Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- En boktryckerihistoriskt monografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN BOKTRYCKERIHISTORISK MONOGRAFI.
Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria. 18, 19. Oskar Erikssons bokh.,
Strängnäs 1923, 24. Ill. à 3:—.
I Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria 18 och 19 har den kände personalhistorikern
frih. K. K:son Leijonhufvud publicerat en monografi över domkyrkoboktryckeriet i
Strängnäs och dess boktryckare.
H. 18, för år 1923, 66 s., fylles helt av avhandlingens förra del, i vilken undersökningen
föres fram till år 1700. Härmed hugfästes tryckeriets 300-årsjubileum; det grundlades år 1622
och följande år utkom den första där tryckta boken, biskop Laurentius Paulinus Gothus’
Loimoscopia eller Pestilentz speghel.
Med största tillfredsställelse måste man hälsa ett försök att på allvar ta upp våra äldre
landsortstryckeriers historia till behandling. Vår glädjande frodiga och framgångsrika bokhistoriska
forskning har ju i övervägande grad varit upptagen av inkunabelforskningen med dess
internationella anknytningar och reformationstidens tryckarverksamhet, som kunnat påräkna intresse även
från historiskt, litteratur- och kyrkohistoriskt håll. Sedan Pippings grundliga, brett lagda studier
över Finlands äldsta tryckerier för tre kvarts sekel tillbaka publicerades och efter det Klemmings
nu femtio år gamla boktryckerihistoria rutat in forskningsfältet och bärgat de första skördarna,
har endast ett arbete av större omfång ägnats åt vår tryckerihistoria under 1600-talet: Schücks
i stort sett som materialsamling anlagda Bidrag till svensk bokhistoria. Friherre Leijonhufvuds
nu utkomna arbete visar, att det finnes mycket att göra för den som vill på allvar gripa verket
an. Klemmings framställning vilade huvudsakligen på handlingar i riksarkivet (bl. a.
avdelningarna »Boktryckerier» och »Böcker») och framför allt på de upplysningar om
tryckarförhållanden, som kunde hämtas från böckerna själva. Därigenom kunde tiden för de olika tryckarnas
verksamhet och den ungefärliga omfattningen därav fastställas. Leijonhufvuds framställning är
naturligtvis även för dessa förhållanden vida fylligare och mera detaljerad, ger beriktiganden och
klarlägger dunkla punkter. Då t. ex. Klemming förmodar, att det numera icke kan utredas,
huru Zacharias Asp omkring år 1690 kan hava, såsom Alnander uppger, emot konsistoriets vilja
salt tryckeriet till H. Keyser, är Leijonhufvud i tillfälle att i detalj följa dessa affärstransaktioner,
börjande med att Keyser 1685 går i borgen för Asp och slutande med att förhandlingarna mellan
konsistoriet och Keyser om att denne skall inrätta ett tidsenligt tryckeri i Strängnäs år 1692
avbrytas utan resultat.
Särskilt skildringen av den Brockeniusska (1644—72) och Aspska (1672—90) perioden är
fyllig och bringar mycket nytt av intresse. Flera inventarieförteckningar ge en föreställning om
tryckeriets torftiga utrustning, och dess lokalförhållanden kunna ganska noga utredas.
Framställningen vilar i första hand på i Strängnäs konsistoriearkiv förvarade handlingar om
boktryckeriet, kompletterade med uppgifter från andra Strängnäsarkiv. Här har tydligen varit
en rik och givande källa att ösa ur. Att förf. sett på detta material främst med
kulturhistorikerns ögon, är förklarligt, men det måste beklagas, att han icke genom samarbete med en
fackman i någon form skaffat sig möjlighet att fördjupa framställningen, så att han verkligen kunnat
ge den bild av ett låt varå i sig själv obetydligt, men för dåtida förhållanden dock
betydelsefullt svenskt landsortstryckeri från 1600-talet, vartill här förvisso funnits ett ovanligt gott tillfälle.
Nu ges alltför ofta blott ett referat av handlingarna, utan vederbörligt utnyttjande av deras
uppgifter. När det, för att ta ett exempel, talas (s. 23) om kvarstad på Brockenius’ papperskvarn»
vid Åker, frågar man sig, om intet mer kan upplysas om denna eller pappersleverantörer för
övrigt. Och uppgiften (s. 18) om ett i trä förfärdigat »Callendarium perpetuum» framkallar
spörsmål dels om Brockenius’ verksamhet som typ- och träsnittsskärare, dels huruvida något exemplar
av ifrågavarande träsnitt över huvud ännu kan uppspåras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:12:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1925/0141.html
