- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Elvte årgången. 1926 /
153

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom in i den ytterst prekära situation boken skildrar. Däri ligger en mer eller mindre
latent men just därför överlägsen och elegant krigsförklaring mot den naturalistiska och deterministiska
själsuppfattning, som behärskade så mycket franskt tankeliv, när boken skrevs på
1880-talet. Många sidor äro rent resonemang på Bourgets typiska sätt, men boken är dikt tillika
och värd att införlivas med svenska boksamlingar. Översättningen har några språkfel (skriver
»vare sig» där det bör heta »varken») men är eljest god.         F. V.

Burroughs, Edgar Rice. Tarzan, apornas son. Äventyrsroman ur vildmarkslivet.
Övs. fr. eng. L. H. 1924. 320 s. Hcee.         4:75.

Vid tjänstgöring för två år sedan i ett stort svenskt stadsbibliotek gjorde jag den nedslående
erfarenheten, att jag av de två där mest efterfrågade skönlitterära verken visserligen kände
väl till det ena, som var Kristin Lavransdotter, men däremot aldrig läst en rad av det andra.
Detta senare, lika hejdlöst efterfrågat av vuxna som barn, var Burroughs’ Tarzan-serie (f. n. 9
arb. på svenska). Man borde ju ha blivit nyfiken på kuppen, och jag gjorde också ett försök
till läsning av den första delen, men blott för att finna den fullkomligt onjutbar, en sjunde
klassens Djungelbok med reminiscenser från Mowglis uppväxt bland vargarna; dessutom innehållande
en nypa dålig Robinson, en dito Varg-Larsen och en dito Treasure Island. Och då
har jag ändå genom stickprov i de följande delarna trott mig kunna konstatera, att den första
är den bästa. Sedan blir det visst ingenting annat än eviga bataljer i urskogarna, där det just
aldrig går av för mindre än en avflådd huvudsvål. Och det hela blottat på minsta droppe av
ens den enklaste idealitet. Visst tror jag, att pojkar några år i sträck kunna läsa om ingenting
annat än slagsmål utan att ta någon skada, men som allmän folkläsning är det betänkligt. —
I en jämsides med Tarzan-serien utkommande Mars-serie är ruljansen flyttad till Mars, men det
förbättrar inte saken — allting går precis likadant till, utom att förfts tyskhat, som i Tarzan-serien
tar sig ganska otillständiga uttryck, inte låtit omplantera sig där. En ytterligare serie om
Starka Billy slutade efter två nummer, men den börjar väl snart röra på sig igen. Att förf.
skulle sluta skriva före sin död, vore verkligen alldeles för mycket begärt. Ty äro flere folkslag
en lika tacksam och okritisk publik som det svenska, när det gäller allt som stöter på äventyr
och naturromantik — och vissa tecken tyder på, att kritiklösheten i detta fall är internationell
— så är Tarzan-serien lika inbringande som ett oljefält.         G—a L.

Busson, Paul. Melchior Drontes pånyttfödelse. Romanen om en själavandring.
Övs. [fr. ty.] av E. Benedicks o. E. West. A. B. 1925. 338 s. Hcef.         6:50.

Med denna roman introduceras i Sverige en bekant österrikisk författare, som anslutit sig
till den spiritistiskt-psykoanalytiska skola, som har så många anhängare av skilda slag i Tyskland
och vars främsta representanter äro Meyrink och H. H. Ewers.

I föreliggande arb., som har formen till hälften av en historisk roman, till hälften av en
fantastisk spökdröm, komma förf:s bästa egenskaper fram: hans livliga, suggestiva berättarkonst,
hans psykologiskt säkra människoskildring och en mindre vanlig förmåga att teckna förgångna
tiders liv. Men bokens händelser äro förfärliga och förutsätta starka nerver hos läsaren.         H. K.

Courts-Mahler, H[edda]. Det ödesdigra brevet. Roman. Övs. [fr. ty.]
Ch. 1924. 207 s. (Chelius romanserie 151.) Hcef.         2:50, inb. 4:—.

Som resultat av en enquéte, verkställd genom Modersmålslärarnas förening bland över 500
skolflickor i åldern 14—19 år angående deras läsning, framgår vid en hopsummering som etta
den tyska författarinnan C.-M.; det är endast med seminaristernas hjälp som Selma Lagerlöf
lyckas slå hennes rekord. Om man då å sitt yrkes vägnar knogar igenom ett par av hennes
arbeten (det finns ett rikhaltigt urval på svenska — sista femårskatalogen ståtar med 41 titlar
— ty hon är populär långt ovanför skolflicksgränsen), blir man mycket upprörd över deras
smak? Ja och nej. För att börja med det lilla beröm man skulle kunna kosta på sig, kan
det först sägas, att det åtminstone är »justa» böcker. Där finns ingenting av t. ex. Elinor
Glyns kvalmiga erotik och anfrätthet utan det går sedesamt till alltihop som väl kanske också
i verkligheten i stora kretsar av det gamla kejsar-Tysklands aristokrati. Men debetsidan väger
i alla fall tyngre. Det är en själlös, träaktig torka, som är hopplös, över alla dessa enahanda
böcker med sina stereotypa människor, fullproppade med fördomar, som för varje dag te sig
alltmer antikverade, åtminstone här i Sverige, och det är inte utan att man börjar tveka, om
inte salig Marlitt, med sin känslosamhet och låt vara mycket enkla inslag av idealitet, vore
lämpligare, när det gäller massutfodring av kvinnlig ungdom.         G—a L.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:07:42 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblblad/1926/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free