Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henri Bergson. 1927 års litteräre Nobelpristagare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att sönderspränga de stelnade begreppskomplex, som ligga i vägen för den
omedelbara erfarenheten. Endast genom mödosamma förarbeten kunna vi
komma fram till den radikala omkastning av våra vanliga tanketendenser, som är
en förutsättning för intuitiv kunskap. Vill man en kritisk uppgörelse med
Bergson, får man tränga ned till kunskapsteoriens djupaste frågor och i sista
hand taga upp problemet om det berättigade i uppfattningen av kunskapen som
subjektets enhet med sitt objekt.
När vi följt Henri Bergsons tankegång till denna punkt, kunna vi bättre
förstå de kosmologiska vyer, som han utvecklar i sitt filosofiska huvudarbete.
Vi sågo, att intuitionen för honom är själskunskapens organ, medan intelligensens
operationer äro anpassade efter den materiella världen. Detta betyder
icke, att vårt intellektuella begreppssystem ger en trogen bild av det fysiska
universum. Vore intelligensen och sinnena fria från praktiska intressen och
kapabla att giva oss en omedelbar uppfattning av materien, skulle denna
framstå som ett kontinuerligt vardande i likhet med livet. Geometriens och
mekanikens världsbild uttrycker snarast det gränstillstånd, mot vilket det materiella
världsförloppet strävar men dit det icke helt utvecklat sig. Bergson tänker sig
det andliga livet och materien som två strömmar i motsatt riktning. Den
senare är en fortgående upplösningsprocess och tenderar i sista hand mot det
universella jämviktsläge, i vilket entropiläran ser världsalltets framtidsöde.
Livsströmmen är en ständig nyskapelse, ett oavbrutet växande. Alla organiska
väsen »försinnliga — — — för våra ögon en enda impuls, som går i motsatt
riktning mot materiens rörelse och i sig själv är odelbar. — — — Djuret söker
sin styrka hos växten, människan rider upp gränsle på djurriket, och hela
mänskligheten i rummet och tiden är en omätlig här, som galopperar sida vid
sida med oss alla, framför oss och bakom oss i ett anlopp, som är i stånd att
rycka med sig allt och välta alla motstånd, spränga över många hinder,
kanhända själva döden». (»Den skapande utvecklingen», s. 249).
De biologiska betraktelser, som Bergson anställer i detta sammanhang, äro
stimulerande för fantasien men ur vetenskaplig synpunkt synnerligen
diskutabla. En ledande forskare på området, den danske genetikern W. Johannsen,
finner hans teorier »byggda av ett helt system av falska analogier och på
fullkomligt overifierad spekulation över spörsmål, som han tydligen har saknat de
viktigaste faktiska förutsättningarna för att kunna besvara». (»Falska
analogier» s. 150.) Å andra sidan kan man med prof. Hans Larsson göra
gällande, att dessa spekulationer sakna betydelse för värderingen av Bergsons
filosofiska tankegång. Men hans utvecklingslära uppvisar även allvarliga
kunskapsteoretiska svårigheter. Söker man klargöra begreppet liv, kommer man till vissa
bestämningar, som utmärka de organiska varelserna och avgränsa dem från den
»döda» naturens bildningar. Men hos Bergson blir livet en skapande kraft, som
manifesterar sig i de levande föremålens väldiga utvecklingskedja; det abstrakta
begreppet tänkes med andra ord som en realitet, vilken är verksam i och
genom de enskilda varelserna. Och vidare. Det kontinuerliga vardandet eller den
rena tiden skulle vara ett med verkligheten. Materien tenderar mot ett statiskt
tillstånd och är för att använda Bergsons uttryck »barlastad med geometri».
Den närmar sig således mer och mer det overkliga; den är sjunkande realitet
eller blandning av varande och icke-varande. Å andra sidan är materien livets
medel vid realiserandet av dess möjligheter; genom sin beröring med den
sjunkande realiteten framstår det som stigande realitet. Men hur skall man kunna
förbinda en klar föreställning med antagandet av olika verklighetsgrader, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
