, sådan, som varje
kultiverad ung fransman bör ha bakom sig — enligt litteraturen. Den har ingenting att göra med
kännedomen om Henri som man, men förf. låter oss genom honom få veta vad en fransman
vill finna i sin hustru. Icke en »kamrat på vägen», icke en kvinna med livserfarenhet och
utvecklad intelligens som han själv, utan ett barn, oerfaret och med en själens renhet sådan,
att han i henne kan rentvå sig från sitt förgångna och se sin barndom stå upp igen. Hon
skall med ett ord vara för honom »ett underbart löfte».
Förspelet är en bagatell, utspelad mot Lombardiets klassiska bakgrund och skrivet i en
stil så utsökt och knapp att man endast sällan möter den t. o. m. på franska. I Hj.
Söderbergs översättning har originalet ingenting förlorat. E. Sqt.
— Älska. Pjäs i tre akter. Övs. [fr. fra.] av Gabrielle Tavaststjerna. A. B.
1923. 119 s. Hcej. 2:75.
När man ser rollistan i Älska med den icke ovanliga franska trion — mannen, hustrun,
vännen — väntar man ingen större överraskning. Men man märker snart, att det är ett mer
än vanligt fängslande drama, som har den sällsynta egenskapen, att det är lika intressant att
läsa som att se på scenen. I några utmärkta dialoger utvecklar förf. kärlekens väsen. Efter
ett 10-årigt lyckligt äktenskap väcks den ännu unga hustrun av vännen till att tänka över att
livet kanske har något mer och annat att giva henne än den lugna och vanemässiga lycka, som
hennes äktenskap utgör. Hon grips av kärlek till vännen — eller kanske lika mycket livsbegär
— och besluter sig för att följa honom. Men i det avgörande ögonblicket kan hon icke lämna
mannen och hemmet. Alla hennes minnen binda henne vid honom, som utvecklat henne från
barn till kvinna, gjort henne till den människa hon är. Han har blivit en del av henne själv.
som hon icke kan lösrycka sig ifrån utan att själv gå under. Detta — den ömhet och
samhörighetskänsla, som ett äktenskap ger — är kärlek, menar förf., och icke en plötsligt
uppflammande lidelse. I fransk litteratur brukar man ju med kärlek mena något mera stormande
och lidelsefullt. Om man undantar Gide, är det få fransmän, som ge denna definition av
kärleken, och många anse därför, att Géraldy liksom Gide har ett nordiskt drag i sin diktning.
Men han tar mera lätt och elegant på de erotiska problemen än vad en skandinav skulle gjort. E. Sqt.
Glöersen, Kari. Fru Else. Övs. fr. no. av Signe Lyth. Lb. 1923. 244
s. Hceda. 4:25.
Historien om ett omaka äktenskap, där en konstnärligt lagd, efter djupt själsligt samliv
längtande ung kvinna nästan som barn bundits vid en hederlig, prosaisk vardagsmänniska, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
