Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Litteratur
- K. Historia
- L. Biografi (med genealogi)
- L(s). Biografi: samlingar
- L. Biografi: särskilda personer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
L. Biografi (med genealogi).
L(s). Biografi: samlingar.
Hagberg, Knut. Världens barn. Essayer. Nst. 1927. 288 s. Ill., portr. Lb(s). 6:75.
Dr Knut Hagborg, som tidigarc gjort sig känd genom ett — här i Sverige delvis omstritt,
av den engelska kritiken med påfallande erkännande mottaget — arbete om Thomas Carlyle, har
i föreliggande volym sammanfört ett antal förut i dagspressen publicerade essayer, huvudsakligen
om engelska statsmän och politici från nyare tid, vilka av förf. befunnits nog intresserade av
»världens vägar» för att av honom själv och den avsedda läsekretsen omfattas med instinktiva sympatier.
Det är en samling briljant tecknade porträtt av skiftande personligheter — från den här
säkerligen blott alltför ’rehabiliterade’ konung Georg IV och tvenne hans efterföljare på Englands
kungatron, drottning Victoria och Edvard VII, ned till den ende i boken behandlade svensken,
memoarförfattaren Carl Tersmeden —, och även om en sträng historisk kritik här och där skulle ha
erinringar att göra, kan förf. urskulda sig med, att han mera vinnlagt sig om att framkalla illusion
av levande ansikten än om verklighetstrohet i detaljen. Förf. är en både kunnig och angenäm
ledsagare, hans stil på en gång lekande och uttrycksfull, med en utpräglad dragning åt paradoxen.
Kanske skulle man rent av någon gång önskat en alltför journalistisk vändning borta, liksom det
hos en så driven stilist förvånar, att uttryck av typen »ganska annan», »rätt helt» — att ej nämna
det numera svnbarligen epidemiskt grasserande »rätt så» — ibland fått kvarstå orctuscherade. A. B. C.
Nichols, Beverly. »25». En ung mans enkla tankar om en äldre och bättre
generation. (25. A young man’s canclid recollections of his elders and betters.)
Övs. fr. eng. av Brita B. Hebbe. H. G. 1928. 304 s. Lb(s). 5:75.
Många av vår tids förgrundsfigurer — kungliga personer, presidenter, politiker, författare m.
fl. — passera revy i denna muntra bok. Den är skriven av en intelligent och sympatisk ung man,
som med oförvillad blick och utan att besväras av för mycken auktoritetstro skrider till
granskningen av en »bättre generation». H. K.
L. Biografi: särskilda personer.
De Quincey, Thomas. En engelsk opieätares bekännelser. Gifthelveten
och artificiella paradis i England 1785—1859. Övs. [fr. eng.] o. inledn. av
David Sprengel. Jämte en essay om opieätaren av August Brunius. A. B. 1926.
27 + 414 s. + 21 pl. Ill., portr. (Ryktbara sedeskildringar 4.) Lb. 15:—.
Själva frågan om opicmissbruket spelar i boken ej större roll. Ett klassiskt verk har den blivit
som ett stycke kultur- och märklig livshistoria samt framförallt som en bild av en fängslande och
egenartad personlighet. En räcka samtida teckningar — utan djupare sammanhang med
innehållet — är ganska underhållande. Rg.
Löwenhielm, Carl Gustaf. Greve Carl Gustaf Löwenhielms minnen. [Övs. fr. fra.
o. utg. av Natalie Rosensvärd.] D. 1, 2. A. B. 1927. Ill., portr. Lc. 5:75, 5:25.
En av de bästa svenska memoarskildringar från 1800-talet, som vi överhuvudtaget äga. Den
siste i raden av det fyrtal ättemedlemmar, som under drygt ett århundrade — från mitten av
1700- till mitten av 1800-talet — spelade en roll i Sveriges historia, fick Carl Gustaf Löwenhielm
både som militär, hovman och diplomat rikligt tillfälle att deltaga i den stora världens liv, och
med minnena härifrån blanda sig hans personliga upplevelser och giva teckningen den intima
prägel som den tilläventyrs eljest skulle sakna. Förf. berättar rättframt och med en kärv
saklighet, som gör ett utomordentligt sympatiskt intryck; ett nedärvt melankoliskt lynnesdrag visar
honom måhända vid de personliga prövningarna stundom väl benägen att betrakta sig själv som
»olycksfödd», men rösten förlorar aldrig sin manliga accent. De hittills utkomna tvenne delarna
föra skildringen fram över ungdoms- och hovåren samt diplomattiden i S:t Petersburg, Konstantinopel
och Wien in på året 1833; hur långt fortsättningen är fullbordad meddelas icke, men man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:13:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1929/0044.html
