Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Hcb. Skönlitteratur: nysvensk (med finsk-svensk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En glad och slarvig bok, gjord utan litterär suckan. Bilderna likaledes glada och slarviga.
Verkar mest utdrygade dagboksanteckningar från förf:s vagabondage till lands och sjöss, några
suggestiva och målande, andra mera pratsamma och tunna. S. G.
Tigerschiöld, Hugo. Dikter. 1900—1925. A. B. 1925. 4:o. 91 s. 7:—.
Utan att i regel ha egentligen egendomligt anslag är Tigerschiöld alltjämt en verklig poet,
som levat sig in i uppsvensk, icke minst sörmländsk natur både av det mörkt allvarsamma och
det ljusare slaget. Hans svenskhet kommer ock till synes i några ståtliga festdikter, bland dem
kantaten »Järnbäraland». Gammal svensk herrgårdspoesi fortlever hos honom i nutida former,
och då han en gång försöker sig med en egenartad orimmad strof, åstadkommer than det lilla
otadliga konstverket »Livets vågor». Andra dikter äro ibland mindre fullgångna. F. V.
Wallengren, Axel [pseud:] Falstaff Fakir. Samlade skrifter. Utg. av
Hans Küntzel. D. 1—5. H. G. 1923, 24. à 5:—.
Som roman- och novellförfattare kan W. knappast karakteriseras med starkare adjektiv an
lovande; vad han kunnat ge om ej döden kommit emellan i hans 31:a år, är inte gott att
profetera om. Hans lyriska alstring bjuder åtminstone några dikter som förtjäna minnas för sin
kanske något spröda men dock oftast äkta och någon gång intensiva stämning. Det som framför
allt motiverat en ny och samlad upplaga av hans arbeten är dock hans Fakirböcker, Hans
Falstaff-figur är en originell, betydande och bestående insats i vår humoristiska litteratur. På
detta område har också den nya uppl. att bjuda ett värdefullt tillskott utöver de gamla välkända
»Professorn» och »Gentlemannen». Från Söndagsnisse och andra håll har hopbragts en ansenlig
samling förut ej i bokform publicerade och därför mindre kända men lika roande Falstaffsaker.
Rubb och stubb har inte tagits med, men det som utelämnats kan nog på det hela taget
saklöst avvaras. Det har ju också sitt värde att nu få med en del av de teckningar, varmed
Albert Engström ursprungligen illustrerade dessa bidrag till skämtpressen.
Bibliotekarien Küntzel har i en omsorgsfull och utförlig teckning av förf. gett en mängd
nytt material till kännedomen om hans levnad och ett förtjänstfullt bidrag till förståelsen av
hans verk. B. M.
Wägner, Elin. Silverforsen. Roman. 2 uppl. A. B. 1924. 358 s. 6:75.
Från ett piggt och slagfärdigt »pennskaft» har Elm Wägner utvecklats till en djup och fin
skildrare av det inre, själslivet och dess dolda strömdrag. I »Silverforsen» är det centrala
framställningen ay hur en kvinna, vilken för en annans skull offrat sin egen lycka, vinner klarhet
över sig själv, finner hur hon i viss mån misslyckats i sin offertanke, därför att det funnits ett
stänk egoism även i denna. Men hon skyr ej att bringa ett nytt, smärtsammare offer, när
detta kräves. Boken hör nog ej till dem, som bli populära, men är ej dess mindre stor och
god konst. M. F.
Värnlund, Rudolf. Ingen mans land. Noveller. A. B. 1925. 276 s. 5:25.
Ganska talangfullt skrivna historietter. Författarens försök att teckna ett galleri efterkrigsmänniskor
har emellertid lyckats blott till hälften. Han ger oss suggestiva uttryck för den
ångestmättade, hopplösa, sömngångaraktiga efterkrigsstämningen — men människor — — nej!
Lika litet som någon människa är enbart vilja eller enbart förstånd, lika litet kan man litterärt
levandegöra människor genom framhävande av enbart patologiska drag. Därför verka också
dessa noveller närmast utdrag ur en hospitalsjournal, icke hel och full människoskildring. B. Å.
Årads, Eva. Kärleksbrasan. Noveller. Nst. 1925. 172 s. 4:75.
Pretentiösa obetydligheter — för att använda ett milt uttryck — med betänklig avsaknad
av all omtalad spiritualitet och psykologisk blick. Det bästa i boken är Norstedts sedvanliga
goda utstyrsel. B. Å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
