Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Hcb. Skönlitteratur: nysvensk (med finsk-svensk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Raab, Sten. Blåkulla-Lasse. Ungdomsminnen från småländska vildmarker.
Å. & Å. 1925. 224 s. 5:50.
Förf. har skarp blick för det liv, som rör sig i de stora skogarna, och hans iakttagelser
äro mången gång lärorika. På sina ställen i boken äro hans skildringar av Blåkulla-Lasse
dråpliga teckningar ur en genuin skogslöpares och tjuvskytts liv. Boken tynges dock av historier,
som icke förhöja dess värde, men man konstaterar med nöje, att förf. icke i så hög grad som
i tidigare arbeten hemfallit åt lusten att berätta om sådant, som icke har med jakt att göra.
Den bild ur en skogstorpares liv, som förf. giver, saknar icke sitt värde. Till jaktlitteraturens
främsta alster hör boken icke. J. F.
Rydqvist, Oscar. Virveln. Å. & Å. 1922. 216 s. 6:50.
En lättläst, tämligen ordinär roman från franska revolutionen med Danton som huvudfigur.
Fick likvisst på sin tid tredje priset i förlagets stora romanpristävlan. Det är väl härav som
det rätt höga priset betingas, av kvalitén kan det knappast vara. S. G.
Silverstolpe, G[unnar] Westin. Ornament och anfanger. Dikter. Tiden.
1923. 89 s. 2:50.
En vacker diktbok, visserligen med tydligt litterärt påbrå från mer än ett håll men ändå
med en personlig ton påminnande ibland om E. Josephsons lyrik — något av det mest omedelbart
personliga vår diktning äger. Det finns åtminstone några poem här, som man minnes
— och det är vackert så. M. F.
Sjöberg, Birger. Fridas bok. Småstadsvisor om Frida och naturen, om
döden och universum. Ord och toner. Teckningar av Eigil Schwab. (Musik
i särskilt häfte.) A. B. 1924. 4:o. 94 + 48 s. Ill. Inb. 25:—.
Hösten 1922 utkom ett blygsamt häfte visor med det nya författarnamnet Birger Sjöberg.
Det väckte genast anklang i en mycket stor krets, en både läsande och sjungande krets över
hela vårt land. Verket tillhörde en säreget svensk art där ord och musik äro intimt förbundna
med varandra och räknade sålunda släktskap med samlingar av idylliska och humoristiska
sånger som ligga insprängda i den rent lyriska litteraturen. Dess ämne är småstadens liv och
stämningar sedda genom ett par enkla ungdomars ögon. Dess stil växlar mellan den paiodiska
komiken och den milt sentimentala stämningen. Men alldeles påfallande är den utsökta
jämvikt varmed en oförskräckt teckning av nutida vardagsföreteelser — bio, cirkus,
körsångsövningar och godtemplarfester — sammanställes med en förfinad och ömsint ton: all simpelhet
är med ett ord bannlyst, fastän personernas bildningsnivå är låg och diktionen ofta rör sig
med banala tidningsfraser. Det är och blir en smaksak huruvida Sjöberg lyckats bäst i litterärt
eller i dramatiskt-sångligt avseende; säkert är att han i sin lilla visart är en mästare både i de
beskrivande och de stämningsväckande anslagen. Hans snabbt skisserade situationsmåleri har
stark frändskap med vissa sidor av modernt måleri.
Den senare utkomna prakteditionen av visorna är illustrerad och dekorerad med smak av
Eigil Schwab. En fullkomlig överensstämmelse i temperament och form har varit omöjlig att
vinna: Sjöberg är mera äkta naiv än Schwab kan bli. Men utstyrseln är smakfull och utan
ansträngd stilisering, vilket skulle dödat behaget i sångerna. A. B—s.
Stjernstedt, Marika. Fröken Liwin. Roman. A. B. 1925. 344 s. 7:50.
En av de bästa svenska originalromaner, som sett dagen på de senare åren. Fröken Liwinr
den ensamstående åldrande kvinnan, är intelligent och arbetssam, men hon saknar förmågan att
skaffa sig den intima vän, efter vilken hennes själ törstar. Hon är en outsider i livet, för stolt
för att tigga vad man inte frivilligt vill ge henne och illusionslös beträffande kärleken, sedan
hon i ungdomen råkat ut för en banal förförare.
Briljant tecknat är också det Muriusska hemmet med sin lätta doft av familjeboheme —
en sällsamt trovärdig miljö med naiva goda människor.
En bok för alla bibliotek. H. K.
Taube, Evert. Svärmare och stigmän. Med teckningar och akvareller av
förf. Nst. 1925. 104 s. Ill. 4:75, inb. 6:50.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
