Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henri Bergson. 1927 års litteräre Nobelpristagare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
filosofens tankegång utmynnar i en rörelsemetafysik, som för tanken till Herakleitos,
den vise från Efesos, för vilken det sant verkliga var ett med vardandets
rastlösa flod, evigt skiftande och på samma gång evigt den samma.
Med denna metafysiska position står Bergsons kunskapsteoretiska tankegång
i det intimaste samband. Hans filosofi arbetar med två världsperspektiv;
å ena sidan står »nuflodet», det kontinuerliga skeendet, vars olika moment
genomtränga varandra, liksom tonerna sammansmälta i en symfoni; å andra
sidan kommer den mekaniska vetenskapens kosmos, vars element äro skilda i
rummet och vars »framtid» är given i det närvarande. Frågan blir nu: hur
komma vi till denna statiska världsbild, och hur vinna vi kunskap om det
vardande, som är tillvarons substans?
Bergson besvarar problemet genom sin bekanta teori om två olika kunskapsorgan,
intelligensen, som är anpassad efter den döda materien, och intuitionen,
med vars hjälp vi förvärva kännedom om livsprocessernas dynamik.
Intelligensen förfar analytiskt; den sönderdelar givna sammanhang i enkla
beståndsdelar. Dess operationer »styra hän emot geometrien som målet för
deras högsta fullkomning». (»Den skapande utvecklingen» s. 195). Den strävar
att fatta världen som ett system av stabila ting, vilka hava sin bestämda ort
i rummet, och dess logik arbetar med stela begrepp, som ligga utanför varandra i
ett imaginärt rum. Intelligensen är till sin natur oförmögen att fatta livet,
som trotsar alla försök att infångas i ett abstrakt tankeschema. Dess uppgift
är att fungera som instrument vid lösandet av praktiska uppgifter, — på denna
punkt överensstämmer Bergson med den pragmatistiska tankegången hos
William James och F. C. Schiller. Människan förtjänar enligt honom snarare
namnet Homo faber än det traditionella epitetet Homo sapiens. För att kunna
handla, för att forma tingen till redskap för våra syften, måste vi äga fasta
angreppspunkter för vårt handlingssätt. Intelligensens orörliga vyer av
verkligheten tillgodose detta ändamål. Men den rena kunskapen kan icke vinnas
genom intellektuella operationer; dess organ är intuitionen.
Med detta begrepp förstår Bergson en »intellektuell sympati, genom vilken
man försätter sig i det inre av ett objekt för att där uppgå i det enastående
och följaktligen outsägliga det rymmer i sig». (»Intuition och intelligens»
s. 11.) Det närmast liggande exemplet på intuitiv uppfattning är medvetandet
om vår egen personlighet. Bakom de olika psykiska tillstånden, som följa
varandra liksom vågorna på havsytan, finna vi den kontinuitet i växlingarna, som
utgör jagets centrum. Vi fatta oss varken som ren enhet eller som mångfald
av disparata element; dessa abstrakta begrepp hava ingen tillämpning på livets
rike. Vi kunna uttrycka upplevelsen i bilder, men ingen symbol tolkar adekvat
vad vi innerst mena. Detsamma gäller kunskapen om andra människors
själsliv; endast genom att betrakta förloppen inifrån, det vill säga genom att så
långt som möjligt leva oss in i föremålets tanke- och känslovärld, kunna vi
vinna förståelse om detsamma. Analysen utifrån är härvid oduglig som
kunskapsorgan; kännedom om livet vinnes endast genom den enkla, oupplösliga akt,
som vi kalla intuition och innebär subjektets enhet med objektet.
Denna Bergsons tankegång kan lätt missförstås och har blivit föremål för
många betänkliga vantolkningar. Man kunde lätt nog föreställa sig, att hela
»intuitionsfilosofien» går ut på det logiska tänkandets avkoppling och passivt
försjunkande i diffusa upplevelser av den art, som den dimhöljda kvasimystiken
i alla tider favoriserat. I själva verket fordrar Bergson energisk viljekoncentration,
metodisk prövning av inrotade tankevanor, grundlig detaljanalys i syfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
