- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Tionde årgången. 1925 /
184

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - L. Biografi (med genealogi)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ensidigt panegyriska eller polemiskt inriktade strindbergskritiken. Tack vare det briljanta
framställningssättet är arbetet tillgängligt för alla, ingalunda blott för läsare med litteraturhistoriska
förutsättningar. Det bör anskaffas av alla bibliotek, i vilkas bokbestånd Strindberg är företrädd.         O. W—n.

Strindberg, August. Liebert, Arthur. Strindberg och nutidens andliga
problem. Till sv. [fr. ty.] o. med förord av Alf Ahlberg. N. o. k. 1925.
136 s. Lc.         3:—, inb. 3:75.

Detta arbete är lärorikt och intressant särskilt därigenom att det lämnar ett konkret belägg
för divergensen mellan svensk och tysk uppfattning av Strindberg. I inledningen till sitt
mästerliga arbete »Strindbergs dramer» (se ovan) har Martin Lamm med skäl påtalat den gängse
tendensen att taga Strindberg mera tragiskt än vad han någonsin själv gjorde. Lieberts arbete
visar typiskt faran av detta tillvägagångssätt. Han tar exempelvis Strindbergs s. k.
historiefilosofi på allvar (se s. 99: »S. har som vi veta bedrivit ingående historiska studier»), något
som en svensk med kännedom om Strindbergs faktiska förutsättningar knappast kan förstå varå
möjligt. Värdesättningarna förefalla också en svensk läsare en smula fantastiska, så t. ex. det
s. 56 uttalade entusiastiska omdömet om den svaga, kvasi-Zola’ska romanen I havsbandet. Vad
beträffar författarens analys av det metafysiska innehållet i Strindbergs verk så skulle detta
helt visst ha kunnat föranleda Strindberg själv att citera Fredrik I:s uttryck: »Potz tausend,
bab en wir dies alles gethan!» — Till inköp knappast att rekommendera.         O. W—n.

Strindberg, August. Lindblad, Göran. August Strindberg som berättare.
Studier i hans tidigare prosa. Nst. 1924. 223 s.         4:75.

Detta är den första akademiska avhandlingen om Strindberg, en bok där han varken ter
sig som en förargelseklippa eller göres till en stridsparoll utan betraktas historiskt, som en
diktare bland diktare. Dess främsta bidrag till forskningen består i att sambandet mellan
Strindbergs tidiga författarskap och äldre svensk tradition — den hyggliga, småborgerliga idyllen
hos Blanche, Sehlstedt, Frans Hedberg m. fl. — göres tydligare än förut. Röda rummet och
dess beroende av Dickens är föremål för ett grundligt studium. Framhävas må också analysen
av det sagoartade hos Strindberg i samband med behandlingen av ett märkligt inflytande från
H. C. Andersens sagor. Uppslagen har författaren ofta från andra forskare, men han fullföljer
dem alltid klokt och fyndigt. Boken är så skriven, att det är ett behag att läsa den.         A. W.

Thomander, Johan Henrik. Algård, Nils. Johan Henrik Thomander.
Kyrkomannen. Personligheten. Diak. 1924. 515 s. Ill. Lc.         9:50.

Om den geniale lundabiskopen Johan Henrik Thomander överraskande länge fått vänta på
en utförligare biografi, så synes han nu, 60 år efter sin död, få en så mycket ståtligare vård
rest åt sitt minne. Den här föreliggande synnerligen omfångsrika levnadsteckningen är tänkt
som mittfältet i en triptyk; de bägge sidostyckena skola framställa dels Thomanders politiskt
sociala gärning (av d:r Rurik Holm), dels hans skönlitterära författarskap (av prof. Albert
Nilsson).

Att Thomander var en man av högst sällsynta mått torde svårligen någon numera vara
hågad att bestrida. Om samtida motståndare, i stridens hetta eller på grund av personliga
missräkningar, kunnat döma annorlunda, behöver detta ej väcka särskild förundran. De
högeligen obehärskade utfall mot Thomander, som ärkebiskop Reuterdahl gjort sig skyldig till i
sina nyligen (1920) utgivna Memoarer, göra intet starkare intryck på den besinningsfulle.
Thomanders storhet står orubbad kvar. Den behöver ingen apologi. Att det ligger något gåtfullt
och oberäkneligt över hans personlighet, gör denna blott så mycket intressantare.

A. bygger sin framställning på ett både omfattande och mångsidigt material. Han är
mycket frikostig — snarast väl frikostig — i att också meddela läsaren av sin rika
excerptsamling. Därigenom får hans teckning av Thomander emellertid ej sällan betydelse jämväl av
tidsskildring, speciellt en teologisk sådan. Framför allt ur denna synpunkt har den utförliga
redogörelsen för Thomander som teolog (sid. 106—207) sitt berättigande. Annars synes
Thomander, åtminstone så vitt undertecknad förstår, ej hava gjort någon märkligare insats på det
vetenskapligt-teologiska området. Det är påfallande hur konservativ i teologien den i politiken
liberale Thomander verkar. Over huvud menar jag att helhetsintrycket avgjort skulle ha vunnit,
om åtskilliga punkter behandlats mera kortfattat, t. ex. det akademiska intrigspelet vid en del
befordringsfrågor. Detaljerna i slika ting synas mig sakna historiskt intresse.

Boken inledes av en liten nätt skiss av prof. Esaias Tegnér: »Thomander på 1860-talet,
några studentminnen».         E. E—m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:56:13 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1925/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free