Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - P. Teknologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Söderlund, Rich. Färg och målning. B. & B. 1924. 156 s. (Prakt.
handb. 8.) Pmh. 3:50.
Boken beskriver först de i måleritekniken använda oljorna, hartserna och. färgerna. Därefter
redogöres för lin- och slamfärgning samt för stuck- och glasarbeten. Uppgifterna äro
sakrika och väl valda. I. B.
Tallqvist, Hj. Maskinteknik. Bd 1:1. Högre teknisk dynamik. A. B.
1922. 1052 s. Ill. (De tekniska vetenskaperna.) Pb. 42:—.
Det stort anlagda, ingående och vederhäftiga arbetet är uteslutande ägnat den högre tekniska
undervisningen. Endast den, som är förtrogen med differential- och integralkalkylen kan
tillägna sig något av dess innehåll. Lämplig som hand- och uppslagsbok endast i större
bibliotek. I. B.
Traneus, Bertil. Elektroindustrien, dess utveckling och betydelse. N. o. k.
1922. 176 s. Ill. (Natur o. kultur 14.) Pc. 2:75, inb. 3:75.
Arb. avser att giva en överblick över de förnämsta alstren, främst av den svenska elektriska
industrien. På de teoretiska underlagen för dessa fabrikationer har förf. ej ingått. Hela
bildmaterialet är hämtat från inhemska firmor. Innehållet är sakrikt och lättläst. Några
förkunskaper äro näppeligen behövliga. I. B.
Waern-Bugge, Elisabeth. Handbok i färgning med växtämnen på ylle. En
ledning vid färgning i hemmen. 2 uppl. Nst. 1924. 69 s. Pmh. 1:75.
Utan att på något sätt vilja nedsätta växtfärgningens värde vill undertecknad dock framhålla,
att de moderna kemiskt framställda färgämnena i allmänhet äro växtfärgerna betydligt
överlägsna. Förf. skriver, att de i äkthet stå lika högt som växtfärgerna. Även detta är för
litet sagt, då vi nu äga kemiska färger, som äro fullständigt oföränderliga både mot sol och
kemikalier. Vad den konstnärliga sidan beträffar kan man med kemiska färger erhålla fullt
ut lika vackra nyanser som någonsin med växtfärgerna. De äro blott mycket svårare att
sammansätta. Växtfärgningens stora betydelse ligger just däri, att det med dess tillhjälp även
för den ej konstnärligt skolade är så lätt att erhålla vackra färgsammansättningar. Mången gång
äro dessutom de konstgjorda kemiska färgerna fullt identiska med de naturliga, såsom t. ex.
indigo och krappfärgen.
I boken talas endast om ullgarns färgning. Men spelar ej färgning av bomull även stor
roll? Förf. skriver, att yllefibern saknar förmåga att direkt med sig förbinda de allra flesta
färgämnen. Detta borde egentligen sägas om bomullstråden. Ylle gör det i rätt stor utsträckning.
Rykande svavelsyra är ej 6o° Baumé (ej Beaumé som förf. skriver) utan över 66°.
En lösning av indigo i svavelsyra kallar förf. för »olium». Anmälaren har aldrig hört denna
benämning. Är det ej, trots ordet förekommer på minst ett 30-tal ställen i boken, en
felskrivning av »oleum»-olja? Så gott som överallt saknas nu använda kemiska namn. Så
finnes det t. ex. både orden järnvitriol och svavelsyrad järnoxid men ej järnsulfat etc.
Kopparacetat är ej, som det står angivet, ärg. Ett fullgott bevis på de konstgjorda färgernas betydelse
lämnar förf. för övrigt själv, därigenom att över hälften av de meddelade färgrecepten innehålla
indigo eller kräpp.
Med frånseende av dessa allmänna anmärkningar är boken i övrigt klart och överskådligt
skriven. Recepten äro lätt utförbara och förf. tyckes ha gjort sig stor möda att få dem så
allsidiga som möjligt. Den lilla handboken har därför sitt stora värde, framför allt beträffande
färgning med de växter, som finnas inom landet. I. B.
Vestergren, Johannes. Papperstillverkning. Kort framställning. Tisell. 1924.
191 s. Ill. Pi. 10:—.
Förf. har åstadkommit en i hög grad förtjänstfull bok. Den är ytterst sakligt och vederhäftigt
skriven men dock lättläst och lättbegriplig. Den är dessutom fullt modern, och man
märker att det är en fackman, som har ordet. Efter en kortare, historisk inledning börjar
förf. att diskutera de olika slag fibermaterial, som kunna användas till pappersframställning,
och övergår därefter till en ingående beskrivning av det äldsta materialet: lumpen. I samband
härmed redogöres ingående för de vid pappersmassetillverkning använda olika blekningsmetoderna.
Härefter följer en beskrivning av vedens användning som råmaterial för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
